Hur mycket ska Styvföräldern vara med och bestämma??

Uppfostran gäller ju alla barn i vår familj så vi har precis samma att säga till om.. Annars vore det tokigt då jag är mammaledig..

"Jag ska säga till pappa att skälla när han kommer hem minsann!" Jag blev inte så respektfull då inte

Men det ska vara ett seriöst förhållande innan nån fostrar mina barn Vi är gifta...

Stolt Mamma till Samuel 22/7-97 Elin 24/2-00 Elias 3/3 -06 Mina hjärtegull

Tycker det beror lite på hur familjesituationen ser ut, men man kan ju inte leva ihop som vuxna utan att vara överens när det gäller barnen, tror jag. Det skapar nog många konflikter, har man bjudit in en anna vuxen i sin flock måste denna också får vara delaktig, tror det blir konstigt både för barnen och de vuxna annars

Elias Mom: Så du menar att förhållandet inte är seriöst om man inte är gifta?

Jag svarade Styv/bonus ska vara med och bestämma lika mycket som bion. Så funkar det hos oss, eftersom det finna 4 bonusbarn + ett gemensamnt. Alltså jag har 2 sen tidigare och min sambo har 2 sen tidigare. Hos oss gäller våra regler och dom har vi satt upp tillsammans i våran familj, vi vuxna! Men jag har så bra kontakt med mina barns pappa, så är det något med barnen så ringer vi till varandra, det är t om så att min sambo kan ringa till min exman om det är något. Inga problem alls! Tyvärr funkar det inte åt andra hållet, att jag ska kunna ringa sambons ex om det är något jag vill fråga om, händer det barnen något när inte deras pappa är hemma, då ringer jag självklart till henne, men helst vill hon inte prata med mig. Har förskt bjuda till ett antal ggr, men har givit upp nu!

Jag tycker inte att styvföräldern skall vara den uppfostrande personen men i vår familj har alla vuxna rätt att säga till om självklara sakser. Min syster har enn styvpappa till sina barn och de har aldrig sagt något som "du bestämmer inte över mig för du är inte min pappa" för de vet att alla vuxna kan säga till och ifrån.

Ska bestämma lika mycket röstade jag på. Jag och min man har en familj med vår dotter och hans två barn. Hans ex har inget med det att göra och har ingen talan om vårt hem och de som sker där.

En undran är.....HUR ska en vuxen människa som befinner sig i samma familj som ett barn UNDVIKA att vara med att uppfostra. Jag tror att många inte inser att ALLT vi gör ingår i uppfostran. Hur du beter dig är uppfostran, hur du INTE beter dig är uppfostran. Ska vi lära våra barn att INTE bry oss? Ska inte de vuxna i närheten få säga: Nej, gör inte så! eller Åh, va bra att du gjorde så?

Är Styvföräldrar några slags zombievarelser som ska följa mammans och pappans lagar? Då borde det rimligtvis vara helt okej att en styvförälder säger: Det där bryr jag mig inte om, det är inte mitt ansvar att skjutsa, göra frukost, tvätta, städa barnets rum, köpa kläder, presenter etc.

Tjofsen: Bra skrivet!

Håller med. Bra skrivet!

Lyhörd, ödmjuk, vuxen måste styvföräldern vara för att vinna ett barns förtroende och respekt.

Det att sätta gränser är viktigt men även att ha kul, kunna skämta och umgås med varandra.

Först skall man sträva efter att skapa ett vänskapligt band med styvbarnen för at vara en del av familjen och sen få lika medbestämmanderätt som bioförälder.

jag tycker inte ens att man ska behöva ställa den frågan,,,,,jag lever i en familj som består av min sambo, hans tidigare son och våran gemensamma dotter,,,jag är mamma (dock inte till sonen) men jag beter mig som en mamma och har gemensamma regler som de flesta har tillsamans med min sambo,,och de reglerna gäller även för sonen när han är här varannan vecka, jag följer med på kvartsamtal (om min sambo och hans son vill det) och föräldrarmöte (om min sambo och hans son vill det) jag tar kontakt med fritids skola och läkare (om sonen är sjuk, precis som jag gör med min dotter) vi går inte runt och tänker skillnad på barnen utan den som är till hands och är närmast och har mest tid av oss vuxna tar även hand om det som behövs ta hand om.
jag vet att sonens mamma tycker att allt gällande sonen är i mellan henne och min sambo + att hon hävdar att hon har föräldraransvar på våra veckor oxå (vilket enligt henne gäller uppfostran och vad barnet ska eller inte får göra på våra veckor) hon kan omöjligt vara med och styra och ställa på våra veckor då hon inte vet vad våran familj har för regler osv
hon kommer alltid att vara mamma men det är bara att acceptera har man lämnat skutan så får man ta ansvar över sina veckor och ta ett steg tillbaka vid den barnfria veckan. (självklart inte när det gäller om barnet är jätte sjukt eller om det far illa)

Men det är klart att alla i en familj måste ta ansvar för varandra! Hur kan man annars knyta an till varandra som en familj?

jag menade inte personligt att man inte fick ställa frågan självklart är alla frågor välkommna,,
det var mest som en inledelse på mitt inlägg att jag tycker att det skulle vara konstigt att leva i en familj där man bara kan ha regler för en del av barnen (om du förstår vad jag menar?)
men alla tycker inte som jag,

Lite OT:
Jag känner mig ibland som styvmamman from hell, verkligen den elaka mamman eftersom jag styr och ställer, tjatar och gnatar samtidigt som jag även skäller som den värsta bandhund ibland. Det är mitt hem lika mycket som sambons och bonusarnas, därför tycker jag att jag har lika mycket att säga till om. Nu har vi iofs barnen på heltid men ändå. Jag känner att jag är den elaka föräldern och han den snälle. Men jag spenderar mera tid med barnen så det blir väl lätt så. Men när barnen ropar och vill berätta något eller pratar/pladdrar i allmänhet så är det oftast mitt namn de ropar/säger så det måste väl innebära att jag inte är så hemsk ändå?
Nu älskar jag ju mina bonusar villkorslöst och som om de vore mina egna barn och de känner nog det trots den elaka mamman jag känner mig som ibland.