Väntar jag älskarens barn?

3 år var ju länge för att vara "sporadiskt" ... tråkigt att du har satt dig i den här situationen..

Till alla som undrar;

Overklighetskänslan vill inte försvinna. Som jag skrev till en vänlig själ som kontaktade mig; Det är inte lätt att se klart när man är förälskad, och särskilt inte när man är en romantiskt drömmare och kärleken inte är besvarad.

Kanske skulle jag aldrig ha skrivit till honom, kanske skulle beslutet varit lättare utan honom!? Han lutar ju naturligtvis åt att vilja att jag gör abort, men kan inte tänka sig att inte berätta om det visar sig att barnet är hans om jag behåller det.

Vet ni hur det känns att ha ett litet barn inom sig, som man kallsinnigt funderar på att göra sig av med???

Du har varit så stark som tog dej i kragen och skrev till älskaren....Du gav honom en schans att vara delaktigt...för trotts allt är du inte ensam om det här...du ska inte ångra att du skrev till honom..nu har du gett honom en tankeställare oxå.....
Kramar om dej!

TS: Ja det vet jag. Jag var iofs 19, bodde i andra hand, pluggade strökurser och var i ett färskt förhållande. Det var för jävligt att göra abort, inte fysiskt utan mentalt, men jag har inte ångrat mig en enda sekund. Det du har i magen har potential att bli ett barn men är just nu en cellklump.

Ts:  Jag undrar,,,utan att klandra eller säga varken bra eller dåliga saker om varför du gjort si eller så.. utan bara det att nu har denna debatt pågått i 2 veckor,, asså vilken vecka är du i,,, jag tror att du snart måste ta och bestämma dej för hur du ska göra,, för en 2-stegs abort är inte kul alls och det blir det efter v 12 i graviditeten..

Vet hur svårt det är att göra abort men skulle ändå inte tveka i ditt fall. Men det är upp till dig. Tror att du älskar din älskare högt för det märks när du skriver om honom. Lämna din man och ge honom en chans att hitta någon som älskar honom lika mycket tillbaka. Ge dig själv en ny chans tillsammans med din älskare eller någon annan man.

Hur går det? Undrar hon som mejlade dig med lite pepp...

Jo... Det MÅSTE ju bli abort, så är det ju. Och jag har ju en tid för det nu i veckan. Men fortfarande finns känslorna där för detta ofödda barn. xtra svårt när man vet att vad som nu är en liten liten ärta senare kan bli precis som något av mina andra barn, och tänk om jag hade valt bort någon av dem. Vad ger mig rätten att välja bort nu? Är ju bara omständigheterna som är fel.

Det värsta är väl att jag tänker så mycket på "honom". Hur ska jag någonsin kunna leva MITT liv, när han finns där någonstans. Även om vi inte kommer ha kontakt...

Jag avser att avsluta denna tråd nu, och jag vill tacka alla som har hjälpt mig med att få tankarna att klarna!!

Många kramar!!

Sköt om dig, TS!!

Kram på dej....du är klok som avslutar denna Tråd....försök gå vidare nu...
Kom ihåg att skriv även det i tilläggkommentarena så ser folk att Tråden är avslutad...

MÅNGA VARMA KRAMAR!

Har inte läst hela tråden men jag hoppas att du, TS; är ärlig mot din man oavsett om du gör abort eller ej! Han måste ju få chansen att välja om han vill fortsätta mied dig trots ditt stora svek!!

Lycka till  *kram*

Vill önska dig lycka till.Vill du så kan du maila.Tänker på dig.

Lycka till! Om du vill mejla så gör det! Lyssna till ditt hjärta bara! Styrkekram!

Lycka till nu ts.. och jag hoppas att allt löser sej till det bästa iaf trots din tveksamhet inför aborten..

är tillsammans med min sambo sedan många år tillbaka.träffade en kille i sommras på en fest..(känner honom sen tidigare,men inte träffat han på 5-7år) och det slutade med att vi kysstes och började prata om att ha sex, vilket jag avböjde som tur va..kan nu inte sluta tänka på honom e väl kär, men älskar samtidigt min sambo!!men vi har uselt sex för tillfället, och tror det är därför jag söker mig till min flört..har inte träffat han igen..vilket nog e tur för jag fantiserar om att ha sex med honom..ville dela med mej av min erfarenhet av otrohet, vilket jag inte tycker e rätt men kan förstå folk som e det..jag önskar dig lycka till

Lycka till ts, även om du kanske inte läser detta så tänker jag på dig!

Är nyfiken såhär10årsenare

Höll ni ihop du och maken? Fortsatte du träffa älskaren?

En gammal tråd som följts upp med liknande trådar, och med jämna mellanrum under åren.
Det enda den visar är att obligatorisk faderskapstest borde införas!