Han hittar inte på saker med sonen!!

Jag har aldrig varit bra på att leka med mina barn, inte bara för lekandets skull i alla fall. Jag tycker helt enkelt inte det är roligt.

Kanske är det så att han behöver hitta någonting som han själv tycker är skoj som han kan göra med sonen? Ett gemensamt intresse, vilket som helst.

Nej, jag menar inte heller att de behöver leka..det passar ju inte alla, inte mig heller direkt. Men det finns ju massa andra saker man kan göra; spela spel, spela fotboll, gå till lekparken, gå o simma, spela bowling.. Ja, massor som sagt.

Det svåra är bara att "aktivera" sambon..

Finns det ingenting som sambon tycker är kul? Vad gör han på fritiden när sonen inte är hos er?

Du skulle inte kunna passa på att åka iväg på en tjejhelg eller dyligt påpassligt nog en helg när sonen är på besök? Så att pappan liksom blir tvungen att hitta på saker?

Nä, han har tyvärr ingen direkt hobby..spela data är det han mest gör på sin fritid o det är ju inte världens mest passande sysselsättning för en energisk 7-åring.. :-P

Nu pluggar jag på annan ort så många helger är jag faktiskt inte här när sonen är..o då går det faktiskt riktigt bra, då går dom till lekparken o så. Men när jag väl är här så är det som sambon "lämpar över" allt på mig..och det är tråkigt, jag vill ju helst att vi ska göra saker tillsammans alla tre..

Då kan han ju, även om han uppenbarligen inte alltid vill...

Ja, vad gör man? Gissningsvis får du nog organisera aktiviterna själv om du vill att de ska hända.

Sen behöver ju inte en sjuåring ha sällskap i sin sysselsättning hela tiden heller. Kanske skulle det underlätta om sonen fick en egen hobby att pyssla med hos er?

Skicka dem till simhallen. Låt dem baka tillsammans. De kan gå till biblioteket och låna barnböcker. På vintern är slalom/ snowboard perfekta aktiviteter för hela familjen, även skridskoåkning. Låt inte din sambo dra sig undan om ni åker till dina föräldrar utan ta en promenad med din mamma. Din man kanske inte var van vid att hans föräldrar aktiverade honom men det tycker jag fak´tisk att en vv-pappa ska göra för att de ska få ut ngt av gemensam tid.

Jag känner verkligen igen mig i din situation MosterMaja och förstår precis hur du känner dig!

Min sambo har en dotter på 3 år som han har på halvtid och allt fungerar väldigt bra förutom att det mest är jag som leker med henne och tar intiativ till aktiviteter som vi gör alla tre. Min sambo har till och med tagit upp det med mig att han inte är så bra på att leka med sin dotter. Han uttrycker det att han inte är lika barnkär som jag är...

Jag är också rädd för att jag står ivägen för deras relation och har föreslagit att dom ska ha aktiviteter som bara dom två gör tillsammans.

Jag har också försökt med att förklara för honom att jag inte leker med henne för att jag tycker att det är kul utan för att jag gläds med henne när jag ser hur kul hon tycker det är!

Det hela är en svår balansgång hur mycket plats jag ska ta för att inte stå ivägen för min sambo!

Jag tror ändå lösningen är att han hitter gemensamma grejer som bara han och dottern har/gör tillsammans!

fn81

Ja, precis så är det! Skönt att man inte är ensam..

Det är en jättejobbig situation då det egentligen inte känns som ett problem för någon men när man tänker efter så är det ändå inte bra som det är. Jag menar, ingen av oss lider ju av att ha det som vi har det nu, ja möjligtvis sonen (men jag tror inte det är så han tänker på det) för att han inte får så mkt egen-tid med pappa.

Jag vill ju inte, som du skriver, stå i vägen för deras relation men samtidigt kan jag ju inte bara ignorera pojken för att det är min sambos "problem"..

Jag håller nog med dig, och ni andra som skrivit det, att den bästa lösningen måste vara att hitta ett gemensamt intresse för de två.

Maebel
Jag förstår vad du menar, men lillgrabben vill verkligen inte göra saker själv. Visst, han leker själv med sina leksaker o så, men han vill inte sätta sig o rita o sånt själv, han vill ha sällskap. Och gör jag då inget jätteviktigt känns det ju bra taskigt att inte vara med honom!

Tack snälla ni för alla svar!

Du är inte ensam tyvärr. Här är jag mer mamma o han styvpappa vilket jag ogillar. Han har 2 söner som tom börjar nå tonåren och då borde det väl vara fullt naturligt att pappa umgås med sina söner. Det där med att sitta vid föräldrarnas dator känner jag exakt igen!

Jag tror att många tror att jag klappar mig för bröstet för att barnen tyr sig till mig och inte han men jag tycker bara att det är sorgligt. Tydde dom sig ungefär lika mycket till oss båda så skulle jag vara glad åt det men....ja nån större hjälp var jag ju inte för dig mer än att prata med din respektive, det har jag men han hajar inte riktigt grejen.