Sjukanmäla sej..Fler med ångest över det!?

Japp, det tar emot... Jag har precis blivit anställd också så då känns det ännu värre, men vad ska man göra...

Nepps...det tar inte emot ett dugg. Jag stannar ju bara hemma om jag är riktigt sjuk.

Ella

Samma här,har jobbat för företaget i över ett år men fick i veckan besked om att jag ska anställas somf fast på heltid.
Så blir min dumma dumma kropp sjuk Tajmat!? Nää!

Majsan70 Jag stannar oxå bara hemma när alvedon inte hjälper längre..Som nu då.Vaknade för en timma sen,sussat i 16 timmar i sträck.Då ÄR något fel på mej!

Ingen som vet var man kan köpa en ny kropp?

Jag har bara jobbat där en vecka, så det känns lite pinsamt... Men jag har världens halsfluss (eller vad det nu heter) och feber så det är nog inte så klokt att gå dit...

Jag har också känt så, men inte nu längre. Jag pressade mig alldeles för långt och rasade till slut in i en vägg. Nu, när jag återhämtat mig, inser jag att jag måste ta hand om mig bättre och att ingen tackar mig för att jag kör slut på mig själv. Det enda som händer är att jag mår sämre. Det tog 3,5 år innan det tog stopp för mig. Då hade jag nog haft 4-5 sjukdagar totalt (magsjuka om jag inte minns fel, då kan man inte jobba!). Nu kanske det blir 3-4 dagar per termin (är lärare), så frånvaron har inte blivit enorm bara för det...

Samtidigt förstår jag hur det känns när man är nyanställd och vill visa engagemang, särskilt på ett jobb där man trivs väldigt bra.

Ella

Nä då ska du vara hemma!Men va fan surt att åka på det nu när du precis börjat jobba!Då kanske jag ska sluta klaga..
Något bra tips på hur man kurerar sej snabbt?
MÅSTE vara på fötter på måndag!

Nenya
Härligt att du fann en vändpunkt!
Så sant det du skriver,vem tackar för att man sitter där med hög feber,halsont och känner sej helt snurrig i huvet?

Ingen..Precis som vännen min sa innan jag vågade ringa, att man måste sätta sin hälsa först och främst!Det ÄR det viktigaste!

"Historier" som din får en att tänka till faktiskt!

Nutz: Tack, vill gärna hjälpa andra att undvika må som jag gjorde.

Jobbet var en del i allt runt mig just då, många saker sänkte mig. 8 veckor hemma, medicin och samtalsterapi fick mig på fötter, det var förra vintern. Men det är först nu jag känner mig nästan helt tillbaka...

Förra sommaren grubblade jag mig massor.

Jag hade sommarvikariat på äldreomsorgen som låg i närheten av mitt boende. På morgonen kunde jag vakna och ha sådan magvärk, så jag var tvungen att sjukanmäla mig.

Detta hände oftare och oftare. Personalen blev arga på mig och jag VET att det snackades bakom min rygg om att jag inte alls var sjuk. (Ja, ni vet hur snacket går på äldrevården bland personalen)

En morgon hade jag första tiden och det innebar att jag skulle vara ensam på hela avdelningen i 45 minuter. Var TVUNGEN att gå till jobbet, fast jag egentligen låg hemma och hade så ont och mådde så illa. Gick dit och när resten av personalen kom till arbetet berättade jag om min situation och bad om att få gå hem. En kvinna i personalen (som jag aldrig kom överrens med) menade att "du får du ringa in en vikarie själv". Hon menade att dom inte kunde vara tre stycken och ta hand om alla? Öh. Det har dom kunnat förut, men men.. Hon tvingade mig alltså att ringa efter folk som kunde hoppa in, halv 8 på en lördagsmorgon. Ingen var så värst sugen på det.

Jag pinade mig igenom dagen och så fort jag fick en paus så lade jag mig ner i soffan på personalrummet. Jag hade larmet på mig, så när någon av de äldre tryckte på sitt larm (det gör dom fast dom bara behöver ett glas vatten) så var jag under en viss period tvungen att låta larmet gå över till ett annat, då jag hade fullt upp att ta hand om en tant som skitit ner sig totalt! Larmet ringer (personal) och jag kan inte svara.

Rätt som det är kommer kvinnan upp och vrålar:
- Varför tar du inte larmet för!?

Säger som det är. Jag kunde inte svara - jag hade skit över hela händerna! Då säger hon att jag ska ner och prata med våran tillfälliga chef. Går ner och får ha en diskussion med henne. Chefen säger att man klagat på hur ofta jag är sjuk pga illamående! Hon menar att så ofta mår man inte illa.

Det slutar med att jag får LJUGA min tillfälliga chef i ansiktet och säga att mensen är försenad och jag tror att jag är gravid! Då var det plötsligt helt OK. Hon säger att jag kan gå hem - detta gör jag dock inte. Pinar mig igenom hela dagen, kommer hem och gråter.

Vågade inte sjukanmäla mig efter detta - TROTS att jag mådde så illa att jag nästan spydde.

Det visade sig att det var ett annat problem. Det blir så med mig när jag inte äter regelbundet (svårt att äta regelbundet, då man jobbade skift denna sommar)..

Nenya
Ja,för när man läser om det du skriver så förstår man lite snabbare att man faktiskt ska vara hemma en sån här dag när hela
kroppen skriker "SOVA, VILA" Lätt att ignorera dessa signaler.
Hoppas det går bra för dej nu i fortsättningen!

xxmeyaxx
Vilken hemsk upplevelse!
Hoppas du inte tror att alla arbetskamrater är likadana nu om du jobbar på andra ställen!Kan lätt bli så,att du blir rädd för att sjukanmäla dej och kanske slutar det som det gjorde för Nenya här!

Har jobbat på andra ställen som jag verkligen gillar. Ett av dom ska jag på en anställningsintervju på imorgon. Sommarjobb. Men jag hoppas mer på ett annat jobb, då det kan bli hela sommaren. Det som jag ska på anställningsintervju på imorgon gäller tyvärr bara 3 veckor.

Hoppas det går bra!*håller tummarna*

Nä,nu ska jag krypa ner i sängen igen..
Ha en bra dag alla frisiskar och alla sjuklingar!

frisiskar=friskisar

Inte ska ni känna olust över att sjukskriva er, de fick jag lära mej för ca 9 år sen.
De började med att jag fick en migränliknande smärta i huvudet och jag kunnde bara se åt höger och när jag skulle gå så gick de bara att gå åt höger, jag kräktes och pratade sluddrigt.På vårdcentralen trodde man att jag hade fått en hjärnblödning så de blev akut till sjukhuset för en skiktröntgen och ryggmärgsprov, men det visade sej att jag var utbränd från mitt arb, jag blev sjukskriven och under den tiden så ringde dom hem till mej från jobbet 2 ggr och vid varje tillfälle så fick jag tillbaka dessa otäcka symtom. Så jag var tvungen att flytta hem till min mamma & pappa ett tag tills jag började bli piggare.Idag är allt bara bra jag har lärt mej lyssna till kroppens varnings signaler. Så tjejer och killar var hemma när kroppen säger att den behöver de. /Var rädd om er

monkan
Men oj!!Vad hemskt!
Ja..Nu ska jag lyssna på kroppen min och krypa ner i sängen igen!
Var rädd om dej med

ja vet!! hatar att ringa o sjukanmäla mig! blir lättat när det är telesvararen hos chefen som tar samtalet då jag kan meddela där att jag är sjuk! usch! ändå är jag fast anställd! så dom kan ju inte göra nått åt att jag är sjuk.. men det tar emot ändå