• Badabing00

    Min pappa har ingen.

    Mina föräldrar skildes för några år sedan, och först hörde inte vännerna av sig till någon av dem, för att dom inte ville välja sida antar jag. Men eftersom det var min pappa som ville skiljas tyckte dom väl mest synd om min mamma och tog så småningom upp kontakten med henne. Min pappa däremot har idag endast en vän kvar som han träffar, dock väldigt sällan. Till saken hör att hans föräldrar dog när han var ganska ung och han har inga syskon, eller släkt över huvudtaget. Han börjar må sämre och sämre, men försöker hålla skenet uppe när man pratar med honom, men all sorg lyser igenom helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Försöker ju vara där för honom, men jag förstår ju att det är mycket mer en så han saknar. Det är inte lätt att hitta ett umgänge när man är 50 år. Jag vågar nästan inte fråga vad han ska hitta på på helgerna, för han har helt enkelt ingen att höra av sig till, och det här får ju mitt hjärta att blöda nästan. Istället jobbar han hela tiden, och jag tror han kommer gå in i väggen snart. Någon som är i en liknande situation, och vad har ni gjort?

  • Svar på tråden Min pappa har ingen.
  • soffan82

    Kanske d finns någon förening för ensamma vet att min farmor när min farfar dog för snart 10 år sen började i nån slags förening där man fika å sånt farmor va då 60 där hittade hon en massa nya bekantskaper

  • lycklig adoptivmamman

    jag tycker att det där med en kurs i julklapp är perfekt.
    Vet att i vår stad Eskilstuna så finns det flera föreningar just för ensamma människor. Det finns det säkert där han bor oxå.
    Lycka till, det är inte roligt att vara ensam.
    God Jul

  • skorpan99

    Det finns en del singelklubbar nu för tiden som träffas och hittar på saker. Det är alltså ingen kontaktverksamhet utan vemsomhelst för vara med som är singel. Kolla på internet. Jag h har hört av min mammas kollega att det har börjat bli en rätt stor grej... fast det är klart att det funkar bäst om man bor i storstad...
    Annars så finns det ju massa med seriösa kontaktförmedlingar på internet nuför tiden som mötesplatsen etc.

  • Filifjonkan1

    usch förstår lite hur du känner...mina föräldrar skildes för 3 år sedan....det var mamma som ville....nu 3 år senare har hon gift om sej o skaffat barn med nya mannen.
    Kvar står min pappa som jag vet gråter sej till söms nästan varje natt...han är ensam...har inga vänner ingenting..
    Han älskar henne fortfarande. och kommer alltid att göra.

    I år har jag bjudit hem honom till oss för att han ska slippa sitta ensam över jul.

  • Clarenville

    Mina föräldrar är också skilda och min mamma har ny familj, men inte pappa. Vi barn bor ganska långt borta och träffas inte så ofta, men han har skaffat sig ett enormt umgänge efter att ha bott utomlands i många år.
    Han har gått lite kurser på universitetet, gått med i Lions, börjat ta ridlektioner, börjat gå på gym, engagerat sig i bygdeföreningen osv. Han har fullt upp jämt och det känns jätteskönt! Han fyller 60 snart, så det är ju inte helt lätt att skaffa helt nytt umgänge då heller....

  • Badabing00

    Det gör ont i hjärtat att se någon man tycker om så mycket som inte har någon som bryr sig om dom. Min pappa fick iaf en matlagningskurs i julklapp. Och jag sa att han inte behövde gå om han verkligen inte ville, men att det man ångrar mest i livet är det man inte gjorde, och att han skulle se det som något nytt och bra. Då kom det fram att han faktiskt hade funderat på att gå på något sånt, men det behövdes väl kanske bara någon som gav honom en knuff i rätt riktning. Så nu börjar vi se lite ljus i den annars så mörka tunneln.

    Filifjonkan 1: Förstår att det är värre när känslorna fortfarande finns där för den gamla kärleken, den sorgen är jobbig. Där har jag varit själv oxå, dock inte efter ett helt äktenskap. Men det som tog mig upp ur den svackan var att jag gav mig ut och reste, och fick se hur mycket annat det finns i världen. Så det kanske skulle kunna hjälpa honom en bit på traven, det finns säkert många som vill vara han resesällskap.
    Lycka till alla!

  • Brax

    Enligt min pappa är det oviktigt med vänner, bättre att undvika det och vara själv menar han - När jag själv tagit upp min egen brist på detta.

  • sextontassar

    Underbart att tvinga på pappa en kurs :D Bra jobbat.
    Min dotter sade till mig å det skarpaste att jag inte fick fira Jul ensam, så jag gör min mor glad i stället.

    Men vad gör man av sin ensamhet? Något.
    Plus något speciellt bara för att man gillar det.

    En idé som slog mig just nu är en "Yes man" grej, med sociala grejer. Dvs att under en tid - säg, ett helt år - alltid säga "JA" till sociala tillfällen. Det låter lite harmlöst, men sedan kan man salta detta med lite knuffar som du gjort.

    Matlagningskurs.
    Gå med i friluftsfrämjandet och delta i alla aktiviteter i närområdet.
    Gå på alla stadsevenemang.
    Elbolaget har möte om energianvändning? Påminn honom :D
    etc....

    Så gulligt.
    Jag tror att det du gjorde var det absolut gulligaste och finaste. Minus tjatet som måste ha förekommit det.


    Nyskild och kontaktsökande, men med måtta.
  • Brax

    Enligt min far är det inte viktigt med vänner, man ska undvika nära relationer. Det jag lider av har han ingen förståelse för. Jag har ju hälsa och ett jobb menar han.

Svar på tråden Min pappa har ingen.