Tråd för oss som haft många MF/MA

Finessan:

Jag hade nog tur att jag fick en utredning efter 2 Ma (v 15).
Har tagit att blodprover, väntar nu bara på att allt ska blir klart. ska till läkaren om ca 3 v. Väntar på mensen, den verkar ju dröja men det gör inget. Läkaren tyckte vi skulle vänta med att bli gravida tills att är klart. (verkar ju rimligt) Men vill ju ha barn nuuu!!!!!

Har oxå tänkt som du, vad kan jag göra vid nästa graviditet?
Jag har slutat med kaffe,äter folsyra (ska be att få på recept), pratat om trombyl (läkaren sa nej) ska ta upp att få progsteron.
Kanske ska jag be om att få jobba mindre (jobba 75% sjuk 25%)..

vi vill ju så gärna behålla nästa barn....

Mango:

Har varit på utredning utan att något fel hittats, enl min gyn dr är MF väldigt vanligt, och enligt henne beror våra enbart på otur. Hon sa vid senaste besöket att de flesta MF sker pga att äggen ej är bra/ el delats sig fel. Så hjälp verkar vara omöjlig att få.
Min gyn säger att i stort sätt alla som försöker tillslut får ett barn men hur lång tid det tar innan man får en vinstlott, och hur många MF det blir på vägen...Hon menar på att många slutar att försöka innan just deras chans kommer.
Men som sagt efter massor av MF vem orkar fortsätta i all evighet?!

Har två gånger provat progesteron men det har inte funkat heller.
Jag tror detta med MF innom sjukvården har en väldigt låg prioritet och forskning på detta verkar knappast ens bedrivas, man kan ju tycka att man borde kunna hitta faktorer som ökar risken för missfall och hur man skulle kunna behandla det...men det verkar dröja.

Men jag har en forskningrapport hemma någonstans om forskning om någon molekyl som kan orsaka MF, tror det var , kan inte hitta den just nu men ska försöka att leta reda på den. Enl den dr så trodde de att dom snart skulle kunna erbjuda detta läkemedel som behandling mot MF. Skriver mer då jag hittat den igen.

Själv börjar jag fundera på adoption, men vet inte riktigt än, vill tänka igenom saken mycket noga innan jag/vi bestämmer oss.

Många kramisar

Mango:
Kan du inte fixa så man kan skriva till dig i gästboken!
Kram

Fru Smultorn- Tror att det funkar nu.

Jag sitter och läser i gamla trådar o upprepade MF, det är ganska många som lyckas tillslut : )

Hej! har precis läst igenom svaren i denna tråd och känner så väl igen mig. Jag har precis haft mitt tredje missfall och blev skrapad i måndags. Fick reda på mitt senaste missfall i v.9+5 då man såg att fostret stannat i v.8+6, ändå hade vi sett hjärtljudet i v.8+0 och då var allt ok! Allt känns så overkligt!
Jag tycker också att sjukvården behandlat mig väldigt dåligt och med lite sympati vid mina missfall. Som t.ex när jag förra veckan hystes in i ett ensamt s.k "väntrum" tillsammans med en höggravid kvinna, när jag precis fått besked om att mitt foster dött!!!Eller när jag vaknar upp efter skrapningen och tjejen bredvid mig pratar med sköterskan om sin abort som hon precis gjort! Jag dömer absolut inte henne, alla har sin historia, men det är inte speciellt kul att få höra det vid ett sådant tillfälle.Nä lte mer känsla för hur jobbigt det faktiskt är att få missfall även om man inte hunnit så långt in i graviditeten.

Fru smultron: Jag är inte sjukskriven nu. Förhoppningsvis klarar jag detta missfall utan sj skrivning. Vill "spara" till framtiden om det verkligen krisar någon gång, eftersom vi är i IVF svängen, med mycket undersökningar och tider att passa. Jag ringde KK i dag och fick en tid på tisdag, för att få abort piller. Jag har ingen tillstimmelse av att jag har ett missfall, på gång.

Cadde: Jag håller med dig att många gånger så är speciellt läkare väldigt känslokalla. En i mängden blir man verkligen. Tur att många sköterskor försöker släta över läkarens burdusa framtoning. Det är dom som gör att man känner sig trygg!

Jazzy: Har kollat upp lite nu och det verkar inte helt omöjligt att få lite hjälp efter "bara" 2 mf om man söker sig privat. Min bm dissade landstinget totalt idag när det gällde upprepade missfall. :-O Hoppas, hoppas att jag får en tid någonstans. Tyvärr verkar det som att de har det ganska fullt.

Cadde: Usch, så trist. Tyvärr fick jag liknande behandling förra gången (annan stad) och det kändes som jag inte var vatten värd. Hemsk upplevelse som i sig tog tid att bearbeta. Eftersom jag inte visste bättre antog jag att det skulle bli likadant denna gång, men jag är alldeles rörd över alla änglar som jag har träffat och det mottagande jag har fått. Trodde inte i min vildaste fantasi att det var möjligt.

För länge sedan läste jag någonstans om högt hb-värde och risk för missfall, någon mer som hört om detta?

Jag får oxå den känslan av att upprepade mf/ma inte är av prioritet. Läkarna känns ofta ganska likgiltga till mf.
Är det flera än jag som känner så??

