Hur kan man längta efter någon man aldrig träffat?

Jag längtar så mycket efter vår kärleksbebis! Har aldrig varit någon större bebisälskare, men förstod att det skulle bli såhär eftersom alla/de allra felsta blir betuttade i sina barn (och tur är väl det) plus att jag är känslomänniska. Jag är bara så förundrad över att man kan längta efter någon som man aldrig har träffat. Fast det är klart, det är ju en inneboende! Nu har jag 65 dagar kvar och det känns lääääänge, fast när man tänker efter har det gått fort. Längtar alla eller är ni några som fasar för förlossningen? Kram på er alla blivande mammor där ute.