Vilken trevlig idé!
Jag har också funderat över hur andra gör när närmsta familjen bor många mil bort ...
Även här är umgänget med pappan tidvis obefintligt och tidvis halvdant fungerande, så det är ingen pålitlig lösning om jag verkligen vill göra något inplanerat eller spontant. Nu i sommar blev jag tvungen att ta hjälp av mammavännerna för att lösa mina arbetskvällar då pappans umgänge brakade lagom till sommarjobbets kvällar började och förskolans nattis var stängt. Visst det funkade, men till viss del fick jag ju be på mina bara knän också, så ett givande och tagande hade känts bättre.
Min tös är drygt 1,5 år, så hon har faktiskt fått följa med på några dejter. Visst har man fått anpassa tid och plats en del, men å andra sidan, inser inte kar´n att barnet spelar en väldigt central roll, så kommer det ju inte fungera senare heller. Vi har mestadels tagit en promenad runt sjön eller på köpcentret med efterföljande lek i lekparken eller lunch på IKEA.
Jag bor i Nässjö i Småland.
Sedan kan man nog sätta upp lappar på bvc kanske. Jag vet en tjej här som önskade nya vänner så, men just då orkade jag inte träffa nya människor precis efter separationen. Sitter den kvar kan det ju vara en idé. Mammavännerna med stadiga kärnfamiljer har ju fullt upp med sitt med all släkt.
Helt ensam me 4 barn är jag
