Lat och bortskämd styvson
Vi är en familj som består av mamma, pappa, mina barn sen tidigare, hans kille sen tidigare samt vår gemensamma son som är 2 månader.
Mina barn är hos oss vh, och hans kille har vi heltid.
Grabben är i den delikata åldern 13, och jag anser att han är omåttligt bortskämd och lat.
Har själv 2 tonåringar så jag är inte helt "off-side" på denna ålder, men jag anser nog att min styvis tar priset!
Han har 2 regler här hemma, att diska undan efter sig samt att hålla ordning på sitt rum. Han skiter som oftast i detta, och smiter undan.. Mina barn har exakt samma regler och dom kanske inte är överlyckliga över detta, men dom gör det ändå.
Styvisen kräver dessutom att vi ska hjälpa till med extra pengar när barnbidraget tagit slut. Jag anser inte att grabben är värd ngt extra, knappt ens barnbidraget när han inte lyfter ett finger för att hjälpa till här hemma.
Han gnäller på sin pappa varenda dag, alltid är det något som min man ska göra för sin son.. Han sliter f*n som ett djur för att hinna med sitt jobb, samt alla krav från alla håll och kanter.
Min man har extremt dåligt samvete över grabben, och markerar sällan eller sätter upp tydliga gränser. Jag har tänkt att det är hans uppgift då killen inte är min, Men sista tiden har jag blivit mer och mer irriterad över detta ständiga tjat, gnäll och dåliga beteende som han bjuder på.
Jag är medveten om att han är en tonåring, men hur som helst kan väl inte ens dom få bete sig anser jag!
När han är hemma sitter han i sitt rum och krämar på sin stereo så man håller på att bryta ihop. Vi har pratat med honom hur viktigt det är att ta hänsyn när det gäller lill killen, och att man kanske måste hålla sitt spelande inom normala gränser.. Iaf när bebisen ligger och sover. Flera ggr sista tiden har han kommit hem, smällt igen ytterdörren och satt igång stereon på max. Föjden blir naturligtvis att bebisen vaknar, och jag blir ännu mer irriterad. Säkert ett sätt av killen att markera att han känner sig utanför eller likn, men lika ohållbart blir ju situationen för oss andra ändå!
Han känner säkert av vilken inställning jag har till honom för tillfället, men känslor har man ju och kan knappast dölja.
Upprepade ggr har han varit berusad av både alkohol och droger. Han klottrar tillsammans med sina s.k kompisar och tycker det att det är konstigt att hans pappa inte vill att han ska röka?????
Vad ska jag som styvmor göra? För när jag säger till, då blir han obstinat och säger; du är inte min mamma.....
När jag pratar med min man tar han illa vid sig och tror att jag tycker att han är en dålig förälder,men så är inte fallet!
Någon i samma sits??