Jag vet inte hur jag ska orka.. :-/

Vet inte vad jag ska säga som kan få dig att må bättre.
Du ska iallafall veta att jag håller tummarna för dig allt jag orkar! Stor kram!

Jag förstår hur du känner och det enda jag kan säga är att man måste försöka att tänka positivt, för sin egen skull. Om det händer ngt kan man inte styra över det ändå. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, men om du tänker positivt och det skulle hända ngt, då har du i alla fall fått njuta av att vara gravid. Sen är det väldigt stor chans att allt går vägen, glöm inte det! Jag glömde nästan... GRATTIS!!!

Först och främst ett jätte stort GRATTIS till +
Har aldrig gjort ivf försök själv men har haft ett par missfall bakom mig så kan förstå vad du känner.
När jag efter många äntligen blev gravid med min stora dotter blev jag glad givetvis. Men sen kom oron då jag aldrig lyckats komma förbi v 10. Var rädd hela tiden. Även på förlossningen. Kände då att visst so far so good. Men var övertygad om att nåt skulle ske som skulle ta även detta barn från mig. Men det gick bra och nu har jag min underbara 4:åring. Lillan tog även hon ett tag att bli gravid med lite över 2 år. Men då hade jag inte samma oro.

Håller alla tummar för dig och skall skicka goda tankar till dig och ditt underverk

Rikitgt stort grattis till graviditeten - och på naturlig väg!!!

Förstår precis hur du känner. Har många år av försök, och ett mf bakom oss. Är nu i vecka 15+2 efter en ivf och oron vill inte släppa greppet. Som tur är har jag gått hos en otroligt bra privat läkare under hela tiden, så vi fick två planerade vul (v.7 samt v.12)innan jag skulle gå över i en "normal" graviditet.

Förra veckan hade jag mycket ont i magen och min oro accelererade, pratade med min barnmorska och fick komma till hälsocentralen. Detta var det sämsta jag kunnat gjort - läkaren pratade endast om att "blir det missfall så blir det" säkert tio gånger. Konstaterade att jag hade förhöjt värde av äggvita - "men det var säkert inget"...
Jag var otroligt ledsen när jag åkte därifrån, och kontaktade min privatläkare. Snabbaste tiden måndag morgon var vi så där igen på nytt vul - och han känns fortfarande som att han tar mig på allvar! Skönt!

Jag har inga bra tips på hur du skall kunna bli mindre orolig - jag har ju inte riktigt lyckats själv ;) Men om du känner att det händer något speciellt - blödningar, ont i magen, flytningar eller så - tycker jag du skall kontakta din läkare så de får kolla upp det.
I övrigt så kanske vi måste försöka njuta av våra efterlängtade graviditeter - utan att för den skull planera och fundera allt för mycket inför bebisens ankomst.

Lycka till!!
EHel

Jag har ne kompis som är (tror jag) i samma situation som du och hon har ringt sin barnmorska och fått komma till MVC och prata och kontrollera med bl.a VUL. Det kanske hjälper?

BEJA: STORT GRATTIS! Det kommer gå fint...Kram till dig/er!

Ehel....jag tycker det är lika naturligt att göra IVF som att göra det i sängen.....Vad är skillanden om man använder sina egna ägg och spermier?
jag vill inte låta elak, men man ska inte säga "på naturlig väg", tycker jag. Har själv genomgått IVF-behandling.

Hej på er, en fråga. VAd kostar det ungefär att gå hos privat gyn/mödrarvård? Funderar på att göra det nämligen. ni kanske vet? /jessy

Vi har ju också genomgått IVF, så naturligtvis har jag inget emot det - men jag hade tyckt att det var väldigt skönt att slippa hela den jobbiga behandligen om vi hade lyckats på egen hand.

EHel

Grattis till plusset, skall hålla tummarna för att allt går bra för er!

BEJA; Ett förslag är att du hänvänder dig till den klinik där ni skulle gjort IVF-försöket (om ni trivs där vill säga). De kan många gånger hjälpa med samtal eller hänvisa till en psykoterapeut. Det är verkligen inte roligt (eller sunt) att gå omkring med en sådan oro. Men med det ni har i bagaget så kan man inte säga något till att du känner så.

Men till sist STORT GRATTIS!!!! Önskar dig alla lycka på vägen till önskebarnet...