Arg på biomamman!!!
Igår ringde min sambo hem till sitt ex för att prata med sin dotter som sovit över där över natten eftersom mamman som vanligt kände sig ensam, naturligtvis blev det gräl mellan sambon och exet med en gång, det blir det alltid. Så fort hon får chansen att prata med min sambo kommer hon nämligen med massa krav om att få pengar till än det ena och än det andra (barnen bor hos oss 2/3 av tiden och vi köper de mesta av grejerna de behöver, trots det får hon hela barnbidragen så att hon skulle ha rätt till några extra pengar av oss är bara löjligt). I vilket fall som helst så försökte min sambo lugnt och stilla förklara sin åsikt men det slutade med att exet bara skrek en massa anklagelser och elakheter i telefonen. Visst - det kan säkert bli så här efter en jobbig skilsmässa och jag kan gå med på att min sambo kanske får tåla att höra en del av sin fd, men problemet är min bonusdotter (hon är 10 år och i en känslig ålder). Hon fick under hela samtalet igår sitta hemma hos sin mamma och lyssna på all skit mamman hävde ur sig till hennes pappa (de bor i en liten lägenhet så min bonusdotter har ingenstans att ta vägen om hon vill komma undan en stund). Det är inte första gången detta händer och det är naturligtvis jättejobbigt för ett barn att behöva lyssna på massa skit på det sättet.
Bonusdottern valde att stanna hemma hos sin mamma fram tills kvällen igår och när hon pratade med min sambo i telefon var hon väldigt avvisande och nästan direkt otrevlig vilket kanske inte är så konstigt när mamman sitter brevid och lyssnar på vad hon säger, snacka om lojalitetskonflikt! I vilket fall som helst så skulle mamman jobba igen igår kväll så då var bonusdottern "tvungen" att gå hem till oss istället och det var en väldigt ledsen, rödgråten tjej som dök upp. Eftersom lojalitetskonflikten mellan föräldrarna spökar så sökte hon sig till mig så snart hon kom och jag fick en stor kram och därefter berättade hon hur jobbigt hon tycker att det är när hennes föräldrar inte kan komma överens. Vi pratade om detta en lång stund och jag tycker så otroligt synd om henne för även om jag var glad över att hon åtminstone hade mig att komma till så känns det så otroligt jobbigt att inte kunna göra mer för henne.
Jag blir så arg på mamman som trots att hon anser att hon är den bästa mamman i världen inte kan inse hur ont hon gör sin dotter genom att inte åtminstone kunna hålla en bättre fasad utåt när barnen är med. Jag bryr mig inte om vad hon tycker om min sambo efter deras skilsmässa men hon behöver inte diskutera det med sina barn! Min sambo har inte heller några höga tankar om sitt ex efter skilsmässan men han skulle aldrig drömma om att tala nedlåtande om henne på något sätt inför barnen. Han har också vid ett flertal tillfällen tagit upp det här med hur dåligt dottern mår av allt skitsnack men det verkar inte bita på henne, enligt henne så är det mitt fel att dottern mår dåligt (eller i alla fall det faktum att sambon bor ihop med mig, mig har hon aldrig träffat...).
Men det är väl som vanligt, allt är bonusmammans fel. De perfekta biomammorna skulle aldrig göra någonting för att skada sina barn...
