Dottern har rymt hemifrån, och soc kräver att jag ska betala hennes uppehälle

sallyb:
är det så socialtjänsten resonerar, att man är olämplig som förälder om man ber om hjälp?
Även om föräldransvar gäller så får man ju inte bryat mot lagen och göra intrång hos någon.
Då behövs polis och social, och att de agerar snabbt.

*kramar om*.....

"Självklart" anses man vara olämplig som förälder om man ber soc om hjälp! O ni blåögda som tror att ni kan vända er till dem om hjälp om ni skulle behöva det en regnig dag.*suck* I alla fall i den kommunen jag just nu bor i, verkar det vara ett avskrap från bottnen av de som är behöriga att jobba inom socialtjänsten. Åtminstone här måste det vara sant som jag hört sägas, att en hel del socialsekreterare EGENTLIGEN ville bli polis men inte fixade att komma in på polishögskolan?!? Maktmissbrukar på värsta tänkbara sätt, eftersom de faktiskt har makt...och missbrukar den! Under tiden går familjer och relationer mellan barn och föräldrar sönder eller blir skadade för alltid. Men vad gör det, så länge soc fattar besluten??*ironisk*

Hursomhelst är mitt råd till ts att se till att ge dottern mat och saker, INTE pengar. Det vore bra om dottern fortsätter följa med och bestämma vad som behöver handlas hem, enligt hennes tycke. Ställ inga ultimatum, utan försök påbörja en dialog istället. Räkna med att det kan ta låååång tid innan du får hem henne igen. Jag VET hur svårt det kan vara, men det kan löna sig i längden att din dotter inser att du finns där, och att du går att lita på. Hon har fått smak på "friheten" nu, och tvång kommer inte leda henne hem igen. Det måste ske frivilligt, annars tror jag att hon sticker igen! Och jag tror oxå att hon behöver känna att du accepterar hennes val. Vilket inte är så lätt att göra, men om man gör det så kanske hon känner att du är "värd" hennes tillit igen. Ibland är inte den kortaste och rakaste vägen den bästa att välja i längden. Säkert är det en del stolthet inblandat i det hela, och även om hon skulle vilja komma hem, någonstans inom sig, så kanske det känns som att hon förlorar sin stolthet på att komma hem. Ungefär: ni vinner-hon förlorar.

Visst, du är underhållsskyldig, men inte oavsett var hon bor... Du kan mycket väl säga att i DITT hem är hon välkommen att få tak över huvudet och mat på bordet. ibland är det kanske bäst att vara "hård" om ni redan försökt med allt. Sätt ett LVU på henne, be någon anna släkting, bekant göra det samma. Tillslut MÅSTE soc ta i det.

LYCKA TILL och KÄMPA PÅ!

låt henne bo där ! trivs hon där så trivs hon där , du måste ju märka att du gör fel om inte ens polisen håller med dej ?

Ts dotter är ju iofs runt 22 år nu, så hon får göra som hon vill, ja.

Du är försörjningsskyldig, men det betyder inte att du måste ge henne pengar i handen. Du måste erbjuda henne mat och husrum. Om hon väljer att tacka nej till det för att bo med killen, ja då har du tagit ditt ansvar och hon får klara sig själv. Soc kommer inte gå in och hjälpa henne om det inte föreligger särskilda skäl, utan de kommer fortsätta att hänvisa till ditt ansvar. Och i ditt ansvar ligger att välkomna henne hem när hon kommer på bättre tankar. Nu är det upp till din dotter att välja hur hon vill ha det. Det kommer bli snålt att leva två stycken på killens socialbidrag. Hans bidrag kan dessutom komma att minskas eftersom han nu har en sambo.

Ts är iofs inte försöjningsskyldig för sin dotter längre.

Oj, det var visst en väldigt gammal tråd.

Ja, vad ska jag säga? Tråden är 7 år gammal och min dotter som nu är 22 år gammal missbrukar idag heroin.  Vi kämpade, och kämpar fortfarande, med att få hjälp till henne men utan resultat. När vi krävde behandlingshem av hennes läkare fick hon ist aktivitetsersättning, vilket gjorde att hon nu kan tillbringa hela dagarna med sitt knarkande ist för att få den hjälp hon behöver.

