Varför dessa frågor?

Ja förstår vad du menar. Gillar själv inte uttrycket "skaffa" som om barn är något man går och köper på Ica Maxi!

Får också den frågan helatiden och speciellt av våra föräldrar och mor/far föräldrarna, jag blir jätte ledsen varje gång men säger bara att det kommer en vacker dag men då börjar dom tjata om att DOM faktiskt vill ha barnbarn och barnbarnsbarn.

DN:s Vett-och-etikett-expert Magdalena Ribbing svarar så här på frågan:

Rätt att fråga om graviditet?
Fråga: Är det lämpligt att fråga personer man inte känner väl om de planerar att skaffa barn vid t ex en middag? Tycker personligen att frågan är oförskämd och jag har svårt att hitta ett "lagom" trevligt svar tillbaka. Likaså om man väljer att inte dricka alkohol vid en tillställning och blir tillfrågad om man är gravid. Vad svarar man då om man inte är det och faktiskt känner sig lite stött, eller är det, men inte vill tala om det? Är tråkigt att förstöra stämningen med en lång utläggning om kvinnans rätt till integritet. Du brukar veta råd!

Svar: Det är givetvis totalt fel att fråga någon om graviditet, barnönskan, oönskan eller något annat som har med detta djupt personliga ämne att göra. Man kan möjligen tillåta sig detta i ett privat samtal med sin bästa vän men aldrig fråga någon annan.

Den som vill berätta om sin pågående eller önskade graviditet, planer på att få barn eller att inte ha barn gör det utan att bli tillfrågad.

Den som ställer frågor i detta ämne är förmodligen inte elak utan enbart dum, obetänksam, löjligt nyfiken, naiv, oförstående och riktigt ohyfsad. Det är egentligen ingen ursäkt, bara en förklaring.

Om du får frågor angående graviditet har du inte minsta anledning att svara. Börja med att byta samtalsämne, att lugnt ignorera frågan utan att ge en antydan till svar. Ofta kan det hjälpa så att frågeställaren förstår att han-hon gjort något dumt och slutar fråga.

Upprepas frågan visar frågeställaren sin totala brist på hyfs och du behöver då inte vara förstående och ursäktande utan kan kallt ställa motfrågan: "du kan väl berätta för mig vad är det som gör det så angeläget för dig att få veta detta?"
Det borde få tyst på frågeställaren, som med rätta kan känna sig bortgjord.

Tyvärr finns det gott om präktiga korkskallar som anser att de har rätt att ställa frågor och rätt att kräva svar, i detta sammanhang oftast de som själva har barn och menar att de därmed befinner sig i de godkändas led - de har ju visat att de uppfyllt sin plikt att befolka jorden och det är så duktigt av dem.

Finn dig inte i deras överlägsna dumhet! Låt bli att svara! Ingen kan kräva att du ska svara på det du inte vill tala om i dessa sammanhang.

Kommer dessa frågor igen så kan du faktiskt svara genom att markera din ovilja. Du kan göra ett slags miniteater, exempelvis sucka ljudligt, himla med ögonen och säga ungefär "det var kolossalt vilket intresse du har för detta ämne, säg mig, är det något annat som du är lika engagerad i?"

Svara alltså INTE på frågan, men ställ en egen fråga som visar både frågeställaren och övriga vilken drullighet som pågår.
Viktigt: du ska veta att det är den eller de som frågar som visar sin oändliga enfald. Du har ingen som helst skyldighet att svara!

Magdalena Ribbing

Nu har vi två barn men efter att den första hade blivit något år och ett halvt så började omgivningen direkt tjata om att herregud ni måste ju skaffa ett syskon till henne det fattar ni väl! Det var inte en gång, inte två utan många, många gånger detta hände och många i släkten också. Det är inte alla som kan välja att bli gravida är det så svårt att förstå, vi är glada att vi fått en frisk tjej!

Förstår precis vad du menar.Men man menar ju inget illa.Jag genomgår själv ivf och fått ett missfall.....men kan ändå skoja med någon ibland.Det liksom kommer av sig själv.Man glömmer av att vi människor är olika kännsliga och olika långt fram i vårt barnlösa tänkande.Men hur som helst menar nog ingen något illa.

Jag säger alltid som det är, eller oftast snarare att "de verkar ha problem med leveranserna på storken.nu" om det är någon som är snäll, eller lite drygt att "alla kan faktiskt inte få barn" om det är någon jag inte gillar. Då brukar de skämmas.

Jag har svårare för de som frågar om man är gravid för att man inte dricker - det är bara oförskämt.

