Vill höra historier från er som ÄNTLIGEN lyckats för att orka fortsätta själv..

jag försökte i 2,5 år med tvåan. Alla undersökningar gjordes, men inga fel hittades. Åt pergotime lääänge, och missade givetvis inte en enda ÄL under denna tid. Plötsligt så tog det sig bara. Vissa har väl bara svårt för det....

Kramar och önskar verkligen lycka till!

Vår omväg till ett barn var lång, men jag ska göra beräättelsen kort. Sex år efter att jag slutat med p-piller hade vi äntligen en liten i vår famn. Detta var efter 3 ICSI/IVF och 4 FET.

Nu c:a 1 1/2 år senare har jag blivit spontant gravid. Det är alldeles i början och vi vågar inte riktigt tro på att det ska gå bra. Hur kan det gå så lätt när det var så svårt första gången?

Jag vet att det inte beror på att vi "slappnat av". Det finns ingen forskning som stödjer det. Däremot finns det forskning som visar att det är lättare att bli gravid två år efter att man varit gravid. Så vi tror på den möjligheten :) I vilket fall som helst är det skönt att slippa gå igenom allt igen så som vi planerat.

Lycka till alla ni som fortfarande kämpar!

Vi hade försökt i lite över 1,5 år (20 månader för att vara exakt). Enligt utredning hittar dom inga "fel" på någon av oss, kanske en aningen slöa spermier dock. Efter 20 månader fick jag en ask med pergo, dom skulle jag börja med efter nästa mens. Jag var osäker på om jag ville proppa i mig hormoner, men samtidigt var längtan efter ett barn stort. Så jag bestämde mig för att prova, och inväntade nästa mens... som aldrig kom! Jag plussade istället! Trodde inte mina egna ögon, men nu är sonen 1 år!

här kommer våran historia i kort format

Slängde pillrerna för 2 år sedan, var utan mens 1 år och sökte då hjälp, fick som svar att vi är unga, så det löser dig med tiden...gick till en annan och fick pergo, blev gravid på en av fyra kurer men fick mf i vecka 9 el. 10.

tiden gick och ingen mens eller äl, sökte privat och skulle börja med ivf, lång resa med viktuppgång och fick äntligen klartecken att sätta igång eftersom jag hade gått upp till 47kg som var kravet.

Hämtade ut medicinerna och väntade på att mensen skulle komma, men jag köpte ett gravtest några dagar innan BIM bara för att få en sista spännande stund innan ivf, och jag höll på att dö när jag såg ett stort fint + på BIM-2

Helt otroligt med tanke på att vi bara hade haft sex 1 gång vid äl (orkade inte ens försöka att pricka in äl, det skulle ju ändå inte bli något...) och den gången var till och med efter äl (såg på vul att ägget hade släppt) Så vi är fortfarande chockade och oroliga såklart eftersom vi har fått mf förut, är ju bara i v. 5 än så länge.

Men vi ska iaf till kliniken och göra ett vul om 3 veckor för att kolla att allt står rätt till och då ska jag även ta med mig medicinerna så att någon annan kan få nytta utav dom

Hoppas att jag gav lite töst iaf

min historia..:

Efter jag och min man gift oss la vi av med preventinmedel, men då jag visste att jag hade pco-s så ville jag till gyn ganska snabbt.
Kom till en specialist som var verkligen skit, han pratade med mig 5 min skrev ut tabletter och skikcade hem mig.
Kände inget förtroende för denna läkaren så jag valde att inte gå dit något mer.
Sen åkte jag på semester i tre veckor, kom tillbaka och gick på möhippa.
Bruden arbetar på gyn och hennes arbetskamrater var med, de kände en jätteduktig specialist som tydligen var jättegullig och verkligen tog sig an sina patienter.
MEN två års väntetid hade hon, nu hade jag då tur och eftersom flickorna som jag var på möhippan med kände henne så fick jag en tid tre månader senare.
Tiden segade fram och äntligen fick jag komma dit.
Fick då metformin utskriven som hon i första hand ville att jag skulle pröva i ett år.. ojj vad länge jag kommer få vänta tänkte jag.
MEn ödet ville annorlunda, jan -07 åkte jag in akut för förlamning i högra kroppen och de konstaterade MS... hur skulle jag nu gå vidare jag ville ju bli MAMMA.
Läkaren som jag fick komma till sa att jag var tvungen att börja med sprutor och när man tar dem så får man inte bli gravid, jag kände mig totalt maktlös, men vi kom överrens att jag skulle få till sommaren på mig och försöka bli gravid.
Jag trodde aldrig att det skulle hända.
Med dessa nya resultat tyckte min gyn att jag skulle få pröva primolut för att starta mensen och sen då pergotime.
OCh i februari -07 tog jag då min första kur.
Sen åkte vi iväg på semester igen.
Var ju säker på att det aldrig skulle bli något, det var dömt och misslyckat.

