• nellib

    Tråden för oss som är i samma situation!

    Tänkte bara uppmärksamma alla på att det finns fler som har fått domen. Det är äggdonation, adoption eller barnlöshet som väntar Det är hemskt att få veta att man inte kan få barn. Är det nån som är intresserad att veta hur det känns eller bara vill väntilera sina känslor och upplevelser så varsågod! Eller kanske funderar du på att bli donator.. då kan du gå in och läsa hur väl du behövs!

  • Svar på tråden Tråden för oss som är i samma situation!
  • Lillefot

    Hej alla medkämpar!

    Jag är dålig på att skriva här, fastän jag läser ofta...Vet inte hur jag ska skriva för att inte låta alltför deppig.

    Jag har vetat sedan jag var 12 år att jag saknar egna ägg, p g a turners syndrom. Men det är ju först nu, när jag är 31 och gift sedan 2 år som innebörden av infertiliteten blir tydlig och känslorna hinner i kapp...Samtidigt känns det ibland som om mina närmaste förväntar sig att jag ska ha kommit över det, eftersom jag vetat det så länge...

    Dessutom är jag arbetslös sedan drygt ett år, vilket tär på självkänslan och själförtroendet. Ibland känner jag att jag håller på att förlora greppet.. Känner mig osynlig, dum och värdelös. Jobbigt att sakna sammanhang. Drabbas av kraftiga humörsvängningar, som går ut över min man...Har gått och pratat med en kurator, vilket hjälpt lite. Och jag vet att det säkert skulle bli lättare om jag hade ett jobb. Söker förstås de jobb som finns, utnyttjar kontakter, deltar i grupper för arbetslösa akademiker...

    Sedan börjar man undra om det är rätt att planera barn när man är arbetslös...

    Nåväl.. Nu kommer vi förhoppningsvis att få behadling med ÄD nästa år.

    Kram till alla medkämpar och en eloge till alla äggdonatorer!

    /Lillefot

  • minnna

    Hej Lillefot!
    Och alla andra också!
    Jag har precis samma sjukdom (om man ska kalla sig sjuk)
    Förstår din situation mycket väl! Jag kommer ALDRIG acceptera min infertilitet! Ska snart upp till HS för vårt första besök gällande äd.Inte nog med en jobbig pubertet nu kommer det absolut svåraste barnlösheten!Hör gärna av dig igen här så ska du få min mail adress om du vill!Kram till alla ni där ute som kämpar på! Och alla ni donatorer ni e underbara! Kram till min underbara sambo! Från en ledsen tjej som vill inget mer än bli kallad mamma...

  • nellib

    Hej det är jag som öppnade den här tråden..
    Väntar på ÄG till våren 2007 för hoppningsvis..de har redan skjutit fram det mer än ett halvår för oss. Och det är riktigt tungt att gå och vänta när man inte ens vet att detta kommer att lyckas I mitt fall kallar de det för "för tidigt klimakterie" men som jag vet så har jag ganska regelbunden mens.. Hade för högt FSH värde på testerna som jag gjorde i januari i år så nu är det kört, 99,6% chans vräkte de ur sig Även om man vill veta vad som är felet behöver de ju inte vara helt känslokalla suck, snyft..

    Lycka till alla Ni som vill få en liten! Och TACK till Ni som kan tänka Er att donera till såna som vi

  • Kage

    Hej
    Är i samma sits som du.Man blir så frustrerad,ledsen och arg, ja, allt på samma gång.Men man får försöka att bita ihop och sätta allt hopp till det man har kvar att välja på.Men så nuddar man tanken att tänk om det inte går det heller, men man får fösöka tänka positivt :)
    ha det gott och skriv gärna hur det går för dig
    Lycka till alla andra

  • tessia

    Hej alla i tråden,

    Jag kommer inte heller att kunna få barn på egen hand, mina äggstockar har bara lagt av och jag produserar inga ägg alls längre. Står i kö till äggdonation.
    Jag har vetat om det här sen 16års ålder men jag har väl inte riktigt velat förstå min situation tills den dagen man känner att nu vill jag och sambo ha barn tillsammans.
    Då har man tvingats förstå att vi behöver hjälp för att vi ska kunna få barn och att vänta ytterligare ett par år för att bli gravid känns jättejobbigt.

    Jag är rädd för att man tillslut blir för gammal visserligen är jag 26år men man har ingenaning om när i framtiden vi kommer få oss ett litet knyte....eller om vi kommer att få oss ett barn.

