Vart går gränsen för att slå sitt barn?

All fysisk bestraffning = inte OK. Där ingår även instängning i spjälsäng för att barnet varit "dumt". All psykisk bestraffning = inte OK. Där ingår t ex skamvrår av olika slag.

alltså, man slår ju inte sitt barn om man lägger det e spjälsängen eller tar bort tallriken???

Slå gör man ju när man tar till med våld helt enkelt. Dask på rumpan är ju oxå att slå, men inte att ta bort tallriken. Att nypa är att nypa, inte att slå. Men det kan ju vara fel för det..

Jag tar brt tallriken när hon itn vill äta, men jag skulle aldrig ta ifrån henne den om hon ville äta, fast om hon gjort något dumt, vill ju inte att hon ska gå hungrig för det. Bättre att då förklara för henne att det är fel o hopas det hjälper.

Ta tag i armen är väl det längsta jag gått, o ryta lite för att visa att man e arg.

De tre första går helt bort, det gör man bra inte!
Skamvrå... Min son brukar få sätta sig och tänka över vad/varför han gjort ngt. Går ju inte att diskutera när han är upprörd och inte om jag är det heller för den delen. Ser det inte som en skamvrå utan en timeout helt enkelt.
Skulle inte ta bort tallriken för han äter dåligt, snarare engagera honom i matlagningen då, så det blir roligare. Däremot tollererar jag inte tjaffs/spring etc vid matbordet, utan då får han gå ifrån och komma tillbaks när han kan sitta still. Kan nämna att han aldrig gått o lagt sig hungrig pga det!

Hej! Var på en konferens om psykisk och fysisk barnmisshandel för några år sedan där det deltog folk från socialtjänst, skola, barnpsyk, barnkliniken, polis och åklagare. Väldigt tydliga regler på vad som klassas som barnmisshandel visades då upp. Dask och nyp är enl lag att klassa som misshandel.
Att använda sig av skamvrå eller inte är väl kanske upp till var och en vad man anser fungerar, men man ska aldrig utsätta sitt barn för skam och vända barnet ryggen och sedan inte följa upp vad som hände. Det är viktigt att som vuxen visa att det ordnar sig och är ok.
Det där med spjälsängen är väl kanske en form av skamvrå, men vad man då måste tänka på är om barnet är tillräckligt stort att förstå att det gjort fel. Risken är kanske att sängen blir en plats var barnet känner sig otryggt och ledset och hur lätt blir det då att få en lugn stund för barnet när det ska sova?
Jag har själv inga egna barn (1:a är på väg) så jag vet inte vad som funkar för mig, men jag har jobbat med barn och föräldrar i några år och tyvärr får många barn bära mycket ansvar för sitt beteende fast att de inte får tillräckligt hjälp att lära sig. Kom också ihåg att gränser är kärlek!

För mig går allt det bort.

Anakonda; det går utmärkt att sätta gränser UTAN att kränka sitt barn

SaramedM: Precis! Det var det jag menade med att gränser är kärlek! Hur fasen ska ett barn kunna klara sig om det inte får lära sig vad som är ok eller inte?

tycker allt det där går bort...

Anakonda; allt som TS tar upp anser jag är att kränka barnet och en hel del annat som andra anser är helt ok.

Som vuxen är det viktigt att sätta gränser runt sig själv, inte runt barnet.

jag anser att barn måste ha tydliga regler och veta var gränsen går.
så överskrider de gränsen,måste det såklart få konsekvenser.
jag använder mig av "Timeout" och det funkar jättebra.