Kommentarer från främlingar då min bebis skriker

alltså, själv tar jag oftast upp ludvig när han skriker, men det finns vissa undantag och det är faktiskt mitt privilegium som förälder att sätta gränser. om man är ute med vagnen och det ösregnar, då anser jag att det är bäst för barnet att ligga kvar i vagnen, trots att han protesterar. om vi är en halvmil hemifrån och jag redan har tagit upp honom flera gånger utan att han har blivit gladare för det, då litar jag på att han bara är trött och då somnar lättare i vagnen än om jag kånkar på honom (särskilt om jag inte har med mig någon bäranordning!). även om det skär i hjärtat på mig.

Oops, jag har själv reagerat när jag hört bebisar skrika/vråla sig blodröda i ansiktet och föräldren totalt ignorerar den. Senast på ikea var det en förälder som gick runt med barnvagn med en nyföding i som gallskrek och totalt ignorerade skriket.

Jag har aldrig sagt nåt men känt panik inom mig för att ingen gör nåt för att försöka lugna bebisen.

Ibland får Sandra ligga och skrika i vagnen när vi är ute och shoppar. Det kanske ser ut som jag ignorerar henne men jag hör klart och tydligt hennes skrik vilket är bra för jag hör VAD det är för skrik. Hungrig skrik, övertrött skrik eller vill ha närkontakt skrik osv..JAG känner mitt barn bäst och alla barn blir inte tysta när man lyfter upåp dom o vyssar utan kan istället bli ännu mer förbannade. (jag vet då jag har ett sånt barn själv) Alla barn är olika personligheter. Folk stirrar alltid på mig när bebisen skriker. Men har dom nån aning om varför hon skriker? Nä, skulle inte tro de. Då har man enligt mig heller ingen rätt att dömma.

pasadena: Ja det förstår jag. kan komma på mig själv ibland med att stå å tänka att "men herregu ta upp ungen" typ

Men det är ju det. En himla skillnad mellan att tänka tanken och att stövla fram och börja lägga sig i med "goda råd". Visst, jag har också tänkt tanken. Men man får ju ändå inse att man faktiskt inte känner till hela situationen.

Inte så lätt... Visst kan man ibland reagera på hur andra hanterar sina barn i olika sammanhang, och självklart kan man bli förbryllad av att se en mamma som inte tycks reagera på att barnet skriker i vagnen. Minns dock när min pojke var bebis och mestadels sov som en liten ängel i vagnen. Om han väl vaknade kunde han dock skrika som en stucken gris - han hade, och har, ett mycket övertygande sätt att uttrycka sig Han lugnade sig ibland om man tog upp honom, men så snart man lade ner honom i vagnen skrek han likadant igen. Kan tillägga att våra barnvagnspromenader alltid var utomhus och att det var vinter när han var bebis, så sätta sig och amma var inget alternativ och dessutom var jag rädd att han skulle bli kall om jag kånkade omkring honom i famnen för länge. Bästa lösningen som jag hittade då var att inte ta upp honom utan fortsätta gå, för då skrek han oftast bara en kort stund och somnade sedan om. Kan tillägga att han var en sådan bebis som avskydde alla former av hantering på skötbord, påklädning av ytterkläder och liknande de första månaderna, så varje gång mössan och overallen skulle på skrek han som om man stuckit kniven i honom! Naturligtvis försökte jag så gott jag kunde att hitta sätt att lugna honom i olika situationer, men till sist övergick jag till att göra det som måste göras så snabbt som möjligt och försöka hålla huvudet kallt. Och den här perioden varade inte länge, efter ett par tre månader hade han väl insett att mössan inte var fienden nr 1

"Kan tillägga att våra barnvagnspromenader alltid var utomhus och att det var vinter när han var bebis, så sätta sig och amma var inget alternativ och dessutom var jag rädd att han skulle bli kall om jag kånkade omkring honom i famnen för länge

Naturligtvis försökte jag så gott jag kunde att hitta sätt att lugna honom i olika situationer, men till sist övergick jag till att göra det som måste göras så snabbt som möjligt och försöka hålla huvudet kallt."

