Barn som bevittnar våld i hemmet.

Nej, misshandel är något annat eftersom det visar att en av föräldrarna har tappat kontrollen. Däremot mår barnen inte självklart dåligt av att se att vuxna kan ha olika uppfattningar. Även om de nog önskar sig föräldrar som aldrig grälar.

jag tror att ett "normalt gräl" någon gång ibland bara är bra för barn att se... dom behöver ju få lära sej att man inte kan vara sams jämt, dessutom märker ju barnet att det går att lösa och att mamma och pappa blir kompisar igen.
MEN gräl där man skriker hårda ord till varandra, slåss eller hotar med diverse saker, ska INGET barn behöva bevittna. tror det sätter djupa spår när det händer gång på gång. inget barn ska behöva vara orolig för att den ena föräldern får stryk,eller så...

Man kanske inte behöver bråka framför barnen. Fast jag tror det kan vara bra för dem också att se det. Så länge det inte kommer nedvärderande ord till en av parterna eller att man börjar slåss. Det är ju skillnad på gräl och gräl.
Jag läste om ett par en gång som inte fick adoptera pga att de aldrig grälade. De som hade hand om adoptionen tyckte inte att det var ett sunt förhållande.

Tycker att man som vuxna ska kunna sköta det lugnt och sansat, men ibland tar ju känslorna över.. Tror dock inte att det har samma effekt på ett barn, som att få se sin mamma/pappa bli brutalt misshandlad.

Tycker inte att man är dåliga föräldrar för att man grälar.

Dessutom tappar barnen respekten både för den som slår och den som blir slagen tror jag. Normalt tror ju barn att vuxna kan och vet allt och om någon får stryk faller ju den tron ganska snabbt. Därmed inte sagt att den som bli slagen gör något fel förstås.

Jag är uppvuxen med våld i hemmet där det har vart slagsmål och det har vart poliser hemma hos oss mitt i natten...

jag tror det är viktigt för barn att se att även om mamma och pappa är oense om en sak och har en högljudd diskution kanske så kan dom prata med varandra och lösa detta.Det är juh viktigt för dom att se hur man löser en sådan situation.
Men jag tycker däremot inte man skall kalla varandra för öknamn eller nervärdera varandra inför barnen.

Carina1977; bra skrivet!

Aaliyah :
Tack så mycket.

Jag har aldrig förstått det där med att gräla inför barnen skulle vara bra. Varför? Att inte tycka lika - fine. Men gräla? Här grälar vi aldrig eftersom vi helt enkelt diskuterar i stället.
Jag hoppas verkligen att vår son slipper se oss gräla - det är ju skitjobbigt att bevittna andras gräl. Det tycker jag även som vuxen, och det handlar inte om att jag är konflikträdd utan därför att det helt enkelt är otrevligt.

Snillis; Vad är det för skillnad mellan att gräla och att diskutera då tycker du?

Håller med Snillis till viss del då jag också tycker att regelrätta gräl är något helt annat än en diskussion. Det har väl med tonfall och uttryckssätt att göra, antar jag.

Här hemma blir vi visst osams och kan ha hetsiga diskussioner (gräl?). Tror någonstans att det faktiskt hör till familjelivet, att man är oense ibland och kan inte riktigt förstå varför man ska spela en roll inför barnen? De känner ju troligen ändå att något är fel, även om man går och tiger (vilket jag personligen tycker är värre, att tiga ut någon).

Det viktiga är väl att man kan visa sina barn att man får tycka olika, prata om det och tycka om varandra ändå?

Aaliyah: Så här ser jag på det!

Gräl är när man höjer rösten och när man går till angrepp, inte fysiskt men väl verbalt, och där angreppen går ut på att såra den andre. Ett typexempel är där man använder frasen: "men du då, är du så himla bra själv då, du gör ju minsann si och så".......

Diskussion däremot handlar om att man är intresserad av hur den andre tänker och ibland kan man efter en diskussion (som visst kan vara livlig) ändra uppfattning och ibland kommer man fram till att man tycker olika och att det är OK.

Ibland händer det, när jag är trött, att jag snäser av min make men det är det "värsta" som händer här. Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så.

Nej gräla måste man få göra i en familj. Det hör till. Hur ska man kunna leva tillsammans om man inte kan gräla!?

Det som är farligt är när det går överstyr och man förnedrar varanddra och faktiskt slåss. Jag har fått höra pappa kalla mamma en massa hemska ord och se henne bli slagen. Jag lovar att det inte hade varit samma sak om dom hade grälat, höjt rösten och blivit sura varann på rimlig nivå.

Klart man inte vill bråka inför sitt barn men det händer i en familj. En familj är både vänskap och bråk! Ibland blir det arga utskällningar mellan familjemedlemmar! Men på en rimlig nivå!

snillis:
Jag ser ingen större skillnad mellan gräl och diskussion. Att gräla är ju faktiskt att diskutera upprört. Och jag tror inte det skadar att ens barn får bevittna att man blir arg och irriterad på varann ibland, det hela ligger i hur man blir arg och irriterad. Man behöver inte gräla med hårda ord utan man kan faktiskt gräla med kärlek, även fast man är arg.