Min pojke besväras av tics, har haft det under ca 2 år. Långa perioder kan det vara helt borta för att sedan komma tillbaka. Ticsen varierar mellan ögonblinkningar och små harklingar mm. Vi märker att han själv i bland lider av detta. Är det någon som vet något om detta? Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Kommer det att försvinna???
Min son(8 år) har också tics...han hostar harklar sig men det har blivit bättre. Får säga till honom hela tiden och då tänker han på det och slutar upp för stunden.
Hostade ett tag konstant att jag trodde att han hade någon förkylning eller ont i halsen så jag sökte läkare och det var då de såg att det var tics som han höll på med.
För någon förkylning var det inte....
Hon sa då åt mig att jag skulle påminna honom om att han inte skulle hosta,och nu har det blivit bättre.
Men som de flesta skriver så går det upp och ner.
Camila
Hej. Min dotter har också tics. Ljud-tics i form av tex djupa suckar samt harklingar.
Jag märker att det ofta kommer i perioder då det händer mycket runt omkring henne.
Jag tror inte på att kommentera det.
Jag hade också tics när jag var liten, jag grymtade till med näsan ibland. Det var helt bortom min kontroll och hade någon bett mig sluta så hade de lika gärna kunnat be mig sluta andas.
Det hade inte gått. Det växte bort på mig och jag hoppas det gör det på min tjej också.
Flickans farfar har också tics så det ligger ju i släkten
Min son som nu är 14 har haft en massa olika tics under sin uppväxt, nu har alla gått över! Man får påminna dem om att sluta helt enkelt..kanske inte för ofta dock för då blir de väl nervösa för det med...ler..
uttris: vad skönt att det har gått över för din son! det ger mig hopp! Hade din son tics med både ljud och annat tex blinkningar? Just nu håller min son "bara" på att trixar med tungan, inga ljud...peppar,peppar! Hur gammal var din son när det försvann?
Tänk om ngn skulle säga åt er att sluta med ngt som du känner ett tvång att göra eller inte är medveten om att du gör, skulle inte jag vilja bli utsatt för iaf..... ger ju bara barnet dåligt självförtroende och kännslan att det är fel på dom.... låt bli att komentera och gör inte ngn stor grej av det, växer det bort så gör det ju det utan att ni hackar på barnet och har barnet en sjukdom så är det ju så... det är fortfarande så att de inte har ngt fel i huvudet och har känslor och kan må fruktansvärt dåligt om de inte får göra sina tix!!!
Har en bror med tourettes och har sett hur han mår efter att ngn har sagt åt han en hel dag i skolan eller att han inte får sitta med sina kompisar och se på film för han stör tänk då att få samma behandling av sin familj som borde ta han för den han är!!!
Tänkvärt!!!
Hade en del tics för mig när jag var liten och jag minns att det var fruktansvärt jobbigt när mamma sa åt min att sluta när andra var med. Jag visste ju att det var "fel" men det var som om kroppen hakade upp sig på nåt vis, särskilt när något inte kändes bra. Så tänk på det, snälla föräldrar till barn med tics!
Idag är jag dock tämligen normal...
vår blivande 7 åring började få tics för ngt år sedan.han blinkar och knycker med nacken och gör speciella rörelser med händerna.för ca 1 år sedan började han även stamma ganska rejält.
jag har en son som är 7år,,det började när han var 6år med harklingar och ljud man gör om man har nått i halsen,,jag frågade om han hade ont eller om nått hade satt sig i halsen,,han sa att det känndes som att han bara måste göra så,,,,jag gick till läkaren för att utesluta att det inte satt nått där och dom konstaterade att han höll på med tics,,,jag kännde mig som världens sämsta mamma som gjort honom så nervös att han fått tics,,vi hade just flyttat från alla hans kompisar och det var mycket runt honom just då,,,,,sen har det varigt långa uppehåll,,men jag märker direkt när han känner sig stressad så kommer det tillbaka,
läkaren rekomenderade mig att inte komentera ticet utan bara låta honom hålla på även om man blir galen,,det funkar på honom det kommer mer sällan nu.
jag har en son som är 7år,,det började när han var 6år med harklingar och ljud man gör om man har nått i halsen,,jag frågade om han hade ont eller om nått hade satt sig i halsen,,han sa att det känndes som att han bara måste göra så,,,,jag gick till läkaren för att utesluta att det inte satt nått där och dom konstaterade att han höll på med tics,,,jag kännde mig som världens sämsta mamma som gjort honom så nervös att han fått tics,,vi hade just flyttat från alla hans kompisar och det var mycket runt honom just då,,,,,sen har det varigt långa uppehåll,,men jag märker direkt när han känner sig stressad så kommer det tillbaka,
läkaren rekomenderade mig att inte komentera ticet utan bara låta honom hålla på även om man blir galen,,det funkar på honom det kommer mer sällan nu.