De tycker väl "ännu en med mf"! Men för den drabbade så betyder det mycket att det inte gick vägen.

Jag tycker också att bm/ SSK är de som får en att känna sig trygg. Bland läkarna så är det olika hur de är mot patienterna. Vissa (många) är bra, andra inte. Kanske är det sjukhusmiljön/ rollen som gör dem sådana. Jag har en bekant (läkare) som inte alls trivdes på sjukhus då hon jobbade där. Hon valde att bli distriktläkare och trivs mycket bättre med det.

Hej alla kämpare! Hänger också på i den här tråden tyvärr... Har haft 1 MF v 7, en ofrivillig abort v 17 och 1 MA i v 9. Efter senaste fick vi göra en utredning (hormoner, kromosomer och koagulering) men det visade inga fel. Nu försöker vi igen men det tar längre och längre tid att bli gravid mellan varje missfall så oron över att tiden går (har fyllt 35) börjar göra mig galen! Och dessutom är det många i min närhet som är och blir gravida hela tiden, och jag orkar inte med att träffa dem just nu. Hur gör ni för att behålla hoppet och inte ge upp när det känns som värst? Någon som vet om IVF med långtidsodling som de har i Falun är ett alternativ att försöka med för oss med missfall i bagaget? Eller finns det något annat man kan pröva?

Är det någon som vet vad som händer i utvecklingen i v7-8? I alla min MA så har graviditeten stannat då. Jag har försökt att läsa men jag hittar inte nåt. Min senaste läkare sa att det var jätte vanligt att det händer i dessa veckor... men som vanligt fick jag ingen bra förklaring.

Måste försöka ladda inför nästa vecka då jag har en telefontid på tisdag med en specialist, och en tid till min valiga läkare på fredag. Om man inte har massor frågor så får man ju inte veta något, men vad ska jag fråga? Hjälp mig!

Just nu har jag det jätte jobbigt vet inte hur jag ska orka fortsätta, därför behöver jag höra att det finns något som kan förbättra chanserna.

Kram
Mango

Mango: Runt vecka 9 så tar moderkakan över mer och mer. Innan det så får fostret sin näring endast från gulesäcken. Det är en mycket kritisk tid för fostret och många klarar inte det steget. Det kanske går att koppla till v.7-8 också? Jag vet inte, det var bara en teori.

*kram*

hej jag har fått 3 mf.. fick + igår men blöder ska på vul på tors.. man känner sig hjälplös och frustrerad.. inte rättvist alls..

Är det inte så att hjärtat och hjärnan börjar utvecklas i v5-6 omkring. Om inte hjärtat fungerar, det bildas först som ett primitivt hjärta har jag för mig, så kan inte kroppen få syre och näring och växa. Utan fungerade cirkulation kan man ju inte leva.

Halloj alla! Nu har äntligen kroppen stötit bort mitt foster. Fick reda på MA i v 8-9. Fostret var bara 2cm alldeles för litet och hjärtat slog inte som det skulle.

Nu blöder jag bara lite, vilket är skönt då jag blödde som värsta skyfallet. Känner mig lite tom, lite ledsen. Känns lite meningslöst, men ändå har jag inte tappat gnistan vilket jag trodde skulle hända. Det går ganska fort till januari så vi ska köra på nästa gång.

Men ändå....idag känner jag mig lite ledsen....

Hej!
Jag har två misslyckade graviditeter bakom mig, MA i april/maj -04, v. 13, missfall i maj -05. v. 5

Tredje gången gillt - nu gravid i 27:e veckan med ett litet fantastiskt underbart pyre som buffar och sparkar mest hela dagarna...

Lyckan är obeskrivlig...

Jag kände mig berövad på det största i livet och var övertygad om att jag och min sambo inte skulle kunna bli föräldrar. Jag märker att jag fortfarande är på min vakt och blir väldigt lätt rädd och orolig för att något ska vara fel... men jag är ändå hoppfull. Allt ser verkligen bra ut denna gång

Till er alla som kämpar - ge inte upp och lycka till!

Kram Maryditt

Grodan81! Kramar till dig! Det verkar du behöva!

Maryditt! Du kände dig som jag gör nu. Hoppas jag får vara med om samma sak som du är nu!

Hej,
Jag har själv haft 3 SA men har en väninna som haft 8...Och de har inte funnit några fel på henne o partnern, hon är dessutom ung, vilket jag inte är.
En fråga till dig Noon, Fick du remiss till Dr Christiansen "självmant" av doktorn, eller bad du om den? Tycker bara det är intressant att du träffat på en som vet om Dr Christiansen. Det skulle jag också vilja göra. Många läkare verkar inte vara intresserade eller känna till honom och hans forskning.
En kram till alla som kämpar här. Det är jobbigt, och ännu värre när man träffar på oförstående/ovilliga läkare. När jag hade min första SA, åkte in akut, undrade doktorn vad jag gjorde där, de hade minsann allvarligare saker. "Har klumpen kommit?" undrade hon. Hon undersökte, sa att allt var ute redan, man kunde inte se ett spår av en graviditet, vilket visade sig vara helt fel. På kvällen kom det hela, efter 3 veckor av blödningar o vidhållande grav.känsla kom en uppsättning till = där hade varit två...
Kram igen.