Varför är det så svårt för vissa att ha empati för andra?

Ibland förstår jag mig inte på vissa människor.
Alla är olika och det tycker jag att alla skall acceptera.
Men ibland verkar det bara vara jag som accepterar att dom i min närhet inte alltid tycker och tänker som jag.

Även vänner borde komma med en instruktionsbok från början så man inte upptäcker efter flera års vänskap att denna vän inte alls accepterar dig för den du är utan mest stör dig på hur du gör?

Jag accepterar mina vänner i deras sätt att vara även om jag inte alls tycker som dom, då vill ju jag att dom skall förstå och acceptera mig precis som jag är. Ömsesidig vänskap?

Om jag har ett problem med min man som vi är oense om tex så ringer jag min "sk" bästa vän och berättar.
Det första hon säger är - Så kan du inte ha det du måste skilja dig.
Medans hon lever ett j*vla dubbelliv med pojkvän och man??!!
Hur han man då mage att säga så till mig?
Hon har varit med om div saker med mannen och skulle jag räkna alla gånger hon ringt om mitt stöd så skulle inte mina händer och fötter räcka till.
Men det är just det jag gör. GER STÖD INTE ORDER!
Jag skulle aldrig beordra henne att skilja sig utan att ordna upp situationen så det blir det bästa för alla inblandade samt barnen.

Ville bara skriva av mig lite.

Nån som vill ge sig in i att göra en frågeformulär för nya bekantskaper? ;)

Tack för mig!