Någon som känner som jag?
Har tre mislyckade IVF i bagaget. Inför ett 4e försök tyckte läkaren att vi först skulle prova pergo, eftersom allt ser så bra ut hos oss båda. Nu till min poäng: Vi varje mislyckande, så känner jag redan tidigt på mig att det "inte kommer bli något". Typ 3 dagar efter ÄL, eller 1-2 dagar efter återföring av embryo, känner jag hur min kropp liksom hamnar i en känsla av sorg. Jag känner att kroppstemperaturen sjunker (fryser mer) och mår lätt illa (dock ej på morgonen) och har menskänningar. Vid denna tidpunkt borde ju embryot fortfarande befinna sig i äggledaren, vid hemmagjorda försök. Så, då borde jag ej kunna känna något? MEN det gör jag altså, det är så himla tydligt, fast alla läkare viftar bort det förstås, som ren inbilning. Har läst att det finns en kommunikation mellan preembryo och livmoder redan när embryot befinner sig i äggledaren. Om allt är bra, då skidckas det på ngt vis signaler till livmodern om att göra sig helt redo för att modtaga embryot. Unsdrar om min kropp känner av att dessa signaler uteblir, och därför i stället börjar ställa in sig på mens, redan så tidigt, och i så fall kan det vara det jag känner...Men, varför funkar då inte emryona som dom ska? Det borde finnas fler prov för dom som aldrog lyckas. Kromosomprov, immunförsvarsprov mm, kan man be att få göra sånna???
Långt och förvirrat inlägg, är bara så frustrerad