gud vad skönt.
Sitter här framför daton och tycker att livet är väldigt bra just nu. Jag är sedan nåra år tillbaka gift med en man som har en dotter plus de barn vi har tillsammans. Det har varit jobbigt många gånger ja förjävligt till och med men nu känns det som det släppt.
Min man har alltid göra både mig och exet nöjd och har därför kanske aldrig tagit de ansvar han har. Han har kvar att jobba sitt beteende, men just nu känns det ändå bra, för han förväntar sig ej att jag ska sköta allt och biomamman tror jag förstår varför jag säger nej ibland och varför hennes dotter inte alltid är med på saker.
Jag har själv tre barn, där älsta är 4,5 år så jag har händerna fulla ändå, jag vill gärna göra saker för mitt bonusbarn men ibland måste jag tyvärr välja bort det å låta pappa eller biomamma göra det. Det blir då ibland att pappa väljer bort det för att det då blir jobbigt och det gör att dotten ej kanske åker med på vissa ställen.
Förr har jag alltid upplevt att det är jag som har fått för det, att min bonusdotter inte fått följt med, men nu känns det som biomamman kanske förstår mig lite och att det inte är av elakhet som jag säger att ska hon med så ska du med till pappan och om han då väljer att ej följa med så är det hans aggerande som orsakar att dotten ej får följa med.
Å inte jag och har därför fått en liten bättre relation till biomamman.
Jag har till och med fått tack från henne so jag aldrig trdde att jag skulle få. Vi är kanske på väg att få ett samarbete, vi är inte där än men vi är kanske på väg och det känns så skönt.