Vad KAN man göra åt barn som biter andra barn på dagis???

mariemamma: jag tänker inte ta diskussionen kring om det är rätt beslut att ha honom på dagis eller inte...DU vet inte hur vi har det o helt ärligt så känns det som att du inte svarar på frågan utan predikar vikten att ha barnen hemma..

Min son blir betydligt lugnare (han är inte vild på nåt sätt) av att vara på dagis. Han älskar att var med många barn o tjuter av glädje så fort han har många vänner kring sig. Jag har honom inte på dagis en sekund mer än jag behöver!!

Sen har vi inte ÖF i närheten där vi bor så jag skulle vara tvungen att gå 1,5 mil enkel väg längs en trafikerad väg för att komma dit.

Bara en tanke...om nu barn inte är mogna att vara på dagis innan 3 års ålder..hur ska man göra då om man inte får ett syskon som gör att man kan vara hemma längre hade du tänkt? Hade inte småsykonet kommit nu så hade han ju måsta börja på dagis iaf!

En del barn är sk bitbarn...tyvärr. Min stora dotter var det och det var hemsk innan vi fick veta hur vi som föräldrar skulle gå till väga. Man ska ALDRIG skälla ut ett litet barn som bits. Barn som bits har ofta väldigt mycket känslor i omlopp och när de blir för exalterade så slutar det tyvärr många gånger i att de bits istället för att krama tex. Det finns ingen eg. skylldig i detta mer än det lilla barnet då som ändå är för litet för att förstå att de andra barnet får väldigt ont. Alla barn visar känslor på olika sätt en del barn slår andra skriker och en del bits tyvärr. Som förälder till "bitbarn" ska man tala om för barnet att; "Så får du inte göra...nu fick Kalle jätteont på sin arm...Kalles arm är så liten, precis som din"
Vi pratade med bvc läkare och psykologen där och fick tips om hur vi skulle prata med dottern, det gav resultat väldigt snabbt med henne. Hon slutade att bitas.
Personalen kan omöjligt följa alla barn på förskolan, då skulle det behövas en pers/barn eftersom någon skaske slåss mm.

Hörde förlänge sedan om en mamma som hade bitit tillbaka...jaja
Min andra dottar var tvärtemot den som ofta blev biten och riven på dagis...givetvis gjorde det ont i bröstet då jag hämtade henne och såg blessyren MEN jag kan oxå förstå det andra lilla barnet nu som ju faktiskt inte ville Emma något illa...han ville ju bara leka med henne och tyckte väldigt mycket om henne.

Låter kanske som jag försvarar bitande det men näe inte riktigt jag kan bara se det lite ur barnets synvinkel nu eftersom jag själv haft bitbarn och vet hur svårt det kan vara för en liten kropp att visa starka känslor.

Prata med barnets föräldrar, tala om för dem att din son blivit biten och be dem föklara för barnet att detta gör ont ...ja du förstår.

Hoppas det löser sig för er och er lille son, förstår dig så väl om du mår dåligt över detta....ingen tröst men det gjorde jag med som mamma till bitbarn, jag ville ju inte att min dotter skulle skada andras barn.

Lycka till!!

Fast prata med barnets föräldrar går ju inte eftersom personalen inte får tala om vilket barn som har bitit...

Fy vad arg jag blir när jag läste om fläskläppen!!!! Tycker personalen får ta upp det med hennes föräldrar och kräva att det sker en handlingsplan för hennes beteende, så brukar vi göra på mitt jobb, sånt accepterar inte jag.

JCA: jag VET vilket barn det är frågan om..hon har i all iver över att sonens lillasyster kommit på besök försökt bita även henne

Det låter jättejobbigt... Som tur är så är det ju övergående iallafall.

Personalen måste genast ta upp detta med flickans föräldrar utan att nämna att de e er kille som alltid blir biten.

ceciliaa: vad går en handlingsplan ut på då? *tänkte ifall dom redan håller på för fulla muggar*

ja visst ska man ta upp det med föräldrarna ...självklart..men det är ju ändå barn det handlar om. Har mycket svårt att de gör så här för att vara utstuderat elaka. Man kan inte hota ett barn som bits/slåss/rivs....skulle de förstå koncekvenserna skulle de förhoppningsvis inte bita någon.

vad vi fått erfara finns ingen direkt handlingsplan för detta....man måste helt enkelt prata lungt med barnet försöka förklara utan att skälla.

nej nej flickan har bitit min son då de ska kramas!! Hon är så vansinnigt förtjust i honom

Men det gör ju inte det hela mkt roligare för varken honom eller för oss föräldrar...