Jag tror att ett stort problem är att ingen pratar om att man inte kan få barn eller att man fått missfall. Det gör att de som inte själva har haft problem eller försökt inte förstår eller tänker på att det är rätt många som drabbas. Om alla vi som fanns här var öppna med våra problem så skulle det inte vara något konstigt längre. Så fort jag har berättat om IVF eller missfall så kryper det fram att alla andra inte alltid har haft det så lätt de heller.

Men visst, ingen har väl med att göra om man vill ha barn eller inte egentligen och man är väl inte skyldig att svara någon om man inte vill. Men jag tror att de flesta här ställer väldigt personliga frågor inom andra områden ibland (som kärlek, giftemål, sjukdomar, ekonomi etc.) som man själv inte upplever som särskilt jobbiga men de är ju ändå väldigt personliga. Den som frågar vet ju inte om vår längtan och sorg.

Jag personligen tjatar ofta på mina vänner att de ska gifta sig för jag vill gå på bröllop och än så länge har ingen i hela bekantskapskretsen gift sig - och mina vänner tjatar tillbaka men vi har lagt pengarna på hoppet om en bebis istället så nu har jag fått uppskov...

Ni skulle besöka den här tråden... Den är tillägnad precis såna här saker: www.familjeliv.se/Forum-1-5/m19177974.html

Kram

Vilka bra svar Magdalena Ribbing skrivit. Dem ska jag skriva ut och ha med mig. Alla andra ska skita högtningsfullt i vårt privatliv. Och när vi väl fått barn så ska jag upplysa alla hur integritetskränkande det är med dessa frågor och hur mycket det ska såra.

Och ja, det är lika påträngande att fråga om man vill ha barn. Det är väl vår ensak huruvida vi vill ha barn eller inte. Man ska väl inte behöva förklara varför man vill eller inte vill.

Tur att jag hittade några jämlikar här i tråden. Har stort behov av ventilation just nu.

Gillar också Magdalenas svar. Jag ska inte behöva berätta för NÅN om mitt privatliv om det inte känns rätt. Blir såååå trött på min pappa som anser det vara sin "rätt" att få veta allt bara för att han blir morfar då... Det är ju inte HAN som bildar familj, det är jag och min man!

Att fråga tillbaka -varför undrar du? är också effektivt, ingen villju ekänna att de är nyfikna så blir de lite avsnoppade också.

Har en kompis som blev så förbannat trött på alla de där frågorna - till sist svarade hon argt, att "vi försöker utan resultat, har fått missfall, och är det något mer du gärna vill fråga om för att köra ner mig i botten så kom med det nu!..." Inte en fråga sen dess... Det verkar som att folk verkligen inte fattar att det är PRIVAT. Och att det kanske är ok att fråga sånt om man sitter ett par kompisar i förtroligt samtal och kommer in på ämnet, men INTE på jobbet, på utegården, på fest.... FOlk tänker verkligen inte.

Ja verkligen, det är hemskt. Man är så trött på att behöva försvara sig med lögner som, "det kommer när det kommer" och "vi har inte riktigt haft tid och prioriterat det". Suck. Bullshit, vi håller ju på att dö av längtan efter en liten.

Jag håller med er alla på den här tråden. Värst är vänner som redan har barn (och som inte pratar om någonting annat), men sedan kommer svärföräldrarna. Hur kan de sitta och säga att de vill bli farmor och farfar för DE håller på att bli gamla? Jag exploderar varje gång (inombords). Jag skriver som Salt, det är ju min man och jag som ska och VILL bilda familj, inte tjatiga svärföräldrar. Hur kan ens närmast var så okänsliga och egoistiska?

Nu har min man och jag precis plusat efter ett första IVF-försök, så allt kan hända. Men jag berättade det för min moster (eftersom min kära mor inte lever längre). Hon sa "Jag har tänkt på er, men ALDRIG frågat, för jag om någon vet hur svårt det kan vara att skaffa barn".

Jag sa att jag var oerhört tacksam för det och insåg att det är skillnad på släkt och släkt...

Helt underbart "Vårbris". Glad för din skull. Det är lätt att glädjas med ödmjuka människor som blir gravida, svårare med prettosar som blir det på första försöker och sedan är spydiga över det. Jättetrist.

Jag har svärföräldrar som varje födelsedagsfest, när folk pratar barn och barnbarn, måste säga att deras barn minsann inte vet hur man gör. Alltså hatet som växer i mig för var gång en människa hånar och försöker göra sig rolig på ens bekostnad är obeskrivligt. Tyvärr. Jag har ngn stans kommit dit att jag är medveten om att det verkligen påverkar men ändå börjat förstå att jag måste skydda mig och inte gå in för mkt i känslor när människor gör så. Det är ju mitt liv som blir surt av att jag tar åt mig. Suck. Ja, vi får jobba på, med att stänga energitjuvar och prettosar ute. Kram tjejer!