• Carla77

    Har jag överreagerat?!?!?!

    Min bonus var hundvakt idag. Vissa rum ska hunden (valp) inte vara i för där har vi ömtåliga saker samt att jag inte gillar att hon är i vår säng...m.m....
    Bonusen hade då öppnat en av dörrarna för vilken anledning vet jag inte..Hunden går in, hoppar upp i sängen och total demolerar min mobil laddare. Bonusen satt och snackade i telefon under tiden....
    Jag blev arg då jag ansåg att hon vet hur hunden är, tuggar på allt och att dörren lämnades öppen medan bonusen satt i telefon. Så jag sa att hon får köpa en ny till mig. Det blev jordens diskussion mellan mig och sambon då han menar att hon inte gjorde det med flit. Nej kanske inte med flit men hon VET att hunden inte ska in dit! Hade jag själv lämnat saker framme i vardags rummet och hunden hade trashat det, då får jag väl skylla mig själv?! Men nu var det bakom en stängd dörr!
    Är så trött på att så fort bonusen ställer till det så skyddar pappa på en gång! Hur ska bonusen lära sig att ta konsekvenser när han hela tiden försvarar henne MOT MIG?! Så nu vill jag bara höra, överreagerade jag?!

  • Svar på tråden Har jag överreagerat?!?!?!
  • Emmixen

    Njae. Hon visste ju att hunden inte hade tillåtelse att vara där, eftersom hon hade ansvar för hunden då blir det ju hon som är "skyldig". Rätta mig om jag har fel.


  • Carla77

    Jo precis!
    men varför ska han ta bonusens parti hela tiden??!?!?!?
    Jag tyckte att det var ett självklart fall att hon inte varit uppmärksam och att hon snackade i telefon istället för att ta hand om hunden....
    Men han blev ju fly tokig och skrek åt mig bara för att jag sa att jag förväntar mig en ny laddare! handlar inte så mkt om själva grejen men jag är bara så innerligt trött på hans beteende gentemot mig när ngt gäller hans barn!

  • Peos Mamma

    Vill bara fråga...om det varit din dotter hade du resonerat på samma sätt då? hade hon fått köpa en ny laddare till dig?
    Alla gör misstag men samtidigt förstår jag dig om det är så att sambon altid tar hennes parti....då får hon ju aldrig nån respekt för dig!
    Kram

  • Carla77

    Jag hade resonerat likadant! Är själv uppfostrad så, ställer jag till det så fick jag konsekvenser! jag menar bara att just nu är hon väldigt tonårig.....Hon kommer hem försent, är allmänt otrevlig och ska ha en massa pengar osv.....Då tycker jag att det är viktigt att visa vad som är rätt eller fel! Och hon har försatt sig i en massa situationer då pappa skyddat henne....Hon flinar bara åt mig och sen bryr hon sig inte! Som att hälla vatten på en gås!

  • Karpet

    Hur gammal är bonusen? Har hon/han ens några pengar?

    Jag hade själv inte begärt att ett barn (om det nu är ett barn det handlar om) skulle ersätta mig för min söndertuggade mobilladdare. Det var naturligtvis bara ett misstag, alla kan göra misstag och jag tycker att det är lite onödigt att börja bråka om en sådan sak.

    Pick your battles.

  • Carla77

    Hon är 13 år och har veckopeng.
    Du kanske inte läste mitt svar om hennes beteende?

  • Karpet

    Nej, jag missade det svaret. Fast jag tycker ändå att du ska vara den vuxna och försöka att bara bita ihop och gå vidare. Det kommer bara att bli ännu mer infekterat om ni ska bråka om alla småsaker. Välj ut de strider som är värda att ta och stå över de andra.


    Carla77 skrev 2007-06-14 20:30:25 följande:
    Hon är 13 år och har veckopeng.Du kanske inte läste mitt svar om hennes beteende?
  • Carla77

    Karpet:
    Visst är det så att man ska välja sina strider men som sagt, du vet inte vad vi går igenom här hemma just nu och jag anser att jag börjar få nog nu! Jag är själv pedagog och arbetar med barn dagligen och vuxna ska alltid föregå med gott exempel.
    Men som sagt, nu börjar mitt tålamod tryta!

  • AnnanAnna

    Jag kan förstå dig när det gäller frustrationen över att din sambo tar sin dotters parti och blir sur på dig, sånt känns alltid jobbigt...

    Det känns ibland när man är bonusförälder som att man måste "göra upp" om regler och sånt i förväg på ett annat sätt än man måste om man är två biologiska föräldrar som lever ihop, och det är en svår grej.
    Alltså om det vore din biologiska dotter och situationen var densamma så skulle inte den andra föräldern på samma sätt ifrågasätta din auktoritet eller hur jag skall säga, du har lika stor rätt att bestämma och bli förbannad som honom då. Men som bonusförälder finner man sig ofta i en situation då något man bestämt överträds och så ska man vänta på den biologiska föräldern för att han skall ta itu med det, istället för att bara kunna ta tag i det själv på en gång.

    Om jag vore mamma till min bonus skulle jag kunna säga att "ikväll får du vara hemma och inte ta hit någon kompis, för du har missbrukat ett förtroende/kommit försent/ljugit etc", men det kan jag inte nu för dels är jag inte den som bestämmer sånt, dels skulle jag tycka det kändes jobbigt om biomamman blev sur för hon tyckte att det var olämpligt av mig, dels skulle jag inte veta om pappan tyckte det var ett ok "straff".
    Gällde det min dotter skulle jag bara bestämma det så fick alla andra tycka vad de ville.

    Det är stor skillnad när det gäller sådant hos många "nyfamiljer" och ofta är det sådana saker som leder till konflikter och andra jobbigheter.

  • Carla77

    Tack Annan Anna för ditt svar! Du förstod vad jag menade. Vår diskussion har lagt sig här hemma. Jag har insett att jag kanske tog i lite och min sambo har insett att jag också har rätt att reagera och ställa lite krav. Samt att han lovade att inte gå i försvars position varje gång ngt sker och dottern är ansvarig.
    tror mkt dåligt samvete spelar in för hans del men det ska ju inte vara ett försvar att hon ska få göra precis som hon vill...

  • AnnanAnna

    Nä men visst är det så, det dåliga samvetet ställer till det ibland. Att allt skall vara på topp de veckor bonusen är hemma och att man helst inte skall ha några konflikter och speciellt inte om det närmar sig bytesdag.
    Om det nu var så du menade med dåligt samvete, i allafall är det något jag kan känna igen härifrån...

  • Therese33

    Carla77: Känner precis igen det där med dåliga samvetet, vi har haft det likadant, tills min man förstod efter ett antal samtal att hon verkligen utnyttjade hans dåliga samvete. Men jag tror ändå det är viktigt att ni verkligen pratar ihop er och sätter er med hans dotter, vi har ett "söndagsråd" varje vecka som bonusen kommer och går igenom hur vi vill ha saker och ting, går igenom läxor och prov mm, allt för att hon inte skall kunna komma efteråt och säga "det har ni inte sagt".

Svar på tråden Har jag överreagerat?!?!?!