Hjälp! Vi klarar det inte hela vägen misstänker vi..

Köp ett gemensamt hus till att börja med för då finns det inga revir inpinkade och ni som vuxna fördelar rummen. Att dom inte får sin vilja igenom alltid kommer dom att vänja sig vid såsmåningom bara ni är konsekventa så att dom inte spelar ut er mot varann.
Att hans flicka skriker efter sin mamma kan va antingen en test eller att hon känner sig otrygg, det är bara ni som träffar henne som kan bedöma det.
Min dotter som är drygt två kör det som en test, så jag går in stoppar om henne och säger bestämt till henne att hon ska va tyst och sova, ibland räcker det med en gång och ibland så får jag gå in flera gånger men då säger jag till mer bestämmt för varje gång.

Tack så hemskt mycket för din hjälp.
Skönt att få någon annans syn sätt..

Först och främst måste ni vara överens om att ni behandlar barnen rättvist. Min a2 stora har varit med om att de blivit strängare behandlade än styvsyskon vid båda pappans längre förhållanden och det har skadat deras relation med pappan nåt enormt.

Sen tror jag också att ni måste ordna ett gemensamt boende där ingen av er bott tidigare så att ingen inkräktar eller känner sig som inkräktare i den andres hem.

Annars så fortsätter ni vara särbor ett tag till. Det är jättetufft att försöka få ihop 2 familjer till en.

Jo ett nytt boende hade nog inte varit fel.
Att bo särbo ett tag till blir nog för jobbigt då vi bor 60 mil i från varandra.

Jag begär inga orimliga regler, bara sånt som ja tycker är själv klart som inga leksaker på mat bordet när vi äter,ingen som slåss, får man låna någons leksak så får man vara berädd på att låna ut sina egna oxå osv osv

Tack för dina tips.
Kännde värkligen att jag måste vända mej någonstans..

JAg kan säga att hos stora barnens pappa var det så att hon hade en son som var i åldern mitt mellan mina stora. Så att samma regler gällde hennes son som min var inget konstigt, men när de skulle städa rummen så kunde det gå till så att ni får glass nrä ni har städat rummet. Ena av mina städade rummet och bara det barnet fick glass. Hennes son städare inte sitt fum, men fick glass ändå för han blev ju ledsen annars.
Det var sånt jag tänkte på.

Hur blir det för dina barns pappa om det är så långt mellan er? Det blir ju svårt med umgänget då och kommer han godkänna en flytt för barnen ifall ni har gemensam vårdnad vill säga?

Jo men samma sak gäller ju själv klart för alla jag har ju varit ensam längre än honom så jag har varit tvungen att hålla vid konsekvenserna även om bara en får glass och den andra får vara utan.

Mina barns pappa träffar dom 2 dagar i månaden nu och bor i samma stad som mej och finns ALDRIG där inte på födelsedagar inte på dagis ingenstans.
Och jag känner att det hade ju inte skadat för mina 2 flickor att få en manlig förebild och skulle något hända mej så finns det någon där som hjälper mej med barnen..
(jag är en oturs fågel kan man vällsäga lyckas spränga båten i luften, inre blödningar , på körd av en bil på 2 månader)
Pappan vägrade ta hand om barnen när jag låg inne och opererades 2 gånger i sommras.

JAg förstår dig absolut, det är inte det. Om ni har gemensam vårdnad så måste pappan godkänna flytten annars är det rätt troligt att barnen blir skrivna hos pappan och han vinner ett en vårdnadsmål oavsett hur han skött sig innan bara på det att han bor kvar i deras invanda miljö.

Hoppas allt löser sig och att ni hitar en bra lösning. Jag skulle nog börja med att flytta till samma stad, men i eget boende om det är möjligt för att se hur jag trivs och hur förhållandet fungerar när ni har möjlighet att umgås hela tiden. Då blir du mer oberoende än om du flyttar in hos honom.