Slutat äta - sondas

låter jobbigt för både dej och din älskade son, har direkt inget att jämföra med eller vet inget heller om vad som skulle kunna underlätta eran situation.. men jag önskar er all lycka och jag ska be för er! Kramar

kan bara ge dig en kram!!

Tack ska ni ha

Jag har tre barn, två tonåringar och en fem månaders baby. Min äldsta, som nu är stor och stark, föddes en månad för tidigt och fick flaska på neonatal. Han lärde sig aldrig amma. När han var tre månader slutade han äta nästan helt, ungefär som du beskriver det. Vi blev inlagda och han konstaterades vara mjölkallergiker. När han fick mjölkfri mat blev det bättre men han började aldrig äta fulla portioner. Jag tror att han åt 120 ml en gång i sitt liv. Det var fruktansvärt oroande och jobbigt och han gick väldigt långsamt upp i vikt och var kortare än sina kamrater. När han började äta mat åt han också urdåligt och såg ut som ett skelett vid ett års ålder. Men han var glad och pigg och utvecklades snabbare än sina jäämnåriga. Han gick vid nio månaders ålder och det var full fart jämnt. Vid ett och ett halvt, två år började han äta något mer normalt och som tre åring var han rund! Nu är han en stor tonåring och mår jättebra! Ha koll på din baby men oroa dig inte för mycket om du kan.

Har oxå liknande upplevelse som ni andra - men vi blev aldrig inlagda. Har aldrig varit med om ngt värre i hela mitt liv... så hemskt att känna att man inte kunde förmå sitt barn att äta ordentligt.

Vår bakggrund var att killen var väldigt stor då han föddes; fick ersättning direkt och där efter flera blodsockerfall och mycket hets och press kring att jag skulle få i honom från personal; både amning och ersättning.

Första månaden varvade jag bröst och flska - amningen funkade halvdant men flaska helt ok... Sedan kring 1 månad ville han helt plötsligt inte ha flaska - varpå jag fick panik - det var ju mitt "säkra" kort... för att inte riskera att förvirra honom och av rädsla att min mjölk skulle ta slut beslutade vi oss för att försöka med bara flaska... puh det var verkligen inte många ml i taget.... Till slut kände jag att det kanske var bröstet han ville ha... ja visst han låg där så snällt och sög då - men nästan ingen mjölk kvar.... Till slut gav vi honom ersättning med spruta direkt i munnen... varpå han nog fick upp aptiten - för sen gick det lite med flaska och blev mer och mer...

Men under hela tiden han fick ersättning så var han aldrig förtjust i flaskan; men amningen var tyvärr nedlagd, och oftast bestod måltiderna av max 90 -120 ml.... Dock blev det bättre då vi började ge välling... den kom han att älska och sluka flaska efter flaska av :) Vanlig mat gick väl si så där fram till ca 1,5 år...

I dag är han 2 och lite av en "periodare" men jmf.vis så går det JÄTTE bra. Han älskar fortfarande välling och äter åtminstone antingen middag eller lunch bra varje dag... Men så fort han är lite sjuk eller det kliar i tänderna el så - så är det direkt maten som får "stå tillbaks"...

Jag tror tyvärr mkt av vårat strul grundade sig i pressen på sjukhuset som födde oron hos mig... Synd att det kan bli så i Sverige år 2006! Min son är oxå frisk som en nötkärna, inga allergier etc.....

En sak som hjälpte oss var att hitta ett nytt sätt att mata honom... vi gick i från att ha honom i "amningsställning" i famnen - vilket han förmodligen förknippade med "tvång".. I stället låg vi brevid honom eller hade honom sittande i knäet... det blev bättre... Han gillade oxå att få flaskan då han låg i vagnen.

Önskar er lycka till och tror säkert att det löser sig på ena eller andra sättet till slut :)

Hej,
Jag känner igen det ni skriver en del med min äldsta flicka som idag är 3 år. Ganska smal och liten men välmående och glad tjej.
När hon var 4 månader och vi från födelsen gjort allt för att få henne att äta och gå upp i vikt, in o ut på sjukhus, sondmatning och olika utredningar så fann vi en liten lösning som jag kan tipsa om. Efter att ha suttit och kämpat i 1 timme på sjukhuset för att få henne att äta ur flaska så somnade hon och då sög hon i sig ersättningen. Inte mycket i jämfört med andra barn men mycket för att vara henne. Vi var glada om vi fick i henne 400 ml på en dag och då gav jag henne flaskan varje gång hon somnade och då sög hon. De fann aldrig något fel på henne mer än att hon var nyfiken på allt runt omkring och inte verkade ha tid med att äta. Vi började tidigt med att ge henne mat och hon är fortfarande inte så förtjust i mat men det går mycket lättare nu. Hon äter fortfarande välling och sveper idag 250 ml på 2 minuter som andra barn gjorde från början vilket vi tycker är fantastiskt idag med tanke på att man var glad om hon åt över 50 ml åt gången.
Abcd jag vet hur jobbigt det kan vara och jag hoppas verkligen att det löser sig för er. Om du befinner dig i närheten av Göteborg så träffade vi en underbar överläkare som heter Karin Hallberg som hjälpte och stöttade oss mycket så henne kan jag varmt rekommendera.
Du får gärna skriva och berätta hur det går för er.
Kram

