Yggdrasil, där har vi en människa som besitter kunskap bortom sin tid! Tack för ett så underbart inlägg, sannerligen ett ljus i denna mörka tråd.
Känner igen min käresta bland de "anonyma" och måste bara få ut lite åsikter här. Detta är inget som är menat att argumentera, inget som jag vill bevisa. Här har ni synpunkter från en förhoppningsvis framtida pappa inom ett år; inget mer och inget mindre.
De äldre, de visa; visst, ni må ha levt era liv, ni har säkert gjort misstag och lärt er från dem. Men varför verkar folk så innerligt inbitna på att basera och rama in hur ungdomar är genom exempel? Folk är olika, något som de äldre och visa verkar ha glömt är grunderna. Majoritet betyder inte att 90% av de unga väntar tills de blir äldre. Det kan lika gärna vara 20% som väntar, 17% som inte väntar, 13% som fick oplanerat osv... väldigt simpelt men det låter verkligen i mina öron som att det är något som ni har glömt. Ingen följer någon majoritet här, det finns ingen. Alla har sin egen väg och bara för att just du har en uppfattning om att barn vid 30+ är normalt då hela din släkt fått det så blir ju din syn hemskt vriden! Nej, usch och fy på de som säger att man är för ung 17-20! Det bestämmer endast man själv!
Jag tycker själv -och vet att alla innerst inne borde göra- att livserfarenhet inte alltid behöver betyda att man måste ha levt länge. Jag är 18 år gammal, jag har 18 års erfarenhet av mitt eget liv, visserligen minns jag inte alla misstag, kanske lärde jag mig inte något utav precis alla som jag minns. Men den kunskap som jag plockat på mig finner jag helt klart tillräcklig för att bli en pappa.
Varför vill då folk ifrågasätta detta? Bara för att just du sitter och trycker på ett skräckexempel betyder inte det att alla kan råka ut för det, och det betyder verkligen inte att alla kommer att råka ut för det. Vissa personer har en bra kemi tillsammans, de matchar bra, det är enligt mig något som de flesta märker med tiden som man spenderar tillsammans. Detta kan säkert ta flera år då man måste känna att "jo, den här människan känns rätt. Jag vill ha mina barn med denne", därför väntar nog många med att skaffa barn tidigt. Men nog vågar jag påstå att många vet när de har hittat rätt på en gång. Sen så skaffar ju inte alla barn så fort de inser detta, men åtminstone en del utav dem törs satsa på det; Inte utav sexuell lust eller den där viljan att fortplanta sig, utan det är av kärlek. Barn mellan två människor, för mig så symboliserar det nog den starkaste kärleken, det är ju därför som man vill ha barn med någon speciell som man vet att man kommer att spendera hela livet med.
Varför vänta med kärleken om den känns rätt? Livet är en utmaning, låt de unga försöka, i mina öron så låter det som att de äldre är nästan rädda för att "barnen" ska lyckas. Är detta för att ni själva inte kände er mogna i våran ålder? Jag skulle våga satsa mina pengar på det. jag kan nästan känna tankarna som säger "men oj, de klarar ju aldrig av ett barn i den åldern, jag bodde ju hemma då och skaffade inte ungar förrän många år efter det!"
Nej, sluta bara. Unga som vill ha barn gör itne det för att det är någon jävla trend. För att ta min ängels favoritcitat: "Kärleken övervinner allt!"
Det var väl allt, lycka till alla unga föräldrar, jag hoppas bli en utav er inom en snar framtid! Och till de som planerar, skriv gärna till mig när ni planerar, förhoppningar, tankar... vad som helst!
Ser dock en stark brist på killar här, lite smått tråkigt måste man medge.
De som är äldre och har sina åsikter om vad som är för ungt, snälla predika åt de som redan inte planerar eller har barn, ni är för sent ute, människorna här har redan bestämt sig och jag vågar tippa på att alla är 100% nöjda med sitt beslut.