är lyckligt gift men SÅ attraherad av annan man

när jag träffade min man var han drömprinsen jag väntat på. han hade samma stil som mig, och vi var båda knarkare. Han var perfekt förutom att han inte var så jävla smart men vem bryr sig om det när mna är hög?
Sexet gick över till tycka om och det gick över till att älska. När jag blve gravid tvingade vi oss att skärpa till oss och vi slutade med all skit. sa upp bekantskapen med alla "dåliga" människor och blev vanliga svenssons.
Idag är vi gifta och har ett underbart barn. Jag älskar min man över allt annat och skulle inte kunna leva utan honom. men jag tänder inte på honom längre, det är det som är problemet. Jag tycker att han är korkad (han är inte särskilt smart, lägre IQ än normalt och jag är Mensa-kvalificerad, ni fattar skillanden på oss) Jag skulle ALDRIG kunna vara otrogen och inte han heller det vet jag. Min man vill ha pösiga kläder, ´ju äldre o sämre desto bättre. Han gillar inte alls att vårda sitt utseende, det gör mig galen! och ibland ser man andra killar... som har stil, snygga kläder, fixar håret, kan tala för sig utan att snubbla på orden eller säga fel i grammatiken. såna som skulle passa mig bättre idag faktiskt. men så tänker jag ett steg längre, och skulle inte vilja somna ensam i min säng utan min man, inte med nån annan man heller!

senaste anonym, Jag förstår vad du menar men jag tror ändå du själv inte inser motsägelsen i din post.

jag förstår inte riktigt hur ni tänker när ni tycker det är okej att flörta med någon annan och endå säger att ni älskar er man? räcker det inte med en man? En flört oansett var den uppstår brukar för eller senare leda till någonting mer om man fortsätter.. jag tycker inte det hade varit okej..

Själv tycker jag (min åsikt, alla får ha sin egen åsikt) Har man hittat en som man älskar på alla sätt och vis som man skaffar barn med och vill dela sitt liv med, varför vilja äventyra det bästa man har? Jag skulle aldrig utsätta mitt nuvarande förhållande för någonting, då jag hittat en som jag vill tillbringa livet med en som verkligen gör mig lycklig på alla sätt och som ska bli pappa till vårt barn.

Men som sagt man gör det man själv vill och alla har sina egna åsikter.

Jag och min man har verkligen disskuterat igenom det här med flört och otrohet när vi gifte oss. Det är OK för oss båda att flörta, men inte mer. Och skulle i råka ha ett engångsligg på fyllan med någon man intee var kär i, då får man fan hålla käften och hålla skulden för sig själv. Inte berätta. INte lasta den andra med något som inte egentligen betyder något.

Vi väljer att leva ihop hela livet, men vi äger inte varandra och vi kan leva med att vi inte kan förutse allt. Vi möter hela tiden andra människor. Ingen på jorden är bara skapt för en person, det finns fler som kunde vara den rätta. Men vi har valt, och vi vill båda att det ska vara för alltid. Det har vi lovat inför Gud och hela församlingen, och vi menar det. Men OM man verkligen blir kär i någon annan och vill inleda en relation, om vårt äktenskap inte blivit som vi tänkt oss, då jävlar får man vara ärlig, skilja sig och sen göra ALLT för barnens bästa, oavsett hur det blir. Det är vårt känslomässiga äktenskapsförord som vi skålat över en kväll i vår lägenhet på Kungsholmen.

Anonym (jag vet) det där låter sunt och är väldigt likt min uppfattning, förutom att man kan ha ett ONS på fyllan. det är inte OK för mig/oss

Många gifta kvinnor fantiserar om att gå ner på knä framför en annan man som de är tända på.

Eller så är det tvärtom att man blir förälskad och ser bara fina saker med den nya och då kommer ju allt det gamla kännas tråkigt i jämförelse? Lite som att provköra en ny bil, den gamla har dugit hur bra som helst i många år, men så provkör man en ny lyxigare variant och så känns den gamla helt plötsligt skittråkig? Man vet att den nya kommer bli lika tråkig med tiden, men den är ju så himla läcker och kul just nu....

Låter ju jättebra i teorin, men hur bra tror dy det kommer funka i praktiken?

1) Om man säger att det inte är ok att knulla andra men om man gör det så ska man hålla käft. Så har man väl i praktiken gett varandra tillåtelse att ha ONS?

2) Om man ligger med någon annan man blivit kär i trotts att man sagt att det inte är ok så är man ju inte ärlig för då har man ju brutit mot det man kommit överens om, vad får dig att tro att man då skulle hålla sitt andra löfte om att man då skulle vara ärlig med det inför sin partner? En vanlig anledning till otrohet är ju att man vill äta kakan och ha den kvar, dvs slippa göra ett val. Om din partner blir kär och kåt i någon annan är det ju inte säkert att hen genast vill leva med den andra, för hen vet ju inte om de passar ihop och om det är värt att offra allt man redan har. Därför provar man på och ser hur det utvecklar sig, efter ett tag märker man att man kan ha det bästa av båda världar så så fortsätter man med det och bara råkar glömma nämna det för sin partner (för du är man ju tvungen att välja).

Jag tycker ert upplägg är fint menat, men ganska naivt i praktiken

Håller med, är inte emot flirt i sig, tycker dock det är egoistiskt och respektlöst att riskera sitt förhållande (och sina barns trygghet) för sitt egos skull (bekräftelse). För handen på hjärtat, hur många har trott att de bara skulle flirta lite och sen urartade det snabbt till något helt annat än vad man tänkt sig? Är det inte precis så de flesta otroheter börjar? Ett litet steg åt gången? Och för varje litet steg så inbillar man sig att man har full koll, tills man sitter med skilsmässopappren i handen och undrar hur fan det kunde bli så? Varför ta den risken öht bara för lite bekräftelse och pirr? 

Skulle min partner hålla på så skulle jag bli besviken, inte av svartsjuka utan för att jag skulle ifrågasätta hur mycket vårt förhållande betyder för henne egentligen och vad som är viktigast för henne, sitt ego och bekräftelse eller vårt förhållande?

Absolut, alla är fria att göra som de vill, men alla är ju inte tvungna att acceptera andras val och handlingar, precis som du är fri att göra som du vill så är andra fria att be dig dra om de inte gillar det du gör. Friheten gäller åt båda hållen.

Att bli attraherad av andra (känslor) är en sak, att sen agera på det (handlingar) är en helt annan sak. Du blandar ihop dessa. Det som ifrågasätts är INTE vad man känner utan vad man GÖR.

Wow alltså. Hoppas ni alla tänker på att denna tråd är från 2007. Dom som var i tråden från början kanske inte ens är kvar på FL längre. :D

Ville egentligen bara säga att jag är imponerad att bumpa upp en tråd som är 12 år gammal. :D