Hade ni ratat en kärlek pga antalet barn h*n hade?

Det räckte med att han hade ett barn, för att det inte skulle funka. Och kanske en åldersskillnad på 12 år.

Jag ville inte alls träffa ngn som hade barn innan jag träffade min man. Han har en dotter sen så mitt svar blir det är ok med ett barn. Men för snart 6år sedan hade jag svarat annorlunda.

Är så olika från person till person.

Person ett som har fem barn med en kvinna han skiljt sig från skulle jag kanske kunna satsa på.

Person två som har tre barn med tre olika kvinnor skulle jag bli extremt skeptisk till.

Med dagens facit i hand svarar jag ja på frågan, men för tio år sen träffade jag min man som redan hade tre barn med två mammor. Idag är vi gifta och har två gemensamma barn, men det är inte helt lätt med bonusarna och x-en. Tar mycket energi från förhållandet kan jag tycka, men är man kär så är man...

Min man har barn sedan innan och tar det slut mellan oss så kommer jag aldrig att vilja ha någon med barn igen.

min sambo har barn sedan tidgare.
Vi har en dotter o vill ha fler barn tillsammans.

Ser inga som helst problem med det , är inte svartsjuk o så , har inga krav på att jag lixom måste vara den första odyl.det handlar ju om att man vill ha bekräftelse.

Det är ju honom som person jag älskar.

Däremot skulle jag ha svårt att ha en raletiuon med nån som INTE vill ha barn.

Det beror på med hur många ex han har barn. 1 ex men inte 2.

Det var väl inget jag letade efter... Men jag hade själv 2 barn med mej i bagaget

Fördelen med att båda har barn övervinner dock det mesta, förståelsen att barnen MÅSTE gå före oss finns här från båda hållen

Hade det varit mannen i mitt liv (tex min make) Då hade nog inte antalet spelat roll

Då bara måste jag ju ha honom oavsett barn

Varför spelar det roll hur många mammor det hade varit?

För mig hade det inte spelat någon roll hur många barn han hade haft, hade jag velat ha honom hade jag velat det oavsett om han haft 1 barn eller 10.

"Ja, jag hade inte satsat på en partner som hade barn sedan innan"

Man ska aldrig säga aldrig men så känns det för mig.

jag vet inte om jag har en gräns för hur många barn min make kunde ha haft om jag träffade honom. Han hade inga när vi började träffas men nu har han tre

Skulle en man som hade tre barn med tre olika kvinnor skulle jag fråga mig varför han TRE gånger tagit det enorma steget att skaffa barn (att råka göra det tre gånger skulle enligt mig snarare bero på lättja och inte misstag) och sedan så gör de slut TRE gånger, känna som lite "skadat gods" som det är något fel på.

Samma sak gäller för kvinnor, min kompis mamma hade sju barn med tre olika män (när vi tappade kontakten hade hon separerat från den fjärde och jag vet inte om hon har fler barn nu), det skulle krävas mycket av personlighetsförändring för personen och "försäkringar" för mig om att personen ändrats, hur vet jag annars att jag (som man ) inte bara kommer bli nummer fyra som sitter där som ensamtstående medan han drar vidare.

Visst kan man i båda fallen blivit utnyttjad av alla personerna alla gånger, men vad är oddsen?

Laire: Tror inte att man planerar från början att nu ska jag skaffa så många barn som möjligt, med så många pappor/mammor som möjligt. Man kan inte alltid råda själv överallt som händer i ens liv.

Jag har själv 3 barn med 3 pappor, vilket jag inte hade tänkt mig från början. Men jag hade väl tur som lyckades hitta en kille nu, som inte dömmer mig för det utan tycker om mig som jag är.