Dopklänning från mammans eller pappans släkt?

Hade en hemsk diskussion med min kära mamma när mitt första barn skulle döpas (för 11 år sedan). Mamma har alltid sagt att han ville sy en dopklänning av sin bröllopsklänning...så så långt allt väl. När sonen väl anlänt hade jag använt ca 9 månader åt att vara sur på morsan (för alla möjliga påhittade orsaker), så när svärmor virkat en dröm så slog vi till på den. Då talade min mamma om för mej att "det är ju ändå jag som är mormor". Hon ansåg sej stå närmare barnet än farmor. Detta har sedan visat sej vara helt fel.....
Vi löste det med att den virkade fick vara överklänning och mamma fick sy underklänningen. Den blev verkligen en dröm.
Nu till ett annat problem som jag funderat på. Ska min nya bebis (med ny man och alltså ny svärmor) få döpa sej i halvsyskonens dopklänning???

Jag använde den som jag hade för den har min mamma virkat till mig när jag skulle döpas. Han blev jätte fin.

Min son hade sin pappas klänning som har använts av många generationer tillbaka. Visst, min mamma blev lite putt men det får hon tåla, hon vet att vi gör det som känns rätt för oss i vår lilla familj.

Detta kommer att bli ett problem även för oss. Min svärmor vill mycket bestämt att hennes klänning ska användas, mamma vill inte styra oss, min man bryr sig inte så mycket och själv vill jag gärna få använda min gamla som även min syster och två systerdöttrar (som står mig nära) har använt. Vi tvingas nog helt enkelt köpa en ny, för att inte såra svärmor. Känns lite tråkigt.

Däremot tror inte heller jag att en mormor automatiskt står närmare barnet än vad farmor gör. Kan tänka mig att det i de fall detta stämmer beror på att barnets mamma står sin egen mor närmare än sin svärmor, men det stämmer ju absolut inte alltid.

Vi tog den jag och min bror döptes i. För ett år sedan döptes lillans kusin i sambons klänning så jag tyckte att då kan vi ju ta den jag hade.

Vi använde en som min mormor stickat till mig när jag skulle döpas. Mina syskon har även blivit döpta i den. Vår son blev jätte fin i den. Det blev inget tjafs om vems klänning vi skulle använda för min man visste inte om dom hade någon i deras släkt!

Jag sydde en ny, av den enkla anledningen att sonen vuxit ur samtliga dopklänningar som fanns i släkterna... Vi döpte honom när han var två månader, men han var en välväxt grabb redan då

Vår dotter döptes i samma dopklänning som min man en gång vart döpt i. Anledningen var att den hade varit med i 3 generationer och att min mamma har 4 barn och hitills 5 barnbarn som använt "hennes dopklänning" medans min svärmor bara har ett barnbarn (vår dotter) så valet var enkelt tyckte jag.

Våra barn har döpts i min släkts dopklänning. Valet var väldigt enkelt då min man inte har någon i sin släkt.

Tänkte ta min virkade..kul att höra att det e fler som blev döpta i virkade klänningar..är det det ljuva 80-talet??
Sen får faktiskt släkten finna sig i det..struntar blankt i vad de tycker..nått ska jag bestämma (o pappan..)!!!!

Vi hade min dopklänning även fast det fanns på sambons sida. Alla på sambons sida vart helförtjusta i den (kvinnorna) för att det även va med en mössa till

Vi hade också två att välja mellan, men för att undvika tjafs skapade jag och sambon en ny tradition. Vi köpte dopbyxor på minimundus till sonen. Jättefina och så broderade vi in sonens namn på byxorna.

Jag har döpt mina alla tre i dopklänningen som jag hade och resten av alla syskon och kusiner har haft, så den har min mamma gjort. Det var inga diskussioner från mina svärmödrar! Jag tycker att du ska göra det som känns bra för dig!

Gör det som NI tycker är bäst.
Ta den ena och riskera "konflikt" som går över så småningom eller köp/sy en helt ny.

Sy en ny cool eller bara ta nån annans som betyder mycket för er, Kanske den som bästa kompisen hade (gudmor?) eller nåt annat kul.

Skapa era egna traditioner!

vi hade dopklänningar från båda sidor . Men det blev lätt att välja eftersom min dopklänning var för liten.Min sambos dopklänning var som tur lite större.

JAg hade tänkt att använda den jag döptes i men enligt min mamma var den sunkig redan då och hade gått igenom en hel del barn efter det... ;) Så fick/lånar tillsvidare sambons syrras som hon köpte till deras barn. Det var igen som hade några åsikter förutom mamma då som tyckte att den var jättebra! ;)

Vi bestämde (redan under graviditeten) att om det blev en flicka fick hon ha min klänning och döpas efter min släkt, men att någon från min sambos sida skulle få hålla under dopet. Och då tvärtom om det blev en pojke så skulle den ha min sambos klänning, döpas efter hans släkt men någon från min sida skulle få hålla.. Har fungerat bra för våra familjer - Alla blir nöjda! Det är svårt när man inte vill lämna någon utanför..

Jag har inga barn än men då jag får så kommer min gamla dopklänning att användas! den är oxå virkad! och har ett rosa tyg under + rosa band runt midjan och armarna... den är superfin, det är min mamma som virkat den och det är bara jag som använt den... om det skulle bli en pojke så går tyget att byta ut... Jag tror inte att min sambo har nån klänning i sin familj... han har då aldrig nämnt något...

Vi har haft samma även till halvsyskon, just för att syskonen ska känna samhörighet. Vår dopklänning går från barn till barn mellan mig o min syster, så fem st har döpts i den nu. Kram