Finns det några "bonusmammor"...

Ska säga att mammans ord absolut inte är mer lag än pappans.Jag är bonusmamma.Tyckte det var jätte tufft i början.Visste ju inte hur mycket man fick lägga sig i m.m. Men nu är allt så mycket lättare när jag kan skälla om det behövs.och säga vad jag tycker är rätt och fel.Det här med bonusbarn är jättesvårt.Vet faktiskt inte riktigt vad man ska råda till.Vet bara att hemma hoss er är det ju ni som bestämmer och hemma hoss mamma är det hon som bestämmer.Lycka till

Håller med föregående talare.
Att vara extra, bonus mamma el pappa också för den delen är en svår uppgift, tycker iallafall jag.
Jag kan känna ibland att jag måste säga till alla barnen bara för att mitt bonus barn inte ska ta illa upp och börja gråta, och som vanligt när h*n blir ledsen så ska h*n hem till mamma.
Mamman har vi ingen direkt bra relation till, allt är bra så länge det gynnar henne, men så fort vi vill nåt så är det som att gå in i en vägg.
Hon gav tex barnet utegångsförbud när barnet var hos oss. ????? hur nu det kan komma sig, hon tror att det är hon som bestämmer även hos oss. Jag har sagt det till barnet, att hemma hos oss är det vi som bestämmer och våra regler gäller. Vad h*n gör hos sin mamma kan inte vi lägga oss i eller bestämma över.

Som vi känner det så är vi helt överkörda när det gäller umgänget, hon hämnas på min sambo genom barnet, men det hon inte verkar förstå är att det är barnet som kommer i kläm.

 Lycka till och hoppas det kommer att å bra för er.

Hej!
Jag är själv bonusmamma och mamma till ett eget tonårsmonster.
Jag känner igen det du skriver, alltför väl.
Det som gör mig så jäkla förbannad är dessa X som tror att de kan bete sig hur som helst....och har makten.
Oftast är det mammor, men det finns även pappor som kan svina till sig också. (För att uttrycka det grovt.)
Har bara en fråga?
Är det någon som bryr sig om barnen i situationerna och inte bara dem själva?????
Som bonusmamma ska man stå vid sidan om, men jag lovar att i detta läge nu, så är det inte långt ifrån att jag snart spricker och ryter till....vilket man inte får enligt Familjerådgivningen/Famrätten.)
GRRRR!!!

Jag är bonusmamma och visst är det så att papporna mobbas nu, det är ju bara att prata med försäkringskassan så blir man förbannad! Vi har alltid köpt ALLT till min styvdotter, kläder, smink, telefonkort mm, trots att biomamman får alla bidrag (inkl barnbidrag) men hon köper aldrig någonting. Pratar man med försäkringskassan om det så säger dom att det är upp till mamman om hon vill dela med sig av barnbidraget. Det är ju helt sjukt, barnbidraget bör väl följa barnet?

Min pojkvän och jag tycker emellan åt lite olika kring hans sons uppfostran, jag tycker det är viktigt att säga till från början, medans han är ganska duktig på att ryta i när grabben redan hållt på med en grej ett ta (t.ex om grabben vinglar på stolen, då säger pappa till när han redan ramlat...)Jag har ju ingen rätt att bestämma, men samtidigt ska han ju bo under samma tak som vårt gemensamma barn och då kan de väl inte ha olika regler?
Förvirrad.

Ja. Deras biomorsa har alltid sista ordet... oavsett läge i stort sett.

Jodå det känns igen alltför väl....

Är bonusmamma till två autisiska barn och sen har vi även en dotter tillsammans, och på möten som handlar om hur man ska främja utvecklingen hos barnen vill "gubben" ha med mig och jag följer.... men biomamman vill inte att någon annan (som har med barnen att göra) ska vara där. Då sägar "gubben" stopp och sen blir det separata möten.
Vi har haft 1 möte tillsammans och då öppnade jag käften och hjälpte min sambo att förklara hur vi har det hemma, då tog det hus i h-vete och om jag ska få följa någon mer gång så får jag inte säga något enligt henne utan jag får bara följa som åhörare.
hahahaha vilket skämt.....
nåja jag säger väl inget men hos mig har hon satt sin sista potatis och öppnar hon munnen och är otrevlig en gång till så kommer jag att vara så j-la otrevlig tillbaka så hon inte vet vars hon ska ta vägen.... men hon vågar ju inte säga något rakt till mig, hon verkar livrädd

ska ju då även säga att det är personalen på det ena barnets dagis som även tycker att jag ska få vara med för det barnet är hemma med mig 1 dag i veckan