Bonus/bio och Rätt/fel?

ja, jag måste hålla med snacka om att man känner sig förvirrad som bonusförälder ibland,,,engagerar man sig i bonuset precis som man gör/skulle göra med sitt "eget" barn, så får man (i vissa fall) skit för det. men ändå så ska man inte behandla barnen olika,,,???????
min sambo är väldigt någa på att jag ska behandla barnen lika, men när vi kommer till punkten regler så är jag för hård mot hans son,,,
jag tycker att det är en svår sits att vara bonusmamma.

Jag håller med! Upplever den där balansgången mellan att behandla alla barnen lika, att vara EN familj och att helt plötsligt få ovett ift engagementet runt ens bonusbarn. Behandlar jag alla barnen lika, så får jag ovett från pappan som tycker det är jobbigt när jag tillrättavisar bonusen. Ok, då överser jag hela tiden bonusens "felsteg". Det är inte heller bra - för då bryr jag mig inte om bonusen enligt pappan... Köper jag kläder bara till mina barn blir min man sur. Köper jag också till bonus får jag också kritik (han vill vara den som väljer kläderna till bonusen). Detta förde till att jag undvek att köpa kläder till mina barn! Jag önskade kläder i present till dem, eller "mörkade" klädinköp!
Nu har jag börjat strunta i detta, och upplever att mannen taggar ner. Vi har varit en "ny-familj" i drygt tre år nu, känt varandra i fyra år. Jag tror att det tar tid och tålamod att hitta SIN form för hur man vill leva i en styvfamilj. Det är en stor utmaning, men det är värt jobbet om man har kärleken!

melan: Regler ja! Den eviga konflikten. Vi är eniga om reglerna, men han tillämpar dem bara på mina barn, inte alls lika ofta på hans dotter.

Jag upplever också den stora förvirringen kring att vara bonusförälder. Inte bara att vi har vår "egen familj" att länka ihop, utan det skall också alltid tyckas till från bions sida. I vårt fall har hon gjort väldigt klart att det är dom = mamma och pappa som ska besluta allting kring barnen. Och det är helt ok med mig så länge vi får sköta vårt vardagsliv praktiskt utan inblandning. Dessutom är vi inte så långt från varandra när det gäller tankar kring uppfostran (tror jag iallafall). Problemet är bara att när jag blir konfronterad med en svår situation och hänvisar den till pappan då "skvallrar" jag och hon blir förbannad över det också.

Kan kan förstå att det är rätt lätt att känna sig hotad som mamma av en annan kvinna till en början, men jag tycker det borde lägga sig när man ser att barnen mår bra. Vår bio verkar dock tycka att hela föräldraskapet är en tävling om att vara bäst och mest omtyckt främst mellan henne och min sambo men där blir ju även jag inblandad ibland. Och jag mår så himla dåligt över det.
Jag önskar att hon kunde se hur mycket jag älskar dessa barn och vill att dom ska få må så bra det går, ha en trygg familjemiljö oavsett var de är. Att jag inte vill vara någon "mamma" utan bara JAG som har vissa praktiska ansvar hemma hos oss och bryr mig om dem tillsammans med deras pappa. Barnens mor tycker inte att barnen ska vara här när pappan är borta och det hade jag köpt om det inte vore för att de nu har ett syskon här som jag vill de ska ha så bra relation till som möjligt. Problemet är ju bara att hon inte verkar se detta syskon likvärdigt som det syskon de har hos henne!!
Vi har eg aldrig pratat om vår situation eller våra roller tillsammans och jag funderar nu på om det är en bra ide?? Eller kommer allt bara att misstolkas och utnyttjas. Jag vill tala om det jag skrivit ovan och åtminstone säga att det inte finns någon hemlig konspiration som hon tydligen tror. Denna ska gå ut på att vi påverkar barnen så de ska att bo hos oss mer!!
Jag blir så trött! Men kanske hon kan lyssna på mig. Min sambo skriker hon ju bara åt och lyssnar inte ett jota oftast!
/suck

Det är synd att det ibland ska finnas en viss tävling emellan. Som nu bion känner att du är ett hot. Hon vill vara mer omtyckt än dig som är bonus. Men om vi kan tycka om våra biosar och bonusar lika mycket fast på helt olika sätt. Så borde det vara detsamma för barnen! att du också kan tycka om sina bonusar och biosar lika mycket fast på olika sätt. För mamma är mamma och pappa är pappa! men vi bonusar måste även visa att vi finns där för de, så att de känner sig trygga! precis som du vill att dina bonusar ska känna sig trygga hos er, och få en bra relation med era gemensamma barn, så de inte känner sig utanför!

Och jag tycker att det är dumt att hon anser att barnen inte behöver vara hos er när pappan är borta. Barnen har fått nya syskon! och du vill självklart ha en sund relation med din bonus.

jag tycker inte att du ska sluta i ditt tänk, men hur man ska få henne att förstå? ingen aning. eftersom man sitter inte i din sits och man vet inte hur denna mamma är, men hon verkar lite svår att prata med. Men kanske du skulle försöka prata med henne, så att det kommer från dig. Hur du tycker och tänker, kanske hon känner minfre hot ifrån dej sen!?

Och balansen hur man ska vara som bonus det är som att gå på en lina. Hur mycket man ska lägga sig i och inte!

Jag älskar mina bonusar! det är jätte kul när dom är hemma hos oss å min dotter saknar dom så fort dom går. Enda problem vi egentligen har är att eftersom dom bara är hos oss var tredje helg + vissa lov har vi lite svårt med regler ..jag vill att dom skahjälpa till mer hemma än vad dom gör ( det enda jag vill är att dom ska städa efter sig själva) min sambo tycker samma sak men säger att han inte vill höra gnäll å tjat dom få dagar dom är hos oss vilket har resulterat i att det är jag som får gå å plocka efter dom ( dom är 10 & 13) .... det är inte alltid dom inte städar efter sig dom gör men mest när de passar dom själva. är mot dom så som jag kommer va mot vår gemensamma dotter när hon är i den åldern.