Är vi verkligen utredda ordentligt???

Det ni möjligen kan kolla är just ditt sekret, tex. genom en post-coital test (dom kollar spermiernas överlevnad i din livmoder ett tag efter samlag), men jag vet inte hur vanligt det är. Dom har lite olika policy i olika landsting hur omfattande utredningen är, jag har tex. inte fått passagen i äggledarna i min utredning, utan bara blodprov, VUL och koll av spermierna.

Hur föreslår era läkare att ni skall gå vidare? Insemination, IVF, annat? Jag gissar att dom inte har hittat något fel bland dom parametrar dom kollat, och eftersom ni försökt i hela 4 år tycker jag att ni borde få behandling snarast! Lycka till!

Majsalotta, Tack för ditt svar!
Jo vår läkare har inte sagt så mkt egentligen, han har sagt att "oroa er inte ni kommer att bli gravida".. jag personligen tror att han agerar så just för att vi är så unga som vi är (25/27), men han sa också att om ni känner att ni vill snabba på det hela så är ni välkommna tillbaka för att testa IVF eller insemination. Det är som du säger, de har inte funnit något fel än så länge på de tester de tagit, men som sagt efter 4 år så borde nåt ha hänt. Tror att jag ska pressa dem lite på att vi vill ha ett sånt post-coital test utfört innan vi sätter fart med inseminationer. Känns som om man vill testa all först för att se om man kan hitta felet innan man börjar välja behandling.

Om ni har försökt i fyra år tycker jag att er läkare verkar lite naiv om han säger åt er att inte oroa er! Jag tycker nästan att ni skall höra hur många inseminationer alt IVF ni kan få och om ni kan får göra IVF om inseminationerna inte lyckas. Frågan är vad det ger att göra PC test: om det visar att du har dåligt sekret eller antikroppar mot spermierna kan det visserligen kanske behandlas, men troligen så är insemination eller IVF det effektivaste. Om testet inte visar på något problem - hur länge är ni då beredda att fortsätta försöka på egen hand... Hm... Det kan ju bara ni avgöra men det är en fundering ialla fall.

I vårt fall valde vi själva att göra IVF redan efter 1,5 års misslyckade försök och en inte så omfattande utredning där dom inte hittade något fel. Men eftersom vi är 35 och 40 kändes det som om vi inte har så mycket tid att spela på... Vi skall testa nästa fredag och det är oerhört spännande! Även om hela processen är både fysiskt och känslomässigt påfrestande, så känns det ialla fall som att vi nu, kanske för första gången, verkligen har en chans att få barn, och det är en fantastisk känsla!

Wow, jag hoppas verkligen att ni har turen med er, *håller tummarna för er* Vad det gäller oss så har vi nog snart försökt så mkt som vi är villga till att försöka själva... Vi är framme i lndstingskön till nästa höst och innan dess vill vi testa insemination privat för att se om det fungerar. Har tidigare haft en blodpropp som man inte vet orsaken till trots utredningar, så jag är lite orolig att sätta igång med hormonbehandlingar. Ärligt talat så är jag livrädd. Men vad gör man inte för att få chansen at ha ett eget litet mirakel =) Just nu väntar vi på att få träffa doktorn den 20:e för att diskutera just nästa steg som ser ut att bli insemination, samt diskutera om det finns fler tester att göra innan behandlingen sätter fart. Hua.. det är med blandade känslor man tar det stora steget att sätta fart! Åter igen, jag hoppas att det går bra för er nästa fredag... Förstår att ni sätter fart så snabbt med tanke på att åldern kan spela in. Tycker ni gör helt rätt!

"Vi är framme i landstingskön till nästa höst" - hua, så lång den kön måste vara! Det känns som om ni redan har försökt i frya år skall ni inte behöva stå i någon kö!

Jag är lite sur på mitt egna snåla landsting som gör korta och mycket strömlinjeformade utredningar, och sedan bara beviljar ett IVF försök, men det positiva är att det inte är några köer! Vår utredning var klar på under tre månader efter vi anmält oss, och det är ingen kö på IVF kliniken, varken om man går privat eller via landstinget. Vi skulle dock måsta försöka två år (tre om jag varit under 32) för att få göra vårt landstingsfinansierade försök...

Hoppas att ni kan få testa med insemination för full fart i väntan på IVF - det har ju bevisligen funkat för många! Skulle du ha problem med sekret så går ni ju runt det problemet med insemination! Angående hormonbehandlingar, så har jag hört att man tydligen kan göra IVF utan hormonstimulering under förutsättning att man har normala ägglossningar, men jag har igen aning om hur vanligt det är eller hur effektivt... Då plockar dom bara ut dom ägg som mognar av dig själva, så då får man ha en störra nypa tur än vid vanlig IVF.