Jag plusade i måndags efter min först ivf. Enligt mina beräkningar så är jag i v.5 och jag är så otroligt nervös och orolig att det ska gå fel.
Ni som har plussat och fått missfall förut (stackars er), i vilken vecka har ni då varit? Hur stor är risken för att bebisen inte lever när vi ska på ul. den 4 juni?
Du ska inte tänka så utan försök att njuta istället! Jag kände samma som dig men du är ju faktiskt gravid nu! GRATTIS!!!!!!!
Jag förstår dig, först efter plusset är man euforiskt lycklig och sen när det lägger sig kommer orosmolnet smygande. Det enda som jag försökte tänka var att jag verkligen inte kan påverka om den lill* vill stanna kvar eller inte. Hur orolig man än är så går det inte så försök istället så gott det går att luta dig tillbaka och följ med bara. Ta en dag i taget, en vecka i taget. Även om tiden känns som en evighet så tickar ändå minutrarna på.
Grattis!
Förhoppningsvis så är det bestående...så bara njut och var glad!
Är ditt pluss kraftigt har du nog inget att oroa dig för...
Missfall är ju ändå väldigt vanligt i så pass tidigt skede att man ännu kanske inte ens hunnit plussa, eller så har man plussat svagt för att det redan är på väg ut ur kroppen.
Jag fick missfall i vecka 13 ( före mina 2 barn ) men då dog fostret redan i vecka 6....
Hade så stark vilja att min kropp hade svårt för att släppa taget...
Men blir det mf så är ju något fel.
Är det felkonstruktion på bebisen kan det ju vara lika bra med ett tidigt missfall än ett senare...
Annars så sitter ju felet hos dig själv, och då gäller det att komma på vad!
Jag önskar dig lycka till!!!
Jag plussade svagt i v6 (april 2006) har aldrigt hört att det är större chans att man får MF om man plussat svagt än starkt. Trodde det berodde på hur koncentrerad urinen är=högt värde hormoner. Nåväl, har i vart fall en dotter idag på 4,5 månader 
Förstår din oro, den kommer följa dig genom hela graviditeten fast ändra skepnad! Grattis å lycka till
Jag förstår dej! Är också i v 5 och är väldigt orolig för att nåt ska gå snett. Ska på UL den 5 juni, vi får hålla tummarna för oss att allt gå bra!
Kram
tänk också på att om du gjort ivf så har dom ju faktiskt plockat ut det ägg som ser bäst ut, så en liten del av riskerna är ju redan borta. 
Nu håller vi tummarna för att det ska börja ticka ett hjärta där oxå!!! Det är väl det du får se den 4 juni om jag inte har helt fel.
Lillalinan har så rätt i det hon säger.. först väntar man och är orolig inför ul för å se om något hjärta pickar.. om det är bra så väntar man med oro på att passera v 23-24 så dom kan rädda barnet om något händer... sen väntar man oroligt på att lungorna ska hinna utvecklas... sen är man bara allmänt orolig om bebbe inte rör sig på några timmar..
ORO kan sammanfattas min första graviditet som var en IVF.
Och nu är jag orolig för allt som kan hända henne.. så det verkar inte gå över i mitt fall *fniss*
Att jag sen hux-flux blev gravid naturligt och snart ska ha en till är inget jag går och tänker på på samma sätt - det är STOOR skillnad. En IVF har man ju väntat och väntat med. Såå många misslyckade försök innan med hormoner och skit! Denna förbannade berg-och dal bana som alla måste gå igenom som hamnar i denna situation. Jag håller tummarna för er allihopa!!!!