Är du ett "Curlingbarn"?

*skrattar* Nej, jag är inget curlingbarn.  Jag har tre syskon (vi är alltså fyra), med två arbetande föräldrar. Här fanns inte tid att sopa undan våra misstag. Vi fick alltid ta konsekvenserna av vårt eget handlande. Jag är uppväxt på 50-60-talet...

Jag är lite av ett curlingbarn på gott och ont. Fick lära oss att ta ansvar med vissa saker. Har tex tvättat och strukit all min tvätt sen jag var 11 och fick städa hela lägenheten hemma hos mamma och pappa själv en gång i veckan sen jag var 13 dvs dammma, damsuga torka golven. Jag var väl inte jätte glad då, men nu är jag super på att städa haha!

Men i andra saker vad gäller tex pengar och sånt så har jag definitivt blivit curlad och blir det ibland fortfarande även fast jag är 28... (försöker dock hålla mig ifrån det)

När jag fick kvarsittning tex ringde min pappa till lärarna och skällde ut dem och kom med ursäkter till varför jag blivit sen osv, i hans ögon gör jag inga fel... haha!

Själv är jag sån att jag jämt vill skjutsa på barnen istället för att de ska åka kommunalt och har de tappat te x en mobiltelefon eller sitt busskort, så skäller jag på dem men köper ändå nytt.

Min man tycker att det är HELT förkastligt! De ska ta sina egna konsekvenser och fattar inte varför vi ska drabbas av att barnen är klantiga. Har han tappat bort nåt så är det ingen som är där och fixar utan det får man ju klara själv. Och jag håller absolut med men är för blödig för att vara konsekvent i detta.

Jag önskade sååå att mina föräldrar skulle ha varit mer åt curlinghållet när jag var liten men icke!

Det är nog bra med en blandning, alltså att en förälder är mer culing än den andra, det är nog då man blir hyfsat normal! Min pappa curlar och min mamma är hård på vissa av henne speciellt utvalada områden.

Jo, lite.

Nej absolut inte, mina föräldrar var unga 70-talsföräldrar, så de curlade bara sig själva . Men eftersom vi bodde på landet så fick man ju skjuts och sånt förstås, men redan som åttaåring fick vi hjälpa till hur mycket som helst (och det var verkligen inte kul då vill jag lova). Men jag är väldigt glad över mina föräldrar, kan snacka med dem om allt och vi har en rak och ärlig kommunikation.

Jag är väldigt tacksam idag över att inte ha varit ett curlingbarn, har klarat mig utmärkt själv och är glad över att ha lyckats ta mig fram på egen hand i världen. Kommer aldrig någonsin att curla mina egna barn om jag nu får några någon gång, tycker man gör dem en stor otjänst genom att sopa vägen för dem hela tiden. Alltså, hur kommer världen att se ut om några år om alla ungar bara sitter och tänker på sig själva, och hur ska deras relationer se ut när de bara sitter och förväntar sig att den andra (som i sin tur har samma förväntningar) ska serva dem? Men jag kanske överdriver..

Mina stackars styvbarn får redan känna av mina fasta regler och får ta ansvar för sina handlingar men de verkar trivas rätt bra med det faktiskt, för de får ju mycket kärlek också.

Nja, lagom tror jag. Bodde med mamma och tre syskon tills jag var sex. Där var det minsan ingen dans på rosor... Flyttade sen till pappa som nog tyckte det var skönt att ha mej för sej själv Men å andra sidan så flyttade jag hemifrån vid 15 och har klarat mej själv sen dess. Men skulle det vara kris så hjälper han mej ju självklart, men jag ringer heller inte i onödan.

Mmm håller helt med dig i sak Flippan, men huu vad det är svårt att hålla sig cool när barnen vill ha nåt. Just för att jag aldrig fick nåt (kändes det som) när jag var liten, blev aldrig skjutsad utan det var cykeln som gällde, så vill jag att mina barna ska slippa... Men det är ju värdelöst i ett längre perspektiv.

Kanske är det ett nutidsproblem bland föräldrar som hellre vill vara schyssta kompisar än vuxna och ställa rimliga krav. Det verkar ju inte som så många härinne blivit curlade iallafall.