älskar du dina syskonbarn lika mycket som dina egna?

Inte långt ifrån nä...

Älskar mina barn över allt annat och älskar mina systrar fantastiskt mycket. Deras barn är ju också fantastiska men de är inte så stora än och vi bor inte så nära varandra så jag kan faktiskt inte säga att jag älskar dem på samma sätt.

Inte långt ifrån, men nog älskar jag min systerdotter en massa!

Jag kommer älska mina syskon barn med absolut inte lika mycke

Jag har inga än, men jag tror nog att jag skulle älska mina snäppet mer Så svaret skulle nog bli nej!

Jag har inga syskonbarn men kan ändå lätt svara att det kommer jag inte att göra...finns inga barn som betyder lika mycket eller som jag älskar lika stark som mina egna.

nä, träffar inte mitt syskonbarn så ofta så vi har ingen direkt "relation" . Jag älskar henne men inte alls lika mycket som jag älskar mitt/mina egna barn .

Jag är gudmor till min brorsdotter, så om ngt skulle hända min bror + fru så tar jag självfallet hand om henne som om hon var mitt eget barn.

har inga..

nä inte älskar jag dem lika mycket som mina egna barn..
den kärleken går inte att jämföra..

såklart jag tycker om alla mina syskonbarn  och jag blir glad så fort jag ser dem men de är ju inte mina barn..
Jag o min Man tar inga andra barn före våra egna..
Men jag blir ledsen så fort jag missar ett av deras kalas..
men så bor man ju 25mil bort också,så jag börjar sakta men säkert vänja mig.
o njuta av de kalas som jag kan närvara på..

Absolut inte. Jag tycker ju mycket om dem men det är ändå inte som mina egna.

har inga syskon barn men när jag får så NEJ jag kommer inte älska dom så som jag älskar mina egna godingar

Nej.

Alltså, är det ens möjligt....

Saknar alternativet: Har inga egna.

Det är aldrig lätt att mäta kärlek.
Men jag vet att det inte finns någon jag älskar på samma sätt som mina barn.
Man kan älska på olika sätt.
Sdan om kärleken till mina syskonbarn är mindre kan jag inte svara på.

Har haft dotterns kusin på besök ett par dar..

Pruttar hela tiden

Tjurig

Missnöjd

Rutinbunden

Kan inte klä på sig själv. Eller kan egentligen men vägrar.

Bajsar minst dubbelt så ofta som mitt eget barn.

Van att aldrig behöva göra nåt själv. Ber min dotter om en banan, då säger vi gå och ta en banan i fruktskålen så gör ungen det. Den här sätter sig på en stol och bara väntar på att bli serverad det ena eller det andra för så går det antagligen till hemma.

Det är nån slags svettdoft som barnet utsöndrar eller nåt, jag vet inte vad?

Men jag älskar ungen ändå! Det är ett barn.. Blir dock väldigt trött av umgänget och uppskattar mitt eget barn mycket mer :)