Det här med det psykologiska...

Instämmer! Å det bestämdaste

jaa herregud! jag var hos min gynekolog i veckan, färdigutredd där o fick remiss för ivf... då kläcker hon ur sig att jag måste "slappna av" ! sa till henne att jag inte trodde på det där, då säger hon: neej men det var ingen som trodde på jesus heller när han kom till jorden! VA??????!!!!! jag började skratta samtidigt som jag var skitförbannad o gick därifrån...
hon påstod oxå att 70 % av alla som adopterar blir gravida för då slappnar dom av... hehe... vi har försökt i 2 o ett halvt år... nån av dom gångerna måste jag ju vart avslappnad
ska man skratta eller gråta? o detta skall man höra från en utbildad gynekolog?
ps en gång när jag var där började hon borsta tänderna mitt i samtalet.....

Elenitsa - byt gynekolog och anmäl henne, vilken idiot!!

Jag vet inte hur många gånger jag hört att vi ska sluta tänka på barn.. Senast sa nån - "Du menar inte att ni fortfarande försöker bli med barn! Inte undra på att ni är barnlösa".
Jag började skratta men hon förstod absolut inte vad som var så roligt.
Jag är också så himla trött att höra om mostrar, kusiner och arbetskamrater som adopterat och sedan fått barn, bara för att det då "släppte".. vad ska släppa, herregud karln har ju inga spermier....

Sen har vi ju den förträffliga hunden som löser alla fertilitets problem!

Jag håller med alla ovanstående!

Det värsta jag vet är när en del av de som faktiskt KÄNNER TILL att det finns fysiologiska hinder för oss att bli gravida kläcker något i stil med att "du måste jobba mindre så ska du se att det löser sig", "Du har säkert någon spärr i huvudet som måste släppa" etc. HALLÅÅÅÅÅÅÅ, jag har ju berättat orsaken till att jag inte blir gravid - vad är det ni inte fattar????

Suck.....

nä förra graviditeten tänkte jag oavbrutet på graviditete, jag testade mig varje dag, gjorde slut på både ÄL stickor och 15 gravstickor innan BIM ens

så det där resonemanget håller inte, inte på mig iallafall, garanterat.

elenitsa- alltså vilken sjuk gyn!!! Det där med att par som adopterar får barn i större utsträckning än infertila par som inte gör det stämmer inte! jag har i alla fall läst en undersökning som gjordes och den visade att så var inte fallet- Hur kan man bara kläcka ur sig något sådant. Hon som är professionell borde inte vräka ur sig sina privata åsikter och tro.

Världen är full av skrock och skrockfulla människor... och vad mig anbelangar får gynekologerna spotta sig över axeln när de ser svarta katter och undvika att gå under stegar, hur mycket de vill.

Men de ska faan hålla tand för tunga så att deras skrockfullhet inte appliceras på deras patienter!

Även min gyn har kommit med liknande insinuationer, fast jag skäms (å hennes vägnar) så jag försöker förtränga det. (Hon sa försiktigt att det KAN ju vara psykiskt också... men när jag ifrågasatte hur hon menade (med tanke på att jag HAR regelbunden mens och ägglossning) så bytte hon samtalsämne). Morr .

joo min gyn e verkligen rubbad, men nu behöver jag ju inte gå dit mer har blivit vidare remitterad till fertilitetscentrum o sen ivf... så jag hoppas på proffsigt mottagande...

För att inte tala om hur förnedrande det är för både barn som är adopterade och mammor och pappor som blivit det genom adoption. Skulle adoptioner vara ett sätt att öka chanserna för biologiska barn.... Blir riktigt ledsen och upprörd när jag hör talas om sådana kommentarer...

Det värsta tycker jag är när någon som lyckats få både 2 och 3 barn kläcker ur sig dessa "välmenande" kommentarer samtidigt som där står skrivet i deras ansikten hur mycket "bättre" kvinnor dom känner att dom är. För dom har ju lyckats, oftast utan vidare ansträngning, där en annan gått bet.