Oj, vad jag känner igen mig, kunda ha varit jag som skrev det där!! Men, andra vet tydligen bättre hur det skulle ha varit....

Jag åkte tåg med dottern när hon var fyra månader gammal och hamnade i en överfull kupé. Hon blev trött och började gnälla så jag gick in på toaletten för att försöka amma henne till sömns. Men hon fick inte ro. Så jag gick tillbaka till min plats med henne, mjölken rann lite från mungiporna och hon kräktes upp en skvätt överflöd. Hon grät och jag vaggade och försökte söva. Då började tanten bredvid prata högt med Joline. Ju mer hon pratade och stojade, desto mer vaggade och hyssjade jag. Till slut sa tanten till mig "Du, hon är nog hungrig". Jag bara stirrade på henne "Eeeh, nej jag ammade precis". "Oj oj oj" sa tanten till Joline som försökte få lugn och ro. "Ska du inte ge henne nappen?" frågade tanten mig. "Nej, hon använder inte napp". "Men! Man brukar ge barn napp så de har nåt att suga på" förklarade hon för mig. "Jaså? Inte min flicka, hon får äkta vara" svarade jag, varpå tjejen som satt emot mig, och som lett medkännande tidigare, fnissade. Höll på att bli galen på tanten! Till slut ställde jag mig emellan två vagnar och gungade Joline, så hon slapp tantens gälla röst.

Jag var på ett cafe med min 9 månaders bebis och min 10 åriga lillasyster vi satte oss å fika min dotter va lite gnällig i början  men de gick över sen när hon fick i sig lite gröt, hon satt i bebis stolen och gjorde ljud som alla bebisar gör när vi hade fikat klart märkte jag att min dotter började bli trött så vi skulle göra oss i ordning och gå därifrån när jag skulle sätta på hennes overall vilket va lite krångligt då hon blev väldigt gnällig jag la henne på soffan och skulle sätta på overallen när jag gör det vänder sig en en Gubbe som satt med sina vänner presic bakom oss och säger "är det ett dagis här eller" vilket jag ba typ skrattade bort för jag trodde han bara drog ett drygt skämt men då fortsätter han och säger " vi försöker prata här" varpå jag blir skit sur och frågar vad tycker du jag ska göra det är ett barn vi ska gå härifrån nu du är på en offentlig plats om du inte kan tåla lite ljud kan du gå här ifrån han svarar att "om du inte kan få tyst på ungen borde du inte va här " vilket gör mig mer frustrerad fick inte ens ut ett ord men en kille som oxå satt med sina barn sa åt han att "ta det lugnt å vända sig om det är ett litet barn barn skriker ibland du ser ju att hon håller på det är inget hon kan göra nått åt" och efter att pappan sa till dom blev alla gubbar helt tysta och vågade inte säga ett ord flera på cafet skaka på huvudet och tyckte gubbarna va korkade,jag brann verkligen så jag gick fram till han när vi skulle gå ut å sa "om du inte kan föra en diskussion med dina vänner på en offentlig plats där det kommer va ljud får du gå hem å fika gubbjävel" min syster sa i efter hand att hon hade hört dom säga ungjävel vet inte om dom mena mig min syster Eller min dotter de spelar ingen roll är så trött på folk som ska kommentera så fort en bebis blir gnällig och skriker om en bebis är trött så kan man inte göra så jävla mycket  han mena på att man inte ska gå ut om man inte kan få ungen å va tyst blir så jävla arg samma sak när jag har åkt tåg jag fattar att bebis skrik är skit jobbigt men du är på ett tåg om du inte vill ha nått ljud alls får man boka första klass eller åka bil typ man kan inte förvänta sig att en unge ska sitta helt tyst och lugn på ett tåg eller vilken plats som helst egentligen.

Plus gubben på cafet såg att jag va påväg ut kunde han inte bara hållakäften då lixom