MEN... sista dagarna på semestern så började det göra ont i tuttarna, jag kände på mig att något var annorlunda.
Vi åkte iväg till apoteket i los angeles och köpte en massa gravtest.
Tillbaka på hotellet kissade jag på stickan och det stod PREGNANT... hjälp är det sant.
Nu har jag varit på två vul och i november kommer det tvillingar i vår familj.
Lyckligare än oss kan ingen vara..*L*
Det var min långaaaaa historia hoppas ni orkade läsa.
Lycka till det kommer gå ska du se. 

Hej hopp! Här var ju tråden som jag skulle skriva i tänkte jag ... Istället blev det TS Tjajen som fick min utläggning... Kika gärna där för lite pepp... :) Stora kramar till er alla! Kämpa på!!! Tänker på er!

Vi har efter lång längtan (tog 7 år) äntligen fått vår guldklimp. Vi utreddes och det visade sig att jag har pco och han för få spermier. Detta gjorde det ännu mer kompliserat att lyckas bli föräldrar. Det hela slutade med att vi fick göra 3 fulla provrörsförsök och ett frys innan det lyckades. Det inträffade under precis 1 år från första till sista försöket då vi lyckades testa ett +. Hoppet finns kvar tro mig för oss lyckades det på sista försöket men jag hoppas att ni inte behöver vänta så länge tills ni får testa positivt. Håller alla tummar och tår för er...

Vi försökte själva aktivt i ett år utan resultat, sen tog vi hjälp.
Mängder med hormoner i form av tabletter och injektioner.
Efter totalt 12 hormonbehandlingar så blev jag gravid med hjälp av Gonal-F injektioner samt insemination.
Idag är vårt lilla mirakel 8 månader och jag sitter här naturligt gravid i v 18.
Jag håller alla mina tummar för er.
Jag ver ju hur j*vligt det är på väg mot målet....

Hej catta3.'
vi har precis genomgått vårt första IVF(ICSI) på RPC i uppsala å jag plussade i fredags!! jippi..

efter att vi försökt i nästan ett år så skickade min kille iväg ett spermaprov till CvL-kliniken(kostade 200 kr) och vi fick svaret att hans spermier var alldeles för några 2 milj. istället för 20 milj. (vi kan bli gravida själva men chansen är MINIMAL)

cvl skickade remiss till RPC å vi hamnade i den 4 mån långa kön till IVF. and. övervikt så inom landstinget får man inte ha bmi över 35 och privat var det bmi 30..
jag ligger på 32 :)

visst var det jobbigt att genomgå en IVF behandling men att faktiskt se att det fungerar är helt galet kul. värt varenda krämpa :)
däremot tycker jag att du ska KRÄVA hjälp oavsett ålder. I mitt fall var vi beredda på att betala de 37000kr som ett privat försök kostade. vår kostad för ett landstingsfösök är nu uppe i 3600kr, så det är STOR skillnad. om du inte har kontaktat Cvl så gör det, dem kan säkert ge dig den hjälp du behöver!!!!!!
stor kram och lycka till!!!

Vill berätta att efter 7 IVF+FET och 2 missfall så är jag äntligen i vecka 17. Du skall bara veta hur många gånger som jag har varit ledsen, nedstämd och har ifrågasatt livets mening. Men jag (vi) gav aldrig upp fastän vi tvivlade på att vi kunde få barn.

Jag hoppas att det ger lite hopp till alla som får - eller missfall. Kram Skeppet

Hej.
Blev spontant gravid men med MA i vecka 11,sen försökte vi i ett par års tid innan det blev utredning. Utrednigne visade att jag hade ne tätt äggledare samt att min man hade slöa spermier. Vi blev satta på ivf/icsi. Gjorde tyvärr 3 behandlingar med kanonägg utan att lyckas. Kände sedan att det var dags för en paus innan allt skulle ta knäcken på mig/oss. Vi pausade ett halv år med ivf/icsi men i juli var det dags för spraystart igen....sprayade 18 dagar utan att jag fick min sprayblödning,tyckte jag kände mig gravid också så det blev ett test som visade sig positivt. Vi fick en son nu i mars efter 4 års krångel...men gud vad underbart. Jag har ju också två stora flickor sedan förut som idag är 16 och 18 år. Nu blir det att börja tänka prevenitvmedel(känns konstigt).

Lycka till!