Massor med djur trots svår allergi och astma.

Ja det är vansinne att göra så, kroppen kommer inte alls vänja sig, däremot kan det hela bli ÄNNU värre!

Är man dum får man lida.

Det finns nog inget mer att säga än det, tyvärr, om inte en allergiläkare kan tala förstånd med tokstollan.

Vissa allergier kna försvinna som hon säger men hon hör nog inte till dem om hon avrit allergiskt sedan 10 års ålder och fortsatt.

Min syster visade allergi mot katt som liten(5år) då hon gosade med kattungar. Vi skaffade katt då hon var kring 10 år och han fick inte vara i hennes rum, då reagerade hon abra om katten var i hennes ansikte.

Idag äger hon själv en katt och det fungerar jättebra så länge hon städar och undviker dne rakt i ansiktet. min mormor därmeot gillar djur men har alltid varit allergisk. hon reagerar som din vän, och måste ta allergitabletter för att stå ut att hälsa på hemma hos oss.

Är man allergisk kna man jämföras med ett glas som fylls på litegrann varje gång man utsätter sig för allergin. Det går knske bra, men till slut fylls glaset till bredden och det blir FÖR mycket. då kan allergin bli ännu värre.

Tipsa henne om de alergifria katt och hundstorterna. De är ju också djur ^_^ Åsså finns det ju guldfiskar ;D

Peronligne tror jag på att ha djur i hemmet så länge folk inte är allergiska; för att just undvika allergier. Låter kanske lite småtokigt ^_^

Eftersom hon påviserligen är allergisk så tycker jag det är lite galet:( Eller kanske inte bara lite..

Dock visar undersökningar att barn som från början växer upp med pälsdjur minskar risken för att utveckla pälsallergi.

Man kan vänja sig vid ett enskilt djur, jag är allergisk mot katt (mycket, har dock inte astma) och vande mej efter att ha bott med just den katten i ca 2 månader. Men sedan fick hon ungar och dem gick det inte att vänja sig vid eftersom det var fem stycken. Kroppen klarar ju inte av att vänja sig vid hur mycket som helst, och det går inte heller för alla.

Nu är hon så sjuk att hon måste inhalera extra varje dag.
Det piper och väser i bröstet på henne och hon orkar knappt promenera med mig i normal takt vissa dagar.
Men hon säger ju att utan sina djur har hon inget liv som är värt att leva.
Jag kan inget göra utan detta kommer att ta en ände med förskräckelse är jag rädd.

kanske borde få en läkare att ge henne ett utlåtande vad som kommer ske....vad räknar hon med bo i syrgastält?...vad är hon för matte mot sina hundar?menar de behöver ju härliga raska promenader...pallar hon det??

Hej!
Läkaren har sagt åt henne att nu är det dags att göra sig av med djuren.
Men hon lyssnar inte.
Inga raska härliga promenader alla dagar men däremot långa lite långsammare promenader.
Som matte är hon jättebra och ingen nöd går på djuren.
men jag är rädd nu och tycker detta är riktigt otäckt.

jag kan till viss del förstå din svägerska eftersom jag inte heller tycker att ett liv utan djur är speciellt roligt... men, varför gå till överdrift?! jag menar, tio katter, tre hundar och kaniner? kom igen... det är inte värt det, absolut inte om hon blir så dålig som hon verkar vara nu.

vi har två katter hemma trots att jag är allergiker med astma. men jag är inte allergisk mot alla raser så jag tål våra rexar, och framför allt tycker jag det räcker med två. ju fler djur man har, desto mer provocerar man ju allergin, så om det bara är att hon vill ha djur så måste det väl räcka med två katter och kanske en hund?

nej, jag förstår inte alls att hon riskerar sin hälsa på detta sätt. inte ens fast jag själv känner att jag inte kan leva utan katt.

hon kanske ska sortera ut...ta reda på vilka hon tål..hon kanske inte behöver leva utan djur...kaninerna sägs vara värst för alla slags allergiker,så vem vet det kanske räcker med att göra sig av med de...

Hej!
Jag har pratat och argumenterat och visat i böcker hur farligt det är men det är som att köra huvudet i en vägg.
Blir förtvivlad när jag ser hur dålig hon är men hon är ju vuxen och måste fatta sina beslut själv.
Vi som älskar henne kan bara inte förstå hur hon tänker.

jag har haft astma och allergier sedan jag va nån vecka gammal, vi hade en massa hundar och katter men mina föräldrar gjorde sej av med dom illa kvickt.. sen hade jag ingen kontakt med djur förens jag blev 10, det va första gången jag fick vara med hundar.. sen i tonåren så växte min astma och allergi bort mer och mer och idag tål jag hundar men inte katter.. (tycker ändå inte om katter så mej gör det inget) jag tror att anledningen till att min allergi och astma har vuxit bort är för att jag inte va i kontakt med djur.. tror personligen att det blir värre om man har djur (framför allt om man bor med djur)

Det kan ju växa bort när man är liten men har hon dessutom fått astma på det låter det bara som att det skulle bli värre.

Min mamma blev hundallergisk och har astma,och behöll hundarna,det slutade med allergiska chocker till sist och akuten då hon var nära döden och inte kunde andas.
Jag tror hennes allergi gått för långt för att den bara skall försvinna.

Dock kan man utan djur ta sprutor så man blir mindre överkänslig mot vissa djur,vet att det fungerar på katt iaf...Kanske kan vara en lösning för henne,då sprutar man in små doser "katt" så kroppen vänjer sig,men då får man nog hålla sig undan från djur under tiden,sedan kostar det en del,men älskar hon djur så mycket kanske det kan vara ett alternativ då djuren verkar viktiga för henne.

zaria,

den hyposensibilisering som du pratar om fungerar inte när det gäller förstahandskontakter med katt (dvs om man har en själv) utan endast för de som är så allergiska att de inte tål att träffa någon som t ex har katthår på sina kläder. det finns ännu inget som hjälper mot förstahandskontakt.