• nelle87

    Vidöppen hjässbjudning..HUR jobbigt?

    Pratade med en sjuksköterska och vi kom in lite på min förlossning och jag berättade att dottern kom i vidöppen hjässbjudning (med ansiktet uppåt alltså). Hon hade varit med om samma sak med sitt första barn. Så sa hon att det var lika jobbigt att föda så, som att föda barn i säte...Jag tyckte det lät lite konstigt.

    Nu är det ju väldigt svårt att jämföra, även om man nu skulle ha fött barn i både säte och vidöppen hjässbjudning..

    Men vad tror ni? Nån mer som har hört det här?

  • Svar på tråden Vidöppen hjässbjudning..HUR jobbigt?
  • getingmidja

    Jag håller med Gäspan, har ni fött fram ert första barn med vidöppen bjudning lär det kännas betydligt lättare nästa gång!

    Jag har ganska nyligen fått mitt 3:e barn, hon kom med vidöppen hjässbjudning och det hela gjorde sjukt vidrigt ont!
    Förra gången krystade jag ut grabben på knappa 20 min men nu tog det nästan 2 timmar.
    Tack och lov klarade jag det utan vare sig snitt, sugklocka och sprack inte heller. *puh*

  • R Mutt

    Jag kännde ingen större skillnad mellan mina förlossningar. Det kändes iofs som att det gjorde ondare at krysta ut huvudet på tvåan, men jag hade ju olika bedövning så det är svårt att jämföra.

    Första barnet föddes i framstupa kronbjudning (år -00). Förlossningen tog drygt 5 timmar, använde EDA.

    Andra barnet föddes i vidöpen bjudning (i förrgår). Förlossningen tog drygt 3 timmar, använde Lustgas.

    Tror inte att det alltid måste vara så stor skillnad. Det är nog väldigt individuellt?

  • Maybeth

    Vad jag har läst mig till så är det för förstföderskor som vidöppet läge leder till störst problem. I en amerikansk studie jag hittade på nätet var det bara hälften av förstföderskorna som lyckades föda fram barnet av egen kraft vid vidöppet läge. Hälften instrumentella förlossningar, alltså (snitt eller sugklocka eller tång). För omföderskor tror jag att bara 25% behövde hjälp på traven vid vidöppet läge.

  • Kizen

    Jag hoppas på som så många säger att andra förlossningen blir mycket bättre (om jag inte då får vidöppet igen).
    Födde min son i april i vidöppen ansiktsbjudning och det var ingen dans på rosor. Krystvärkar i 1 timme med 2 Bm på magen och en läkare som misslyckade först med kiwiklocka sen med tång och sist på 3 försöket med sugklocka och klipp på 7cm så kom han ut. Han hade kommit lite snett ner vilket gjorde allt ännu svårare att få ut. Han vägde 4025g med huvudomfång på 36,5cm. De sa att jag gjorde ett bra jobb men i det hela så verkade de coollugna och att det var ju en normal förlossning. Inga problem och jag som då knappt vågade säga nåt om hur hemskt det var hade ju inget att jämföra med.
    Det värsta jag någonsin upplevt och mår idag fortfarande dåligt när jag tänker tillbaka.
    är jag den enda som inte kan glömma smärtan? och hela den negativa upplevelsen? Får hela tiden höra: "så är det att föda barn" "det ska göra ont vettu" osv osv...

    trodde helt klart att jag inte skulle överleva....

  • klarahugo

    Min son låg också i vidöppen hjässbjudning. Jag var öppen tio cm ock krystade för fullt men han ville inte komma ut. Han mådde allt sämre så förlossningen slutade i akutsnitt men när sonen väl kom ut så mådde han bra.

  • Caro Lin e

    Kizen: Du är inte ensam om att inte glömma. För mig har det gått över tre år och jag kan fortfarande inte glömma.

  • WimsA

    Jag fick första med vidöppen hjässbjudning, fy katten säger jag bara, det gick ju inget vidare å jag sprack, heeeeela vägen! =/


    _ComBo_
  • WimsA

    Glömde, pga att jag fick sådan bristning med fösta blev det snitt med andra, tyvärr, jag ville verkligen föda "normalt".


    _ComBo_
  • Lizzan

    min dotter föddes så. första barnet så jag har inget å jämföra med, men det tog låång tid och slutade med tång..

    läkaren kallade det för stjärnkikarbarn tyckte det var sött

  • Anonym (Anonym)
    Kizen skrev 2006-09-20 01:23:47 följande:

    Jag hoppas på som så många säger att andra förlossningen blir mycket bättre (om jag inte då får vidöppet igen).
    Födde min son i april i vidöppen ansiktsbjudning och det var ingen dans på rosor. Krystvärkar i 1 timme med 2 Bm på magen och en läkare som misslyckade först med kiwiklocka sen med tång och sist på 3 försöket med sugklocka och klipp på 7cm så kom han ut. Han hade kommit lite snett ner vilket gjorde allt ännu svårare att få ut. Han vägde 4025g med huvudomfång på 36,5cm. De sa att jag gjorde ett bra jobb men i det hela så verkade de coollugna och att det var ju en normal förlossning. Inga problem och jag som då knappt vågade säga nåt om hur hemskt det var hade ju inget att jämföra med.
    Det värsta jag någonsin upplevt och mår idag fortfarande dåligt när jag tänker tillbaka.
    är jag den enda som inte kan glömma smärtan? och hela den negativa upplevelsen? Får hela tiden höra: "så är det att föda barn" "det ska göra ont vettu" osv osv...

    trodde helt klart att jag inte skulle överleva....


    Jag har inte fött barn än så vet inte men tänket att kanske barnmorskorna / läkaren kanske inte förstod hur ont du hade när du inte kommunicerade det? Tänker att du kanske skulle erbjudits snitt annars.. I vilket fall så kan du nog få igenom det för en framtida förlossning om du haft en så traumatisk upplevelse. Men jag såg nu att inlägget var väldigt gammalt så du har nog fått de barn du skulle ha vid detta laget :) 
  • Anonym (Liten snigel)

    Du har självklart rätt att känna som du känner. Jag fick en svår förlossningsskada efter min första förlossning och pga det blev det kejsarsnitt gången efter och jag kände en viss besvikelse över det. Men det gick fort över.

  • Anonym (Liten snigel)

    Ursäkta, skrev i fel tråd!!

Svar på tråden Vidöppen hjässbjudning..HUR jobbigt?