    Lycka till alla kramar tessan

  • LillFrida

    Hej alla! Jag förstår er så väl, trots att jag själv inte har samma problem. Det är därför jag snart kan kalla mig för äggdonator, är i full gång med att spruta in hormoner i fläsket varje kväll, är inne på 5:te dagen vilket innebär att jag ska iväg och ge bort några ägg vecka 41 på Karolinska. Känner mig både jätteglad och förväntansfull eftersom jag vet att någon därute förhoppningsvis kommer att få sina drömmar uppfyllda och jag har hjälpt till med det...
    Hang in there, en dag kommer även ni att känna lycka så som jag gör, även om min inte handlar om att jag ska få egna barn, utan att hjälpa någon annan med det. Jag håller dessutom på med en liten privar kampanj för att värva fler bland mina vänner... :D

    Kram på er!

  • a maria

    Tack så hemskt mycket att du ställer upp för oss som behöver ägg från någon annan, det betyder så otoligt mycket för någon. Tack dessutom för din värvningskampanj och hoppas att den lyckas. Hoppas du dessutom mår bra trots hormonerna vilket alla verkar reagera olika på, jag själv har inte märkt av något vid IVF men har tyvärr inte lyckats få mer än tre ägg som mest har dessutom fått övergå till äggdonation som jag gör i Ryssland.
    Lycka till resten av spruttiden och att det blir många fina ägg på plockdagen som kan hjälpa någon eller några att hålla ett eller flera nyfödda barn om ca nio månader.

  • nellib

    LillFrida
    Ett stort tack till Dig, som ställer upp på oss som inte kan få barn på nåt annat sätt än ÄG. Kramar till Dig och tack för att du försöker få andra att göra likadant. Ni behövs verligen!!

  • Splach

    hejsan alla..
    Jag ska med donera ägg, får tyvär vänta ca 2år bara, då man tydligen måste vara 20år för att donera ägg, men har redan tagit kontakt med karolinska mm.. Förhoppningsvis får jag donera före jag blivigt 20år, får se vad dom säger!

    Har dock en liten fundering, det står i informationsbladen jag fått att man inte får donera om man har några ärftliga fel..
    Men jag har två ärftliga fel, eller det är inte 100% säkert att dom är ärftliga, utan jag har dyslexi och allergi mot getingar och bin, en annan sak som kanske kan vara ärftligt är att min dotter är född med sköldkörtelhormonbrist, detta vet man dock inte om det är ärftligt, och jag har inte den "sjukdommen" men vet några i släkten som har, så jag undrar i alla fall om ni tror att jag får donera än då?

    Jag vill verkligen donera, och hoppas att inte detta ska sätta käppar i hjulen för det..

  • Annje

    Hej Nellib!

    Jag har också fått diagnosen "för tidigt klimakterium". Jag fick veta detta för 2 år sen och det visades genom alldeles för högt FSH-värde. Men jag åt pergotime och blev gravid på naturlig väg. Har nu en son men vi försöker få ett barn till. Det kanske inte är kört för dig heller? Hoppas iallafall att det funkar för dig med äggdonation. Hur länge har ni fått vänta på ÄD?

  • sansten76

    Hej! Vill peppa upp alla här. Har Turner, vetat om infertiliteten sedan 12 års ålder, trodde aldrig att jag skulle få barn förräns jag kände mig för gammal, då genom adoption. Nu har vi , jag och min man, haft turen att få göra äggdonation. Lyckades på första försöket, ovanligt säkert. Nu har vi en snart 1 -årig dotter. Hon är mitt allt. Så jag håller alla tummar för er, att ni ska få bli lika lyckliga. Mirakel händer!!

    Kram

  • sansten76

    Glömde säga att jag är snart 30 år. Ge inte upp. Man är inte heller äldre än man kämnner sig tror jag. Kram

  • Linisen

    Hej

    Kul att denna tråd startades.

    Jag är den från början som fick igenom en flik om ÄD på denna sida, därför blir jag så glad att det (tyvärr) finns så många i min situation här på FL. Också för tidigt klimakterie och står i kö för ÄD, inte säker på att jag vill det dock utan funderar mycket på adoption.

    Ni som har POF, premature ovarian failure, hur har ni medicinerat för svettningar etc och vad har ni fått för information om förhöjda risker för bröstcancer etc och har ni hört vad som händer med kroppen etc?

    Efter det att jag fick min dom har de bara släppt min vind för våg på reproduktionsmedicin och jag känner mig bortglömd. De ger mig bara lite hormoner i handen och sedan släpper det en. Vad händer sedan?
    Vad händer om 10 år?
    20år?

    Ingen som känner som jag??

Svar på tråden Tråden för oss som är i samma situation!