snart har jag och min kille försökt att få ett syskon till våran dotter i ett år, men det vill sig inte.
snart så vet jag inte vart jag ska göra, tycker att allt är så jobbigt nu.
plusa att det hjälper ju inte att man bråkar med jobbet också.
Vi är i samma sits. Vår dotter är 4. Har försökt i 1,5 år nu och längtat desto längre. Jag vet intuitivt att det är hos mig felet ligger. Vi hade svårt att bli tagna på allvar första tiden när det började bli jobbigt. Det känns som om man blir straffad för något slags högmod för jag trodde att det skulle gå snabbare att bli gravid den här gången eftersom jag inte ätit p-piller innan. Nu drar jag på en tung depression och ... det hjälper ju inte att man blir pikad på jobbet ang frånvaro - trots att chefen vet varför.
Ja jag har ju inga barn, och har föröskt i 4 1/2 år-så det kan kankse va till nån tröst,
det kanske känns bätte om man har någon att prata med,
så att vi kan peppa varandra.
hoppas att det tar sig för oss snart så vi får syskon till våra barn.
Vi har provat det mesta; Alla tider i månaden, spara sig, hostmedicin, Äl-tester, 3 Pergo-kurer, Zonterapi...
Nu har vi kontakt med en läkare som ska hjälpa oss vidare till ivf. Undersökningarna börjar i veckan som kommer. Det känns realtivt bra mitt i allt mörker.