39 dagar kvar! *smått panikslagen*

Prata prata prata om dina rädslor!! Med dinman, din bm, din mamma, vem som helst som vill lyssna. Läs Innan du föder också , den kan jag verkligen rekommendera. Kanske lite tätt inpå, men lite avslapping och andning kanske fastnar så du kan få mer kontroll över förlossningen?

Är det förra förlossningen som gjort dig rädd eller var du rädd även innan den? Hur gick förra förlossningen?

Och ps, bebisen kommer komma i vilket fall som helst, så gör det mysigt och klart för den lill* att vara välkommen in i er familj.

Kanske kan släppa lite om du tänker att bebisen med har det jobbigt ut ur din kropp? Den jobbar ju stenhårt med. Att om du slappnar av och följer din kropp underlättar du även för liten?

hej TS, jag har 38 dagar kvar, är också lite rädd, fast det är mitt första barn. jag försöker att inte tänka så mycket på det, det får bli som det blir, lägger min tid på att fundera på vad det är för en liten filur som leve i min mage:)

Hej igen TS, var in och läste din pres och såg att du fått beviljat snitt om det inte funkar, är inte det ändå rätt "skönt" att veta? Får jag fråga vad som hände sist? Det stod bara komplikationer... Du behöver inte svara om du tycker det är jobbigt!

hej hej

förra förlossningen slutade inte så värst bra, jag sprack massor innan bebis ens hade kommit ner ordentligt. de kunde känna hennes huvud rakt igenom ett hål i mellangården och upp. sen blev det bara värre... när hon väl kommit ut var det inte så värst mycket som var helt på mig. sen hade som svårt att stoppa blödningen och så var det ett par timmars kö till operationen så jag fick ligga där och blöda och undra om jag överhuvudtaget skulle överleva detta. Jag fick ha min dotter i famnen i en halvtimme totalt de första 8 timmarna av hennes liv.

men jag har faktiskt tvättat bebisens sängkläder igår. det var inte så farligt. Fast det var nog bara för att Saga var så söt när hon tryckte in dem i maskinen och sa att det var bebisens.

Usch fy fasen vad otäckt.. Jag kan förstå hur du känner nu inför denna förlossning då. Med din upplevelse så tycker jag nog att ett planerat snitt utan tvekan skulle vara första alternativ. Är det läkaren/bm som vill att du ska försöka vaginalt först eller är det du??

läkaren och barnmorskan vill inte rekommendera varken det ena eller det andra. Läkaren sa att allt visserligen hade läkt jättebra men hon ville inte påverka mig i någondera av riktningarna och barnmorskan är visserligen mer "för" vaginala förlossningar men förstår mycket väl att det inte är något jag är direkt intresserad av att göra igen.

Fast jag vill inte ha snitt heller. Vet inte riktigt vad jag tycker verkar värst, sprucken från ände till ände eller ett stort hål i magen. *rys* så nu har jag 5 veckor kvar till BF och vet inte om jag ska snittas eller inte. Och vill jag ha snitt så måste jag bestämma det nu.

Risken att spricka sådär mycket igen är ju inte så stor normalt sett, men rädslan i själen/psyket finns ju kvar. Vad är dina största rädslor med vaginalt och med snitt? Vad är fördelarna för dig med vaginalt respektive snitt? Skriv upp de på ett papper och jämför de olika och tänk igenom vad som är viktigast för dig och för er som par. Sen prata igenom eventuella scenarier som kan uppstå, ex om du börjar vaginalt men känner att du vill avbryta för snitt, vad händer då etc? Jag tror du kan bli hjälpt av att "se" de olika händelseförloppen på ett ungeför framför dig och därefter göra det val som passar dig bäst.

Oavsett vad du väljer så önskar jag dig stort lycka till!

Kram!

Har aldrig fött.
Upplever att många tycker att andra förlossningen går lättare och bättre än första. Oavsätt om de haft bra eller dåliga erfarenheter.

Det kommer säkert att gå jättebra och det vara inte allt för länge i jämförelse med lyckan över sitt barn sen.

Jag hade nog pratat massor, med andra som haft dåliga erfarenheter och med de som vet att det kan gå bra. Samt kanske läst lite i tråden med roliga förlossningsberättelser. Men med dina erfarenheter är det säkert en djupare rädsla än så.

Ville eg bara sända en tanke och önska dig lycka till.

Prata med någon! En annan sak...vem är det som säger att du ska göra alla babyförberedelser?? Kan inte din man göra det, det är väl hans baby med?? Kanske det skulle hjälpa dig?

Jag har 42 dagar kvar till bf o börjar känna paniken inför förlossningen komma så smått. Men det är inte för att jag hade en jobbig förlossning utan för att det blir TVÅ små liv att ta hand om sen.. Blivande storebror kräver ganska mycket stimulans annars blir han helt hopplös o klättrar på väggarna.

Förstår jag ditt inlägg rätt så är det just förlossningen du inte vill va med om igen. Mitt enda råd är att prata med din bm om vad som kan tänkas vara problemet. Kan inte hon hjälpa så får hon helt enkelt skicka dig vidare.

Allt kommer gå toppen ska du se! Lycka till med allt!!

När man väl är påväg in...då släpper säkert rädslan, o man följer med i det som händer..

Man vill bara ha ut den lille...=) Lycka till allihopa.

Maryan,

jag sprack själv massor och har haft superångest, nu under min andra graviditet. Bestämde mig till slut för planerat snitt och är glad för det nu.

Visst, det finns nackdelar med kejsarsnitt, så som ökar risk för infektion (pencillin finns),eventuellt problem att komma igång med amning (finns ersättning), ont några veckor efter (som om man inte hade det efter att spruckit) Vad mer....?

En vaginal är helt klart bäst OCH många upplever andra förlossningen som en revansch efter en tuff första förlossning. Jag hoppas att även du får revansch. Tänk, vad är en dags smärta i jämförelse med det lilla livet som blir resultatet!?