Flytta till Dalarna-Hur är det där?

Måste vara det vettigaste jag hört idag! Hoppas ni gör slag i saken och flyttar, det kommer vara tufft men ni har ju varandra till en början!

Det låter bra Knäpp familj alltså!
Någonting jag verkligen har ågren för är dagis och skolor.
Vi har barnen på ett Reggio Emilia dagis som vi är nöjda med. Jag har fått lite broschyrer om olika dagis i Falun och Säter.

Falun har flera specialinriktade dagis och förskolor och även en bra privatskola

Säter hrm...tom trollen dumpar den stan

Dagis i Falun är faktiskt riktigt bra...de kommunala skolorna är väl inte fullt lika bra..men det finns stort utbud...

Hehe, ja det ska till en stockholmare att anse att huspriserna i Dalarna är skäliga... Fast man behöver ju inte bo med utsikt över Siljan.

Närå, skämt åsido. Jag är uppvuxen i Borlänge och har även bott i Leksand i 6 år. Jättevackert, jättemysigt men litet. (Leksand alltså.) Hockeyn, soliga torsdagar och långlördagar är klassiska grepp där. Midsommar förstås! Då blir "stan" fullständigt invaderad.
Jag älskade att bo där. Trots att jag var tonåring då. Och vilken lycka när McDonald`s kom till Borlänge! Nu blir jag alldeles nostalgisk och spårar ur känner jag...

Nu är jag bosatt i någorlunda centrala Stockholm sedan 9 år och kan verkligen sakna "lantislivet"!
Lycka till med vad ni än bestämmer er för!

Kul med svaren jag fått!
Huspriserna i Stockholm är helt galna!
Man kanske vill bo någonting större än en skokartong och gärna ha råd att betala av det när man har en normal men inte jättehög inkomst...

Här får du en vräkvilla för 1,5-2 i stan

Utanför stan så får du en mkt bra större villa runt 1

och bugger lätt en villa för 1,5 inkl tomt och avstyckning

har man itne stora krav så finns villor från 0,4 och upp beroende på hur stort ni vill ha

Jag veeeet! Vi brukar kolla på hus på nätet. Stora fina hus i Dalarna eller en mintgrön skokartong (förlåt radhus var det visst) i Västerhaninge.

Hoppas att jag inte upprört någon som bor i en mintgrön skokartong nu bara...

Blir lite avundsjuk när jag läser om era funderingar. Jag kommer från Falun och har bott där till och från i mitt liv. Flyttade därifrån för 14 år sedan men har en längtan upp dit ändå. Då hade jag kvar både far- och morföräldrar med tillhörande gård och sommarstuga. Nu finns inget kvar och jag saknar det så. Speciellt efter att jag har fått barn så saknar jag det. Det känns så enkelt att komma ut i naturen och uppleva allt det vackra som finns där när man är i Dalarna men här på västra sidan av Sverige är det inte lika självklart. Städerna ligger nästan på varandra och husen lika så. Idag skulle jag mycket väl kunna tänka mig att flytta upp igen, framför allt för att kunna ge mina barn en uppväxt som är mer fri från storstadens hets och mer nära naturen.

Det är tufft att flytta iväg en bit om man inte har något naturligt nätverk dit man flyttar. Men jag kan tänka mig att det är ganska lätt att lära känna nya människor just via barnen, man träffas på dagis, skolor, andra aktiviteter. Tror att man kanske ska tänka som så att man flyttar upp och ger det 2-5 år. Känner man då att man inte vill bo kvar så är det väl bara att flytta tillbaka. Inget är ju för evigt

Jag bor i södra Dalarna.Trivs så bra,det är vackert i Dalarna och mkt natur,shopping finns mm...Sedan beror det ju på vart ni vill bo,runt Siljan är ju verkligen det gammeldags genuina Dalarna med byar,sjöar,flaggor,faluröda stugor,utsikter...eller i en större stad med våra mått...som Borlänge,Falun,Hedemora,Säter,Avesta,Ludvika eller längre upp som Mora,Rättvik och ännu längre...

Säter och Falun har genuina små röda stugor med boende mitt i staden,så mysigt.
Borlänge har högskola,shopping mm...

VÄLKOMNA!!!!!!!

Min kusin (leksing) hittade en örebroare som flyttade till henne och de gifte sig.
Han blev dalkarl på nolltid! Mer bygdekänska än hon nånsin hade...

Och jag håller med dig, ts, ska man ha hus skulle jag aldrig betala flera miljoner för ett radhus i Huddinge! När man kan få stor tomt, kultur och lantluft för en billigare penning.

Sitter här hos min syster i Borlänge nu och det är så skööönt här!

Jaaaa!! En till som tänker som vi!! Vi gjorde slag i saken i höstas och lämnade Stockholm. Packade allt och flyttade till vårt fina hus som vi fick för en billig peng. Trivs toppenbra och kommer nog aldrig flytta härifrån. Känns som att Anton och våra nästkommande barn kommer att få en bra och trygg uppväxt här. Och det är så skönt att slippa Stockholm... Här kan man köra bil typ ensam på vägen och ha på sig vad man vill, för här är det ingen som bryr sig. Och har du glömt att duscha en dag? Då KAN du gå utanför dörren utan att någon stirrar och snackar skit bakom ryggen!

Just de ja, vi bor utanför Rättvik, i Boda Kyrkby. En liten by på typ 1000 pers. Fint som tusan här. Kom hiiit!!

Inspirerande med alla svar, det känns liksom mindre främmande att ta steget att flytta. Jag tror också att barnen gör att man får lättare att lära känna nytt folk. Jag tror att när man väl flyttat kommer man fråga sig varför man inte gjort det tidigare Nä nu får jag surfa lite på Hemnet och kolla lite på hus!

Vet att det är en jättegammal tråd men svarar ändå. Lite innan jag skulle börja skolan flyttade jag med mina föräldrar från en stor stad till en liten by i Dalarna. Självklart var det vacker natur och skönt med frisk luft men även för mig som var barn var det svårt att "komma in" i kulturen och samhället. 

I den här byn vi flyttade till kände alla alla, vilket gjorde att man som nyinflyttad stack ut och det höll i sig genom åren. Jag blev retad, framförallt under lågstadeitiden då jag var den enda i klassen på byskolan som inte kunde prata dialekt. Mentaliteten blev liksom "alla känner alla utom dig", som enda elev  i klassen född utanför Dalarnas gränser fick jag åtskilliga gånger förklara för frågvisa lärare om mitt ursprung, varför vi flyttat hit osv. Ibland kunde folk fråga rakt ut "Vart kommer du ifrån?" "Varför pratar du så konstigt?"  

Det här har säkert förändrats med tiden, folk flyttar mer och mer och dialekter utjämnas, sen beror det säkert på vart man flyttar, hur lätt man har och anpassa sig, vad man får för nya grannar osv. Jag vill inte få någon att tro att det är dåligt att flytta till Dalarna, men visa att det inte är en garanti för att allt kommer bli bättre. Jag skulle personligen i alla fall inte flytta rakt ut i en by, kanske hellre en stad som Falun eller Borlänge. 

Jag har många fina minnen från Dalarna också, men jag tror inte jag skulle det mitt hemlandskap. Jag tycker ändå ni som vill flytta till Dalarna ska prova, passar det inte er kan ni ju bara flytta igen.