har aldrig mått så här dåligt

jag är verkligen desperat, känns hemskt att säga det men jag har inte skurit mig på 3 år men nu börjar det kännas lockande igen

Ska han köpa hus utan dig, då låter det inte som han har med dig i sin livsplan eller?

Vill du vänta på någon som kanske aldrig kommer till dig? Har han sagt något om framtiden?

Verkligen hemskt situation...

framtiden har ju dykt upp till diskussion, och han säger inte emot och protesterar när jag nämnt barn och familj... om alt bara var bra skulle han alldeles säkert tänka sig en framtid med mig, men nu är allt uppoch ner

Hej på dej tjejen!

Jobbigt! Förstår att det känns svårt och det är jobbigt att tänka och vara ibland. Men du vet ju precis hur du känner om honom, och du vet ju vad du innerst inne vill, du vill ju inte vara utan honom. Jag känner igen mej i att man ju så gärna bara vill kasta sig runt halsen om den man älskar, men i vissa situationer som uppstår så är man så otroligt dumstolt att man minsann ska visa att man är stark, självständig och klarar sig ändå, och sen ångrar man sej bittert efteråt. Om du sätter dej själv ned och frågar dej hur du verkligen vill ha det, och du kommer fram till att han är ditt val då får du försöka kämpa på...svälj stoltheten lite, låt inte den stå i vägen för dig och den kärlek du vill ha, och gör att du kanske ångrar dej sen! Även om det känns jobbigt att visa sej sårbar och "behövande" så kan du ju faktiskt vinna allt! Som jag hört en gång "Det gäller att veta när man ska tänka med hjärnan och när man ska tänka med hjärtat"...ett fint litet citat som faktiskt är så sant. Man vet aldrig hur det blir i framtiden, men det kommer kännas bättre att veta att du då i alla fall gav allt och försökte i det sista innan du gick vidare.

Och det där med att han bad dej att titta på hus med honom. Låter smått bekant med mej och min pojkvän. Han skulle flytta till nytt boende innan vi ens flyttat ihop, men han ville väldigt gärna ha med mig att titta på alla lägenheter han var intresserad av och ville ha alla mina åsikter. Hans lilla plan var ju att vi faktiskt skulle bo ihop inom en tid, och då blev det i lägenheten jag gillade också.
Så, att din pojkvän ville ha med dej till att titta på hus kanske är en liten tanke hos honom att du med kanske ska bo där en dag, =) en tanke som bara är lite mer inlindad. Han ville ju faktiskt ha med dig, din åsikt betyder säkert en hel del för honom då... =)

Försök samla lite styrka och hitta dina tankar och vad du verkligen vill ha sagt till honom. Säg det högt för dej själv eller skriv ner tankarna och orden om du behöver. Titta fram bakom fasaden och ge det en chans till, som sagt du kan ju ha allt att vinna! =)

Önskar dej all lycka och en massa styrka!

tja, nu är han redan iväg på husvisningen och är ännu jättearg på mig... jag vill kämpa och försöka men att detta kämpande ska innebära så mycket tårar visste jag inte... jag går sönder inuti utan honom... jag vet att han kan få så mycket bättre än mig, jag föröker hålla den där perfekt fasaden men den rasar bara ihop just nu

Det låter som om det bara är du själv som sätter dina egna krav och måsten. Vem säger att han kan få så mycket bättre än dej !? Det är ju bara du som gör...slå inte ner så på dej själv. Så att säga, bestäm inte åt honom att han ska hitta något bättre, om han har valt dej har han ju redan valt det som han tycker är bäst, försök se det så! =)

Man märker ju att du verkligen verkligen vill ha honom. Varför känner du att du måste hålla en perfekt fasad? Vill du visa dej stark inför honom bara ? Vad tror du skulle hända eller hur det skulle kännas om han fick se och prata med den person som är så himla ledsen nu, som saknar honom så mycket att det gör ont? Och som ju faktiskt är den riktiga du...

Om du tycker det är jobbigt att stå öga mot öga och "lämna ut" dig och förklara och vara ledsen, försök skriva ner dina tankar och känslor i ett brev kanske? Då kan du ta din tid, och behöver inte hålla någon fasad. Ge det sedan till honom, då kan han ju läsa det en, två, tre eller femton gånger tills han verkligen tar in allt du skrivit ner och känner.

men som det låter så vill han inte alls träffa mig just nu, men jag skulle ge vad som helst bara jag fick träffa honom ikväll

Har du pratat med honom ikväll nu alltså? Vad säger han då? Och vad säger du?

Prova att kanske klappa honom lite medhårs och säg att du är så besviken på dig själv för vad du sa att du inte ville följa med och titta på huset...att du ångrar att det lät på ett sätt du verkligen inte menade och att du faktiskt inte hade velat något hellre än att följa med honom. Fråga vad han tyckte om huset, var det något han gillade, vad var bra vad var dåligt? Mena att visa att du bryr dig, att du tänkt på det "felsteget" och att du tänkt på honom och ångrar att det blev så fel. Sen om du känner att du är så stark förklara för honom det som du har skrivit här... Hur du under tiden har känt, och hur jobbigt du har det, vad du verkligen tycker och vill. Att du tycker så mycket om honom och att det gjort så ont att ens tänka att vara utan honom.

Kämpa tjejen...kram på dej!

nej har inte pratat ikväll, får inte tag på honom...

ligger vaken och tänker och grubblar, har iaf pratat en stund ikväll sen får jag väl se vad som händer

Hur gick det...? Säg till om vad som händer. Önskar dej en massa lycka till och kämpa på! Kramar!

tja, nu har vi pratat igår och en stund nu, och jag har insett att jag måste tänka om, jg kan inte vara så jävla nojjig jämt och räd för massa saker, men han säger att det tar månader innan han ser om jag ändrat mig, och tills dess är vi ännu inget par

Jag var som du i min förra relation och saboterade hela relationen. Jag tror att det hade kunnat bli bra om jag bara inte alltid hade varit så nojjig, bråkig och osäker. Efter ett tag tog han mer och mer avstånd ifrån mig och jag blev ännu mer klängig och osäker. Gick bakom hans rygg och gjorde dumma saker som han fick veta senare. Till slut lämnade han mig och ville aldrig mer ha med mig att göra då han ansåg att jag var ett psyk-fall.

det där lät inte uppmuntrande direkt

kanske inte ens får träffa honom på 1,5 vecka för han jobbar nästan varje dag nu, fan också

Det jag tror du behöver inse för att få behålla honom är att du klarar dig utan honom. Det betyder att han bara kan vara en del av ditt liv - inte hela. För att må bra och känna sig trygg i sig själv behövs en massa annat i livet. Sen är det en annan sak att han kanske är pricken över I:et, killen i ditt liv som kan få just dig att må toppen.

men vi har redan inte setts på snart en vecka, och nu blir det 1,5 vecka till, och vi bor i samma stad

Du måste tagga ner nu..
Sätt dig ner och skriv ner på papper hur du vill ha ditt liv.. Du har dessa dagar på dig att känna efter ärligt, bakom känslor av panik och frustration, hur du vill leva ditt liv.
Om han nu köper detta hus kan det ju vara en kärlekshandling.. en tanke på att kunna leva tillsammans vad vet du?
Tänk också på vad du säger och hur du säger det. Jobba lite på det.
Du är värdefull för den du är.. var rädd om dig!!