Vid ett av de senaste mötena med soc fick vi veta att vi skulle ha sökt hjälp tidigare, varit mer aggressiva! Situationen är helt galen, för nog sjutton har vi sökt hjälp genom åren. Jag har bönat och bett, gråtit på möten, tom blivit polisanmäld av en personal på Bup som ansåg att jag hotade henne när jag sa att jag krävde att de skulle göra något åt min dotter.

Vi fick veta att vi borde ha ringt polisen för att få hem henne eftersom vi ansåg att hon for illa, men det gjorde vi ju. Nu är det vårt fel eftersom vi inte varit mer aggressiva!

Jag önskar att ingen ska behöva se sitt barn gå under pga samhällets nonchalans mot föräldrar.
   

men gud.  

Beklagar det som jämt och önskat dig styrka att fortsätta försöka hjälpa din dotter..

Snälla fortsätt kämpa för din dotter. Det kommer ta väldigt lång tid men den dag hon är fri från sitt missbruk och allt hemmer du även se den söta flickan bakom allt.

Lycka till mamman!

Har också för mig att det är så!

Nej du är inte skyldig att ge henne några pengar alls eftersom hon själv har valt att dra. Så länge du erbjuder henne ett hem med mat och kläder så kan soc inte kräva mer av dig som förälder. Gick igenom samma sak för några år sedan och sa till soc att vi inte tänker ge eller betala en krona då hon har ett hem med eget rum och allt, och de resonerade som så att vi erbjuder henne ett hem och har då fullföljt våran försörjningsplikt.

Oj såg nu att det var en gammal tråd. Sorgligt att ni inte fick hjälp när ni bad om det, och att myndigheterna har mage att lägga över allt på er nu efter allt ni försökt göra är helt otroligt!

Soc och BUP suger.

En historia för Uppdrag Granskning..

Så tråkigt ts! Känner igen kampen. Vi har gått igenom liknande och kämpat för att hjälpa vår dotter sedan hon var 16 år. Vi hade turen att till sist lyckas få kommunen att betala ett behandlingshem när hon var motiverad. Men så många års kamp mot soc i motvind som ansåg att vi själva skulle klara av att hjälpa dottern och så mycket lidande för hela familjen på vägen dit. Hoppas verkligen att även ni och er dotter får hjälp till sist.

Det bara knöt sig i magen av startinlägget och den här uppdateringen är ju hjärtskärande! Fortsätt kämpa för en behandling, byt handläggare på soc tills nån tar situationen på allvar. Försök få eran dotter att hamna på ett bra behandlingshem (rekommenderar ett som heter Korpberget och ligger i Kramfors, inte varit där själv men min mamma var där på anhörigvecka och de har bra statistik ,känner en hel del som fått ett nyktert och underbart liv efter sin tid där )

Berätta för soc att om ni inte får hjälp efter alla dessa år av ignorans så kommer ni ta upp detta med media. SOm det inte biter så kanske det kommer en hjälpande hand just tack vare media. Det finns hopp för er dotter! Mia Törnblom har ju en gripande men hoppfull berättelse. 

Jag har själv gjort en behandling under 15 månader (tack vare en av få bra socialsekreterare) och min reflektion är att chanserna för en missbrukare att bli nykter är större när det finns familj som Bryr sig så som du.

NÄR ni lyckats få iväg henne på behandling så gäller det att ta in så mycket det bara går av det terapeuterna säger. Visa ditt stöd i närvaro. Min mamma kämpade som en gnu och åkte 50 mil enkelväg minst en gång i månaden. Jag var nykter i ett och ett halvt år, tog ett återfall under en längre tid utan att någon visste men är nykter igen och har numera barn. Min och min mammas relation var nästintill obefintlig när jag var femton. Nu är det starkare och ärligare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Med allt detta vill jag förmedla hopp! Jag lider med dig och hoppas att du får stöd i någon bra anhörig grupp, jag hoppas med hela mitt hjärta att ni får ett lyckligt slut!