Ska inte hon tåla förändringar också??

ja jag vet ju inte hur ni ser på saken, men jag skulle ALDRIG neka min son att komma till mig även om han var sjuk. Min son är alltid välkommen hem till mig, skulle ngn styvmorsa eller farsa neka, så skulle denne fått lämna boendet om hon eller han inte ville riskera att bli smittad.

och jag bryr mig föga hur arg du blir på mig; sluta skylla över på mamman att "jamen hon gjorde ju såå.." JAHA? SO?`
fan väx upp.

Håller fullständigt med dig TS, helt rätt att pojken skulle stanna en dag extra hos sin mamma om han var där och var magsjuk. Varför skulle ni riskera att smitta ned er 3½ åring om ni kan undvika det?
Och herregud, det är ju inte så att pojken skulle vara hos någon vilt främmande människa, utan hos sin mor där bor mesta delen av sitt liv!!!

Vi hade samma diskussion med min sambos ex i vintras då hans dotter var dunderförkyld och vi hade en liten nyfödd här hemma som vi inte ville riskera att hon smittades av RS-virus. Exet var totalt oförstående och tyckte vi var så överdrivna så det var inte klokt. Hennes förslag var istället att jag skulle åka hem till mina föräldrar med vår nyfödda bebis och sova på soffan där med henne.
När jag då skrev och undrade hur andra i min sits hade gjort i det läget var det helt klart uppdelat i två läger (som väldigt ofta när man ventilerar något här på FL), bonusmammorna som tyckte att jag inte skulle acceptera att dottern kom hit, och biomammorna som tyckte tvärtom. Vi har ju olika synvinklar i de här frågorna helt klart!

Det har ju faktiskt inte ett skit att göra med att barnet i fråga inte skulle vara välkommet, det har att göra med att kunna vara lite flexibel gällande sina barn när de har delat boende. Det är väl inte hela världen att vara en dag extra hos sin ena förälder om man förklarar det på vettigt sätt eller?

Först vill jag säga att inlägget var bra skrivet. Långt men med ordentliga stycken så man orkar läsa.

Jag håller sedan delvis med Norrbagge om att det är svårt att neka ett barn att komma även om det är sjukt. Samtidigt är det ju bra med flexibilitet mellan två skilda föräldrar, och kan man hindra att fler blir sjuka så är ju det bra.

Min erfarenhet av barn i växelvis boenden är att de mår bra av förutsägbarhet. Dvs sammma rutiner varje vecka. Att han inte reagerar på samma sätt hos mamma som hos pappa när det blir ändring i det uppgjorda betyder egentligen ingentig.
Barn är barn och de styrs inte av rationella logiska riktlinjer utan av sina känslor.
Barn anpassar sig efter sina föräldrar som de älskar. Han älskar sin mamma även om inte ni gör det.

Jag blir också galen på mitt ex när han gör saker som jag tycker är obegripliga mot vårt gemensamma barn men det är bara att gilla läget om det inte är åt helvete fel.

Kom ihåg att det viktigaste för sonen är ändå att hans föräldrar har en vettig kommunikation och ibland måste man svälja sin vrede och irritation för att få det att fungera.

Jag har nekat mina egna barn att komma till mig, så att inte minstingen blir sjuk och dom stora har varit magsjuka! Än idag så får inte barnen åka till sin pappa eller komma till mig eftersom hos pappa finns det småbarn och hos mig också! Och det accepterar vi vuxna, barnen får vara en dag extra hos den andra föräldern istället.

Det har aldrig varit några problem!

teskedsmamman: startar man en diskusionstråd får man räkna med att inte bara få medhåll.

Norrbagge: Så om en mamma är ute och super och pojken får vara en dag extra hos sin pappa, det gör inget?

Men om han troligtvis är magsjuk då ska han vara hos pappan? Då kan han inte vara 1 dag extra hos mamman då?

Eller tänker jag helt fel?

tezz: exakt vart har jag skrivit det? -det känns bara lite 5 åring att jämföra på så sätt!! "jamen HON får ju göra SÅÅÅ"

Så om hon slår honom, då har ni rätten till det också.. eller?

Dumt att din sambo inte pratade direkt med grabben istället för mamman... ni vet ju inte hur hon förklarade det för honom att han skulle stanna hos henne en extra natt...Kan ju lika gärna varit typ: "De vill inte ha dig!" Utan att förklara varför... och då är helt plötsligt inte grabbens beteende så konstigt längre... Han kände sig utestängd och avvisad. Och visar det genom att avvisa er och farföräldrarna. Försö komma åt att prata med grabben och förklara situationen för honom. Om han är 9 borde han förstå om ni förklarar att ni inte ville att lillasyster skulle behöva må lika dåligt som honom plus att ni ville han skulle få bli frisk i lugn och ro på ett ställe utan att skickas rut medans han mådde dåligt.

Skulle mina barn få magsjuka här skulle det vara självklart att barnen stannade här tills dom blir friska. Dels för att stoppa smittan, dels för att det är sådär kul att åla bil med magsjuka..
Skulle dom bli sjuka hos sin pappa så är det väl självklart att dom stannar där tills dom är friska?

Känner ni varandra privat eftersom stämmningen blev så extrem här?

Jag tycker det är normal hänsyn att inte dra runt bacillerna överallt.

Man flyttar väl inte runt på ett barn som är sjukt eller? Naturligtvis ska inte styvsonen komma till er förrän han är frisk. Vem fan vill ut och åka när man är sjuk? Inte jag iallafall.
Jag tycker det är tråkigt om mamman vänder sonen mot er bara för att hon är en omogen människa. Det handlar om att ge och ta och framför allt handlar det om ett barn. Men hans mamma verkar vilja få sin "egentid".