Jag har barn men inte han och vi misslyckade med Ivf...

Men alltså om du har barn innan, varför är det då ditt fel att ni inte får barn?
Borde det inte vara han som är problemet då? Ursäkta om jag är okänslig men jag fick inte ihop det.

Jobbig sits... men så ska du väl ändå inte känna?!
Det kommer... måste kännas tungt, men vet folk som misslyckats på första försöket.
En väldigt nära till mig fick barn på andra, vet vad de gick igenom.. en massa jobbigt...
Men rätt som det är så sitter den lill* där
En styrkekram till er!!!

varför e det ditt fel o inte hans?alltså du har ju barn sen tidigare?! så felet ligger ju hos honom ,ellr?

Inte för att låta äppelkäck men det var ju bara första försöket, jag är säker på att det kommer att lyckas för er!!! Lycka till!
(själv blev jag gravid på 6:e försöket)

Saken är den att han inte vill försöka mer säger han. Trots att vi har fryst ägg och sen hade vi planerat försöka igen om ägget inte ville fastna. Så två försök till och nu säger han nej och att han inte vill prata om det. Han tycker det slet så på oss och att vi blev så ledsna. Och jag känner panik för jag har ju så lite tid kvar att försöka innan det är försent. Fick bara 2 ägg sist och båda blev befruktade och hade ca 30 % chans att lyckas med.

Men tror du inte bara han säger så just nu för att han är så besviken? Det kanske går att resonera med honom när den största besvikelsen har lagt sig.*kram*

Jo, jag tror det är så. Och jag hoppas verkligen han ändrar sig och att vi försöker igen.
Det jag känner mest frustration över är ju själva tiden...
Jag vet att mina förutsättningar för att bli gravid inte ökar, tvärtom.

Jag vet, tiden går ju hela tiden..... Min man vill inte inse att vi kanske måste få hjälp med att få ett syskon till vår son utan tycker att vi ska försöka på vanlig väg ett tag innan vi funderar på vad vi ska göra. Men vi blir ju inte yngre varken han eller jag
Ett stort lycka till och en tröstekram!!

Mia41: Jag vet ungefär hur du känner det. Jag har också barn sedan innan, är visserligen inte steriliserad, men vi är oförklarligt barnlösa. Känns som om det är mitt fel att han inte får bli pappa, för att han valt mig! Om vi är inkompatibla så skulle han antagligen lyckats med någon annan, och det tär på förhållandet att känna så. Tänker dock ändå köra på med IVF, känns inte som om det finns något alternativ till det. Men om din man inte vill, så måste väl det betyda att han i grund och botten nöjer sig med de barn ni har idag? Även om de inte är hans biologiska.

Vill ni inte adoptera? Själv skulle jag vilja att vi blev fosterföräldrar när våra barn är stora, jag skulle så gärna vilja visa dessa barn att det finns människor som man kan lita på.... Det är förstås inte alls samma sak som att få egna barn. Jag håller ALLA mina tummar för er och hoppas att allt kommer att gå bra. *Kram*

Svår sits. Det behöver ju inte vara någons "fel" att det inte fungerade första gången. Jag menar det är ju ca 33% chans per försök alltså en chans på tre att man skall lyckas överhuvudtaget om det inte finns några fel. Dessutom tycker jag inte att ni skall skuldbelägga varandra.

Här har vi ett ypperligt exempel på att vi tjejer är experter på att skuldbelägger sig själva. Du har barn sedan tidigare din man inga och ändå skulle felet sitta hos dig?! Nej du, kära vän dessa tankar måste du försöka komma över. Du får inte gå runt och tycka att det är ditt fel när ni inte ens har några fel konstaterade. Vet att det är jobbigt att hantera skuldkänslor men tala med din partner och öppna upp så att han får förståelse för hur du känner det. Förmodligen kommer du upptäcka att han gör samma sak skuldbelägger sig själv eftersom du redan har barn sedan tidigare.

Jag talar faktiskt av egen erfarenhet. I mitt fall är det faktiskt så att felet ligger hos mig och det gjorde så att vi förlorade vår förstfödda. Jag har jobbat med dessa känslor och nu kommit så långt att jag kan inse att lika lite som jag kan rå för att jag har en "balanserad translokation" (som är anledning till att vi även kan få fler barn som dör) så kan jag rå för att jag är närsynt, eller blond, eller gråögd...

Se det så har ni fått möjlighet att genomföra ett IVF så har väl läkarna gjort sin bedömning att du skall kunna bli med barn alltså skall det inte finnas några hinder för detta. Du kan alltså inte påverka det och inget är ditt fel.

Lycka till och du försök berätta för din kille hur du känner vet att det är svårt att prata om sådana här saker men det är ju viktigt så att du får en chans till.