Gravid efter Missfall och livrädd!

I samma sits!

Fick ma exakt denna tidpunkt för ett helt år sedan, har dessutom mkt svårt att bli gravid och troligtvis haft några tidiga mf under en 5-6 års period.

Nu är jag nygravid i v 4+2. Jag tar inte ut något. Jag är GRAVID men jag vet att det inte automatiskt innebär att jag ska få ett barn. Jag väntar inte missfall, för jag ärju gravid, men tiden får utvisa vad som sker.
Tog direkt kontakt med gyn eftersom jag haft väldigt ont i magen (Pergo-gravid). Fick ett vul (inte mkt man kan se såhär tidigt). Ett blodprov för att mäta HCG togs. Det får jag svar på på onsdag. Sedan ska ytterligare ett tas nästa vecka för att se så det stiger som det ska. Jag ska även få Progesteron utskrivet, kanske mest för det mentala. I v 6+ eller v 7 kommer jag att begära ett vul om de inte erbjuder ett. Jag vet att det kanske är knasigt att börja sin grav med täta gyn-besök men jag komemr inte att kunna gå framåt innan dessa första veckor passerat. Har iaf gjort up pmed gyn om att jag inte ska behöva gå till v 9 som sist, ovetandes och sedan få veta att jag har fått ma i tidig graviditet.

Om mina värden inte stiger som de ska och inget hjärta börjar ticka på, då vill jag skrapas direkt.

Inte så uppiggande inlägg kanske men för mig är den enbart stenkoll på min grav som kan lugna mig. Samt vetskapen att OM allt går vägen, och vi först får se ett hjärta slå och sedan lyckas passera v 12 -så finns det ännu mycket tid kvar att njuta av graviditeten!

Det blir aldrig samma sak när man blir gravid efter ett missfall. Man vet hur skört livet är.
Jag kommer att bli knäckt vid ännu ett mf. Mest för att jag vet att vårt hopp då ligger på en ivf och det ligger flera år framåt i tiden. Kanske de som kan bli gravida lätt kommer över ett missfall fortare.

Önskar iaf massa lycka till med graviditeten!

Hej!

Grattis!

Jag förstår vad du menar, fick själv mf för 4 veckor sedan, jag längtar så mycket efter att bli gravid igen men jag kmmer att vara så orolig för att det ska hända igen.

Men om jag tänker realistiskt så vet jag att chansen är ganska liten att det gör det, när jag har berättat för kompisar att jag fått mf så är det jättemånga som fått det och sen har det gått jättebra.
Jag har två barn sedan tidigare och när jag fick mf blev det lite som en chock att just jag skulle drabbas.

Så jag tycker att du ska försöka njuta varenda minut att du väntar barn.
Allt kommer säkert gå bra.

Styrkekramar till dig!

Förstår va du menar. Själv har jag 2 missfall bakom mig och är nu gravid igen. Man får bara hoppas o försöka leva som vanligt hur jobbigt det än e. Det är svårt men man får tänka på att stressen inte heller e så bra för kroppen.

Lycka till håller tummarna för dig o håll du dem för mig med

Hej hej!

Fick missfall i januari, men är gravid i vecka 21! I början var jag ett vrak, vågade knappt gå på toa, tänk om det kom blod när jag torka mig (det var så mf började).

För det första så gick jag till en privat klinik i vecka 8 och gjorde ett VUL, då kändes det lite bättre! Men oron är fortfarande inte borta, men jag försöker att tänka framåt hela tiden och nu är det ju faktiskt mindre tid kvar än vad som har gått så nu börjar jag så sakterliga tro att det kommer att gå vägen!

I förra veckan var vi på rutin UL och fick reda på att det är en liten flicka i magen och hon mådde så bra så bra!!

Oron försvinner aldrig, men man kan lära sig att leva med den och inte låta den styra allt för mycket!

Grattis till graviditeten och lycka till!

Hej!

Tack för alla fina svar.

Jag inser att jag var väldigt naiv vid min förra grav. JAg hade egentligen inte en tanke på missfall.

Men när det väl blidde missfall så började människor runtomkring öppna sig o berätta om sina erfarenheter o vips så öppnade sig mina ögon... var och varannan kvinna får någon gång uppleva missfal..

Jag ösnkar er alla lycka till!

ViergeModern:Jag känner precis samma sak som du,jag har plussat i dag!,nästan exakt 7 månader sedan mittt 4:e missfall som ajg fick i v20!!!
Jag är glad men jätteorolig,har svårt att tänka mig att det sak gå bra denna gången,varför inte gå fel en femte gång?? Men samtidigt får vi inte ge upp hoppet utan försöka tänka positivt!!Vi får alla stötta varandra här,kram på er och god natt

ViergeModern: Vet hur du menar. Jag har fått 2 mf, visserligen tidiga, men det har varit mycket jobbigt ändå. Har dessutom svårt att bli gravid, och det är nu över ett år sedan sista mf:et och det verkar inte vilja ta sig. Samtidigt som jag inte önskar annat än att få bli gravid igen, så är jag rädd för att bli det, just för att jag inte vet hur jag orkar med ett mf till, då det tar så lång tid för mig att bli gravid.

Håller tummarna för att det kommer gå fint för dig den här gången. Lycka till!

GBG Tjej: Grattis och lycka till. Vad starkt av dig att klara av att vara så positiv :)

Önskar att jag var lite duktigare på det. För om det nu skulle gå vägen så har man oroat bort många många veckor. Det är svårt att hitta en balans.

Lillskrutten: Jag hoppas på dig också!

Crazy Baby: Grattis, du är en god bit påväg, när är beräknad förlossning?

Ni och alla andra, berätta gärna hur det går för er.
Håller stora tummen och tackar för det finns så mycket omtanke!
Godnatt!

Hej igen!

Det här med att vara rädd för att få mf igen tror jag inte man kan komma ifrån tyvärr.
Man får försöka så gott man kan och jag tror att man kan få komma på lite extra kontroller och det kan ju kanske lugna lite.
Eftersom säkert de flesta som haft mf/ma känner så här så tror jag inte det är några problem att få komma.

Jag har en kompis som har haft ma och blivit gravid igen efter 3 mån.
Hn har gjort fler extra vul och nu är hon i v 22, men hon känner sig ändå orolig och hon läser många hemska saker här på fl som hon nog skulle låta bli för att inte må ännu sämre (beroende som vi!).
Men hon får komma till bm och kolla hjärtljuden hur ofta hon vill och det är ju jätteskönt för henne.

Men som sagt, orolig kommer man nog vara ändå.

Skönt att höra att det är flera som är nojiga. Är också gravid nu efer tre missfall. Det senaste i januari. Har så himla svårt att vara glad, men en då så bubblar det i kroppen. Känns jätte konstigt.. Superlycka men en släng av oro.