Ja, nu var det dax....

Är pojken snart 12 år?
Då är han ju stor nog att åka buss, det anser då jag, min styvson var 12 år när de flyttade flera mil bort, då fick han åka buss hit på helgerna, det var ett byte i en större stad, bussresan hit tog 1,5 timme. Men han klarade av det fint. Så jag anser att han är stor nog att kunna åka buss själv. Pratar han bara med busschauförren och talar om vart han ska gå av så är det inga problem med det.
De klarar mer än man tror när de är i den åldern.
Och det där med maten, har hon inte mat hemma så det räcker?
Det måste man ju se till att ha. Även om man kanske inte har så bra ekonomi så ser man ju till att ha mat hemma.
En del ska tydligen alltid krångla till det för den andra parten.

Får nog hålla med ovanstående att en 12 åring är "stor nog" att åka själv. Det är självklart individuellt men min son är 10 och åker både spårvagn och buss själv hem till sin pappa från skolan. Det tar ca 30-40 minuter.
Verkar ju lite underligt med mamman, vill hon göra det krångligare än vad det behöver vara tro?

Är han stor nog att vara ensam hemma flera timmar, är han väl definitivt stor nog att åka buss. Eller??

TS: Hur har det gått?

Tack för svar!!
Ja, vi har köpt busskort nu även för stadstrafik så han kan byta också. Om han åker 7.20 härifrån hinner han med 7.50 från stan och är på skolan till 8.05 tror jag det är. Men han protesterade själv sist att åka för han hade ju inte åkt själv i den riktningen...så vi ska åka flera gånger med honom härifrån då...
Han är lite lat också, men samtidigt är han ju lite rädd, inte van att sköta sig själv... tokigt! jag var 10 år när jag började laga mat själv hemma, förbereda innan mamma och pappa kom hem.. med varierande resultat men iallafall.. jag lärde mig ju. han får ju inte laga mat hemma där när han är ensam.. och hon kommer hem vid 18 ca..
Vi skickade med en matlåda till honom, och grönsaker.. sen var han hemma sjuk när han väl kom dit...och var hemma i 2 dar innan han kom tillbaka hit..så jag vet inte hur det gick med maten..
Jag bad min kille skicka sms till henne senare på kvällen och säga att han inte skulle komma förbi där, att det hade ordnat sig iallafall, att jag skulle skjutsa honom, men han ringde och då sa hon att hon hade ju redan bestämt med pojken så det gick inte att ändra på....
Ja det är alltid något strul, hon lägger då inte 2 fingrar i kors för att underlätta, eller hjälpa till.

Det är så himla tråkigt, för då blir man ju inte så sugen att ställa upp och man tolkar allt hon gör åt det negativa hållet...
Jag har så lite som möjligt med henne att göra, då mår jag bäst och det funkar för oss ( men egentligen inte.. eftersom det går ut över pojken..)
Vi har tom gått till sån här relations.. vad heter det nu igen.. för att prata om hur vi ska bete oss när hon är så jävlig ibland. från början var det helt otroligt vad hon ställde till..

Ringde och ändrade när han skulle vara här pga sitt jobb, och vi ställde upp..
Nu är jag så glad för att det är sååå lugnt.. hon kunde ringa 10 ggr på min killes mobil OM DAGEN!! om ingenting..
Snacka om att inte kunna släppa taget..
Men nu har hon träffat en kille som verkar seriöst, och det är ju bra!!

Kan tala om att nu har bonusbarnet faktiskt åkt buss själv 2 mornar i rad, och åkt hem själv hit och varit hemma själv hela kvällen då vi jobbade båda 2!! han kommer att växa flera cm av det här!! så snart kanske hon (biomamman) kan skriva på papper till gratis busskort!! han mår bara bra av att få ta eget ansvar!!det är han definitivt ej van vid!!

Vad roligt att höra att det går bra Barnen blir så stolta så när de märker att de är duktiga och framförallt får HÖRA det av oss vuxna/föräldrar!
Min 10-åring har vuxit något enormt sista året, kan mycket mer än jag trott.

TS: Vad skönt att höra!