Sonen vägrar fortsätta växelvis boende, mamman vägrar släppa honom. Vad gör man???

man kan gå till familjerätten som finns i alla kommuner och där gå på sammarbetssamtal där kan man prata och komma överäns de lyssnar även till vad barnen säger och kan om man vill dra in de sociala myndigheterna för att få mamman att förstå vad barnet vill. När man kommit överens skrivs ett avtal som är lika bindande som ett domslut ibland kan det vara lättare att komma överäns tillsammans med familjerätten och allt där sker på frivillig basis med tips och råd i vissa kommuner kostar dessa samtal 260 kr och i andra kommuner är de gratis lycka till

du tror inte att det går om pappan och pojken sätter sej ne roch pratar tillsammans med mamman? vet hon om att han enligt lag har rätt att välja vart han vill bo?
har inga egna erfarenheter om detta men förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt för alla inblandade.

Mamman vet att han har rätt att välja själv enligt lag men hon verkar ha panik över att han väljer pappan. Hon har levt i tron att barnen alltid trivts bäst hos henne och att hon är "den bäste föräldern - gudomlig mor".

Någon som har liknande erfarenheter?

Jag förstår henne, jag skulle också se det som ett misslyckande om mina barn ville bo hos sin pappa heltid. Men tyvärr måste man se till barnens bästa och det tar nog en tid att vänja sig vid tanken.
Har själv en dotter 14 som alltid bor hos mig. Jag "tvingar" henne att bo hos sin pappa en helg i månaden så de inte tappar kontakten. Pappan har bråkat mycket om detta men det går tyvärr inte att styra en 14-åring om hon/han bestämt sig och vill man att barnen ska må bra tror jag att det är bättre att låta de bestämma.
Sätt er ned och prata och kom överens om ett annat schema. Vi började med 6 dagar/4 dagar coh sedan blev det 7 dagar/ 3 dagar tills hon till slut bodde hos mig jämt. Och det blev en mindre smärtsam upplevelse för pappan för han kunde vänja sig långsamt. Kan tala om att dottern var sååå trött på att inte ha ETT hem att bo vid och frakta saker emellan. Hon kände sig inte hemma någonstans. Nu är hon mycket lugnare och tryggare.
Sonen bor än så länge varannan vecka och tycker det går bra. Tror barn är olika, vissa klarar av det andra inte.

Tusen tack för ditt svar, abnocto!

Hur har din son tagit det att inte hans syster bor hos pappa?
Min mans dotter är 11 år och mamman tror att hon kommer känna sig utanför och OCKSÅ vilja flytta till oss om sonen väl får komma hit. Det är en av anledningarna till att hon förbjuder honom... då har hon "förlorat" båda barnen...

Till saken hör att vi har ett gemensamt barn som de stora syskonen tycker mycket om, kanske känner sig då 11-åringen utanför om hon inte alltid är med, så som 14-åringen då får?
(Som mamman befarar?)

Detta är inte lätt...

Jag tror sonen 13 tycker det är skönt att få vara själv hos pappan och få all uppmärksamhet. Däremot kommer han ibland och stannar en extra natt hos mig, så lite tycker han nog om sin syster även om de bråkar mycket. Förr bråkade de ännu mer så då var han överlycklig när han gick till pappan så han fick lugn och ro. Dottern tar nämligen ganska mycket plats som tonåring.
Så ibland blir det så att jag "tvingar" dottern att gå till sin pappa när sonen är här, så att hon ska få sin egna tid med pappan, och det tycker pappan också är bra. Däremot säger de själva att de ibland vill bo på samma plats så att de inte kommer ifrån varandra och det ligger mycket i det.
Om det finns ytterligare ett barn kan det ju vara lite annorlunda men det behöver det ju inte. MAn får trixa lite så att båda känner att man tycker om dem lika mycket oavsett var de är mest. Kanske kan 11-åringen vara själv med minstingen ibland så han får en speciell uppgift?
På julen är båda alltid hos mig från dagen före julafton, då vi firar med mycket julklappar, bakar och pyntar. Pappan gör inte så mycket och nöjer sig att båda kommer sent på julaftonkvällen och sover där och sedan hela juldagen. Det har fungerat väldigt bra.

Min dotter är 14 och valde för ett år sedan att bo mer hos oss än hos sin pappa. Hon åker till pappa varannan helg. Anledningen till detta beror mest på att pappa bor en bit utanför stan och dottern går i skola i stan, det blev långa resvägar för henne. Dessutom fick hon en lillebror i augusti förra året vilket gjorde att hon ville vara mer här hemma sedan han kom. Pappa gick först inte med på det utan reagerade ungefär som du beskriver.

Vi träffades dock båda familjerna och pratade ut om hur vi skulle göra och dottern fick även chansen att berätta hur hon känner. Vi kom fram till att det är för henne det ska fungera och inte för oss vuxna. Nu hade jag ju turen att det var mig hon ville bo hos mest men hade det varit tvärtom hade jag fått bita ihop. För oss fungerade detta i och med att pappa och jag alltid haft en bra kontakt och för det mesta löst allt kring dottern på ett vuxet sätt. Jag vet inte hur er relation till mamman är men kanske ni kunde träffas och prata ut. Viktigt att barnen känner att båda föräldrarna stöttar beslutet.

Lycka till !

jag valde inte riktigt att bo hos pappa, det bara blev så...
mamma bodde i en tvåa och pappa i ett hus på landet.
kändes väl bättre att ha ett eget rum, dessutom hade jag datorn där med internet.
vet inte hur mamma eller pappa kände för det, det bara blev som sagt.
Dessutom så står varken jag eller mamma ut med varandra särskilt länge i ett begränsat utrymme, trots kärlek =)
det är ju barnet som får bestämma, man vill väl inte att ungen ska må dåligt bara för att en av föräldrarna tvärvägrar.

Många mammor tror det..det bästa hon kan göra är att låta honom prova bo hos er,speciellt om det är hos er han trivs bäst...
Min dotter var förra året tio,hade inte träffat sin pappa på ett år,så hade hon haft kontakt med honom i tre månader och ville bo hos han ,för han "var bäst i hela världen"...Jag kände att eftersom hon var så "början till hormonstinn"så var det lika bra att hon fick testa bo där..när det gått ett par månader så ville hon hem..
Men hon fick prova...

Fråga hans mamma vad hon får ut av att ha sitt barn hemma boende hos sej,då han hellre vill bo med pappan??
Det kan ALDRIG vara skoj för henne heller...

LYCKA TILL...