Känslomäsigt trängd!

Varför känner du så om dottern. Är det hon som anmält honom då?

Dottern är snart 5 år. Det var mamman som gjorde anmälan. Allt är så invecklat om jag ska förklara vad som hände innan. Men han blev som sagt friförklarad utom allt rimligt tvivel genom vittnesmål och tekniskbevisning. Det är nu tre år sedan och stämningen har varit mycket spänd. Mamman och pappan hatar typ varandra och är väldigt misstänksamma mot varandra än. Detta smittar av sig på mig som blir mycket på min vakt. Trots detta säger min man *Du hatar henne. Jag vill att du ska älska henne". Men när min min man redan har en avog inställning till sin andra dotter och hennes mamma, hur kan han då förvänta sig att jag inte blir påverkad av situationen och tar x- antal stag bakåt själv. Varför säger han att jag ska älska ett barn som han uttryckingen till soc säger sig inte har några faderskänslor för pga det som hänt?
Jag är rädd för att mamman ska göra ett av sina utspel (som hon gör titt som tätt) och låter det gå ut över mig? Jag och min man har en gemensam dotter och ett till på väg. Jag månar om mina barn i främsta rummet och vill inte att de ska blidrabbade av min bonusdotters mammas utfall mot min man och mig.

Låter inte som en rolig sist men varför ska dottern behöva lida för att mamman är galen?
En 2-åring kan väl inte själv anklaga någon för övergrepp.
Jag tycker synd om dottern som får lida för att mamman vill vara elak mot pappan- Hon hamnar ju som ett slagträ emellan.

Men samtidigt förstår jag dig - du är säkert rädd att mamman ska anklaga dig för nåt och då är det enklast att ta flera steg tillbaka.

Jobbigt. Men hur som haver är du redan insyltad i relationen så det du gör kan varken skada eller bli fel. Om det är att mamman vill folk illa och hittar på saker som inte har hänt så gör hon det vare sig du vill eller inte. Ändera sticker du från allt och alla och slutar ha en relation eller så får du slappna av, vara du och leva med dottern som vilket styvbarn som helst.

Dokumentera det som sker dock. Det gör jag. ALLT. Utifall det blir något skit så har du allt på papper så du kommer ihåg olika händelser.

Barnet finns och behöver sin pappa - hon har svårt för honom nu - men du kan också hjälpa dem. Ge henne trygghet så kan hon närma sig sin pappa igen.

Men hennes pappa säger att han inte har några som helst känslor för sin dotter pga hennes mamma och att enda anledningen till att han har henne här är att mitt och hans barn leker bra ihop med varandra ingen annan.
Mamman underminerar hela tiden relationen genom att säga "pappa vill inte ha dig" och "pappa älskar dig inte".
Jag är rädd att hon genom sina manipulationer och svartmålningar kommer att anklaga oss igen. Vi alla tre har varit på samarbetssamtal om bonusdottern, men inget har blivit bättre. Det enda som är, är att jag måste ssköta kontakten inför umgängeshelgerna eftersom de ej kan prata med varandra och min bonusdotters mamma ältar på min man om det förflutna hela tiden. Så här har det varit hela tiden och nu då vi ska ha en till knodd så vet jag inte hur mycket ork jag har att medla mellan dem.

TS: Det är dumt och elakt av din man, att ge sin dotter skuldkänslor för det hennes mamma har gjort mot hennes pappa. Det är ju inte dotterns fel! Han är vuxen och borde kunna närma sig sin dotter utan att anklaga henne för det mamman har gjort! Hur tror han att dottern känner sig, att hon får komma på nåder bara för att hon leker så bra med din dotter!? Jag förstår att du sitter i en svår sits. Men kan inte du försöka ge hans dotter en kram nästa gång hon kommer, så att hon känner sig välkommen av dig iallafall!

Sen tycker jag att hennes föräldrar kan ta en annan person som kan medla mellan dom, för det är inte ditt jobb!

Jag skickar massor av styrkekramar till dig!

Soc var en länk innan och då fungerade det bra, men sen släppte de det hela då de tyckte det gick bra. Så fort de försvann ur bilden så började det bli värre igen. Mamman har sagt till mig att hon känner sig trygg med mig och litar på mig (påstår hon iaf sen hur mkt jag tror på det är en annan femma)och vill att jag står för medlingen det vill soc med. Är inte jag med vid hämtning blir det kaos. Då står mamman och öser skit över min man, vilket jag flera oberoende uppgifter om.
Jag pratar med dottern då hon är här och visar ett glatt ansikte och uppmuntrar henne, men det där med duschning, tandborstning får min man ta hand om.
Min man hatar soc och vill INTE ha deras inblandning igen. Förökte få deras hjälp med detta innan jul men min man slog bakut och tyckte att de inte hade med saken att göra. Men jag rådslog lite med dem vilket som, vilket löste småproblem, men inte det stora som att föräldrarna inte tål varandra och mamman smutskastar pappan inför dottern. Jag har hört det själv nämligen också.

TS: Usch vilken jobbig sits du sitter i! Jag beundrar dig för det du gör, för en dag kommer din styvdotter vara dig evigt tacksam!

Ännu mer kramar kommer här!