"Synd att det kan bli så i Sverige år 2004" - ska det ju vara... blev lite fel i inlägget ovan... ;)

orkar inte läsa allt här, men dottern har aldrig belat äta nått å har fortfarande inte tagit en enda tugga i sitt liv (är 7 år nu) hon var runt 2 år när hon började att dricka lite vatten frivilligt, å runt 4 år som vi började få i sondnäring lite mer självmant (dvs att hon tog glaset, utan att vi var dels tvugna att avleda henne för att hon skulle tänka på annat å inte spy å sedan skedmata... ) spydde massor, framtänderna frätes bort.. å massa jobb var det men vi vägrade knapp å sond då vi tror det alltid ändå i slutändan är bäst att få maten genom munnen (om det inte är nått fel) vi blev egentligen tvingade knapp å sond men vägrade! visst vi hade verkligen inget eget liv åtminstone de 5 första åren, men vi gjorde de vi trodde på. å läkarna har nu oxå sagt att naturligtvis var detta bästa men att de aldrig trodde vi skulle klara det å därför ville de sätta in knapp. för vår del handlade det aldrig om vad vi årkar eller hur mycket det krävs av oss, utan enbart att barnet får det som är bäst i lägden.
runt 5 års ålder fick vi medeciner från Spanien mot kräkningarna så de upphörde direkt! å efter det går det frammåt nu äter hon en del mixad mat, dricker sondnäring, slickar å smakar på kakor, godis, mat osv... sover hela nätter! Känns förnedrande att man under 5 år inte fått någon egentlig hjälp från svenska sjukvården, ja förvisso är hon utredd massa gånger osv men ingen har kunnat ge ett enda vettigt råd åt oss, eller någon medecien som fungerat mot kräkningarna (provat losec mm) å så åker man till ett spanskt sjukhus å de undrar hur jag tänkt att hon skall kunna behålla maten om hon spyr helatiden, när jag frågesate medecinen de föreslog

kämpa på å vad ni än gör så använd inte tvång! å lyssna lagomt mycket på dietister mfl, gör de ni tror på!
Vår dotter har aldrig ätit de mägder dietisterna räknat ut att hon minst måste ha för att ens behålla sin vikt! ändå tar hon igen alla i klassen å växer fint i kurvan.

Tack för alla svar! Gladde mig otroligt mycket att kunna läsa om andra som varit i liknande situationer, nu när jag inte varit på fl under den gångna veckan.
För två dagar sedan råkade sonen dra ur sonden när han sov, och istället för att rusa in till sjukhuset och sätta i en ny, provade vi att mata små mängder väldigt tätt istället. Vi är som sagt på provdag nr 3 nu och det känns rätt så bra, vi slutar så fort han känner sig tvingad. Problemet är bara att få i honom de mängder som läkarna rekommenderat - 850ml på ett dygn! När han var inlagd och åt mindre än så då gick han ner, men då skrek han praktiskt taget konstant pga allt tvång och gjorde av med mycket energi. Nu skriker han mindre men vi har inte kommit upp i mer än 600ml, så frågan är ju om han kommer att gå ner i vikt nu. Men vi ska kämpa på. Hellre mata tätt än att behöva ha sond.
Tack igen för stödet!

då äter ju barnet bra tycker jag, kör så i 2 veckor å väg typ var tredje dag, så får ni ta ställning till hur ni går vidare efter det beroende på hur mycket han gått ner.
vår tjej har ALDRIG på 7 år kommit upp i mägder på runt 850 ml!
när hon var 1-2 år så hade vi en absolut lägsta gräns på 100 ml dtgn! målet har oftast varit över 500 ml.

Ja, det har känts väldigt positivt. I och för sig är det endast en dag som vi kommit upp i den mängden, men det är i alla fall en dag mer än vad det var tidigare
Din tjej låter exakt som en liten tjej i England. Det visades nyligen en dokumentär om henne på Tv. Hon fick hjälp av en klinik i Österrike tror jag att det var. Har du hört talas om henne? Problemen och inkompetensen ni fajtats med är slående lika denna lilla tjejs problem.

jo jag vet Tia som flickan heter, alla dessa metoder å undersökningar som gjordes på henne i österike har vi oxå gjort å vår tjej har aldrig haft nått fel i någonting, alltså fysiskt sett... hur som hellst så är vi väll i samma skede som Tia var i slutet av filmen å lite längre.

våra vänner har varit upprörda över filmen att man skickar någon till österike å gör en film om det, som vi gjort på eget bevåg tom med bättre resultat i de hela sett... tex att vi aldrig använt sond hur svårt det än varit. Själv bryr vi oss inte speciellt mer än möjligen att filmen gav oss lite mindre hopp om framtiden...

Hej!!

Hoppas du fortfarande är med i forumet för jag vill desperat veta hur det har gått för er! Jag sitter just nu med en pojke som är 2,5 månad och varit inlagd halva sitt liv pga bristande viktuppgång och att han inte vill äta. Äter ca 60-80 ml och verkar sedan nöjd. Glad osv nu när han har fått sondmat. Han har visserligen ett lågt Natrium också men annars hittar de inget annat fel på honom. Skulle så gärna vilja komma i kontakt med dig.

//Sara.