Som där står längre upp i tråden, jag är trött på alla solskenshistorier. Självklart missunnar man ingen att bli gravid, speciellt ingen som hänger här på SvårtAttFåBarn, men för mig känns det bara som om mina möjligheter krymper ännu mer. Att man kommer tillhöra den delen av statistiken som inte lyckades.. man fick aldrig köpt den där vinst lotten.

kan inte hålla med er mer.. får för det mesta höra argument som at "föräldrar som försökt få barn i fleeera år, och sen när de adopterar så blir de bmed barn för att de slappnar av och har som gett up tanken på att gli gravid" Kan det bli mer bullshit? Vad svarar man på det när folk kläckr ur sig de kommentarerna?
Sen så förkastar de en för att man blir ivrig de månaderna och vill testa sig fibrilt när mesnen är ett par dagar sen.. "men varför testar du dig fööör? Blir det så blir det, du blir ju bara besvikeen" Öh? va? ja, men är man jävligt sugen längtans efter barn och försökt i ett år så klart som fan man inväntar alla symtom, tecken som finns.

Man blir bara mer ledsen när man får dessa kommentarer slängt i ansiktet.

oj..förlåt alla felstavningar..

Föreställ er att en läkare säjer till en infarktpatient att det kan vara psykiskt och att hjärtat blir bra bara dom slutar tänka på det..
Såklart sånt inte accepteras, isåfall mister läkaren sitt leg.

Men vi ofrivilligt barnlösa får stå ut med sån skit av läkare, kuratorer osv.

Vi har rätt nyligt gått adoptionskursen och ALLA par där hade samma erfarenhet av "vänner", kurator mm att man skulle vips bli gravid om man slutade tänka på det eller om man skaffade hund.

Vi har i alla fall tröttnat på hormoner och sånt nu och anmält oss till soc för hemutredning inför adoption.

Åh, jag håller också med! För om det var så att man inte blir gravid för att man tänker för mycket på det skulle man ju kunna bli gravid eftersom man längtar och vill så mycket. Att tankar på barn/graviditet endast skulle påverka negativt måste ju vara bullshit!

Här är en till som tycker dessa kommentarer är riktigt jobbiga. Bara man väntar en stund när man pratar med någon så kommer nån sån kommentar; "det går säkert bra", "Vänta bara tills ni börjar utreda", "planera något som inte går att ändra på", "Bara det blir lugnt runt omkring er så ska ni se"... Måste erkänna att i början så hoppades man på dessa kommentarer och tänkte på att dom för det mesta var sagda i välmening, men ju längre tiden går desto mer börjar man irritera sig på dom istället.

Om man nu inte kan bli gravid för att man är stressad, inte sköter sig, tänker på det osv osv osv..
Då förstår jag inte att jag kan ha vänninor som är under- resp överviktiga som lever på Mc Donalds, röker som skorstenar, super som as, superstressar och är kroniskt upprörda över någonting helatiden, gör abort efter abort....

Min gynläkare sa till oss att det måste finnas något fel, annars hade ni varit gravida nu. Frågan är bara vart felet sitter och hur stort det är..

Ikan;
Jag har planerat in flera resor och flera operationer.. Å jag har än så länge inte behövt boka av något... *surar*

Rhu: Jag antar att det kanske är ett desperat sätt för folk att fösöka trösta eftersom dom kanske inte vet hur dom ska hantera det.
Jag har en kompis som i princip varje gång hon ringt frågat "har du blivit gravid än då?", och "ligg med fötterna i taket en stund efteråt?!" *hjälp*, men sist jag var hem så kläckte jag ur mig att jag vet faktiskt om det blir något, och att vi går på utredning. Först kopplade hon inte vad jag pratade om men när hon väl gjorde det så såg hon ganska chockad ut...(hon har två barn själv men inte haft några problem med att tillverka dessa förutom ett missfall..) sen kom hon med kommentarerna om folk som lycktas när dom slappnat av med mera..skulle kännas bättre att höra "men vad tråkigt!"

men oj vad jag kan stava och tappa ord