Jag hr "tics", blinkningar och haft det så länge jag kan minnas. Kommer ihåg hur jobbigt jag tyckete det var när jag var liten och min pappa kommenterade mitt "tics" (han sa att jag flörtade med alla vilket inte gjorde saken bättre för självförtroendet). Jag tror att det är bättre att låta det vara. Nu när jag är vuxen kan jag tänka på det när jag blinkar väldigt mycket för då stör det mig. Jag tvingar mig då (ett tag) at låta bli att blinka men det är jättesvårt.
Tics kan bero på torettes syndrom och då kan han inte rå för dom och kan inte sluta viljemässigt. Min dotter med tourettes får mycket kommentarer i bl.a. skolan när hon har mycket tics och lider mycket av det. Om jag försöker pressa henne till att sluta så blir det bara värre så jag tror det är bäst att göra så liten affär av det som möjligt. Förklara för honom och andra att han inte kan rå för det.
Hej. Har oxå en pojke som ticsar. Det började med frenetiskt blinkande sen överdrivet hostande och nu spänner han upp ögonen hela tiden.Jobbar med "bokstavsbarn" barn som ticsar mycket och var därför orolig från början att det var det. Men har fått förklarat att barn särskilt pojkar kan ticsa mycket och oftast när dom blir nervösa eller stressade eller trötta. Jag har aldrig kommenterat det och det försvinner. Jag tror på att inte göra så stor sak av det för då blir det liksom som en "grej". Men vad vet man det som funkar på mitt barn funkar ju kanske inte på ditt barn. Gå på magkänslan det är ju ändå vi föräldrar som känner barnet bäst. Tack för mig
Vår pojke har haft det jobbigt med ticsen senaste tiden. Så nu har jag äntligen sökt hjälp! Fick prata med en jättegullig kurator som skulle ta kontakt med något tem, där sedan någon sedan ska ringa upp.
Känns skönt att jag tog den kontakten, jag vill så gärna hjälpa min lilla kille. Det är så hemskt när man ser hur han själv lider av detta.
kamratis:
Vad skönt att ni har fått hjälp,eller kommer att få.
Lycka till och skriv gärna och berätta hur det går.
Ha en bra kväll.
På Akademiska sjukhusets sida finns jätte bra sida om Touretts syndrom att läsa.
www.uas.se
Har inte läst de övriga inläggen så jag vet inte om du fått tipset, men kolla in denna länk;
www.pellesandstrak.com
Man kan maila honom om man har funderingar. Var på en föreläsning av honom och det var VÄLDIGT intressant!
uttris: vad skönt att det har gått över för din son! det ger mig hopp! Hade din son tics med både ljud och annat tex blinkningar? Just nu håller min son "bara" på att trixar med tungan, inga ljud...peppar,peppar! Hur gammal var din son när det försvann?
Hej. Har oxå en pojke som ticsar. Det började med frenetiskt blinkande sen överdrivet hostande och nu spänner han upp ögonen hela tiden.Jobbar med "bokstavsbarn" barn som ticsar mycket och var därför orolig från början att det var det. Men har fått förklarat att barn särskilt pojkar kan ticsa mycket och oftast när dom blir nervösa eller stressade eller trötta. Jag har aldrig kommenterat det och det försvinner. Jag tror på att inte göra så stor sak av det för då blir det liksom som en "grej". Men vad vet man det som funkar på mitt barn funkar ju kanske inte på ditt barn. Gå på magkänslan det är ju ändå vi föräldrar som känner barnet bäst. Tack för mig
Min son på 10 år har tics.
Min sons tics kommer och går. Ibland är det harklingar,blinkningar eller olika rörelser med fingrarna. Ibland håller han på ett par veckor,ibland i månader med ett tics,för att sedan "vila" en kort eller lång period.
Vi har fått mycket stöd och tips ifrån skolsköterskan.
Hon tipsade oss om att inte låtsas om att man inte ser det utan att man skojar lite om det (absolut inte ironiskt). Att man t.ex säger att "vad tror du händer om du låter bli att slå i bordet med fingrarna under 5 min,ska vi se? ".
Jag har hört att dom barn som har tics oftast är väldigt känsliga och kreativa barn. Hos oss stämmer det in.
Det sägs också att detta är en form av stresshantering,att det är ett positivt sätt att hantera sin stress på (detta betyder inte att dessa barn är utsatta för mycket stress).
I början blev jag alldeles tokig på dessa ljud och undrade vad det var. Så jag tyckte att det var så skönt då vi sökte hjälp. Det lugnade mig och jag vet nu hur jag ska hantera detta.
Så mitt tips är att göra det.
Lycka till!
Till sist: Detta är mycket vanligare än vad vi tror,fast vi inte alla gånger ser det.