En handlingsplan hos oss går ut på att man skriver en bakgrund dvs när, var o hur problemet uppstår och sedan sätter upp ett mål, ibland flera...målen kan bestå av att punktmarkera barnet som bits eller att prata med barnet i varje situation som barnet bits...hör av dig om du vill, jag e förskollärare och BLUNDAR inte för sånna här problem.

Har inga direkta råd - vill bara skriva att jag hoppas ni förstår att ingen förskolepedagog tar lätt på detta utan det är mycket ångest för oss också när det händer. Det är bara vi som kan ta på oss ansvaret - barnet som bits är ju givetvis oskyldig och föräldrarna kna ju inte göra något åt det deär ju inte där. Jag lovar er att föräldrar till bitare oftast lider mer än föräldrar till bitna barn...
Givetvis är det jättesynd om barnet som blir bitet och det SKA inte hända - men har man en bitare en period så kan det hända ändå - det går verkligen på en sekund och det räcker inte alltid att man punktmarkerar även om man givetvis kan eliminera många bitsituationer.
Hoppas det blir bättre snart

Det finns utbildad personal på öppna förskolan också. Hos oss är det två förskollärare som arbetar på den ena på den andra är det två barnskötare. Min son gillar en av barnskötarna bäst. Även om jag inte tror att det är det viktigaste för 1-2åringar. Där är föräldrarna definitivt viktigast. Då mkt handlar om att upptäcka världen och utveckla goda relationer/anknytningar till de som är nära barnet.

Jummi

Men om su nu tycker att det är jättebra med förskola vid 1-2 så spelar det ingen roll det där med syskon och så.
Själv tycker jag det är bäst om de får vara hemma till ca.3 oavsett syskon. Sen tycker jag det är jättebra med förskola efter trotsåldern(separtionsfas från föräldrar). Speciellt 1,5år är helt fel ålder då barnen har en stor anknytningsfas. Det är mitt uppe i att knyta an till sína föräldrar. Vi kommer nog kunna ha lillebror hemma till 2,5år om vi trixar så mkt det går.
Men det var ju inte det den här tråden handlade om.

Ni som talar om handlingsplan! Måste säga något viktigt. Som i vårat fall, där vi gjorde en handlingsplan som krävdes av det bitna barnets föräldrar, råkade det barnet som bet väldigt illa ut av denna handlingsplan. Vidare kom också upp att det var barnet som blev biten som var väldigt PROVOCERANDE mot bitbarnet.
Med detta inte sagt att TS barn är det.

Det kan ligga väldigt mycket bakom att ett barn bits och ska en handlingsplan göras ska den göra på BÅDA inblandade barnen!

Gahhhh! jag blir så arg när folk slänger ur sig saker.

TS: jag har vart där, tänk efter vad ni gör. be personalen observera hela barngruppen lite extra. Kanske är bitbarnet utsatt på något sätt och ger sig på erat barn för en anledning?

Det viktiga är att inte peka ut något barn, Inga barn ska behöva må dåligt.

åskmamma: jag har pratat med personalen o de arbetar med det bitna barnet. De är väl medvetna om vad som händer o alla är mer eller mindre "utsatta" för hennes kärleksbett

Hon blir inte provocerad eller så utan hon blir lite ivrig. När hon vill hälsa lite så kan det komma ett nafs. Hon har ju även försökt att bita min minsta när vi kommit för att hämta storebror..o hon har ju inte direkt gjort nåt för att provocera.

Men jag tror att de löser det hela, vill inte riva upp himmel o helvete över en sån här sak då barnet i fråga inte gör det för att vara elak!

jummie: skönt att höra att du resonerar så.

När vissa här berättar att den är förskolelärare blir jag mörkrädd. Att ett barn bits är inget man "inte" kan acceptera eller just acceptera. En handlingsplan är bra men den ska ligga på fokus på det bitande barnets välmående. Att hen ska lyckas att förstå att bitas inte funkar. Sen tycker jag att förskolerlärare på C ska ta sig en kraftig funderare på om hen har valt rätt yrkesval. Eller gå och utbilda sig till förskolelärare. Sist vill jag tacka alla bra förskolelärare att ni är så duktiga på att ta hand om våra barn.

Ps. Vi föräldrar till bitande barn är fullt medvetna om det. Det är svårt att inte vara det...det gör ont att bli biten. Och vi gör allt vi kan för att våra barn ska sluta. Sen om vi gör rätt eller inte vet vi inte då det inte finns en utbildning på att vara förälder. Och därför är det så otroligt viktigt att personalen på förskolorna är utbildade ds