Nu är det dåligt med donatorer i finland...

Det finns faktiskt forskning inom genetiken (gene expression) där de börjar nosa på nya rön som innebär att våra gener inte är riktigt så enkla som vi har trott. Min läkare på Sophiahemmet pratade med mig om detta. Det innebär att de anlag som "slås på" i barnets DNA är ju naturligtvis avhängigt av dels donatorns DNA samt faderns DNA (i äd), men att kvinnan som bär barnet (modern) också kan påverka vilket anlag som förstärks.

Det sker så mycket inom genetiken just nu, så kanske inom en framtid kan det visa sig att barnet bär på anlag till en liten del även från mamman om bär barnet.

Men det här är ju en komplex diskussion. Hur kommer då föräldrar som fått barn via surrogat mammor känna inför detta?

Men genetik eller inte är väl inte det viktigaste tycker jag? Barnet växer i våra hjärtan oavsett om det är via traditionell väg, via IVF, via ÄD, via adoption, etc. Det är att ge kärlek och trygghet till barnet som är vårt uppgift som föräldrar och det som ger en miljö där barnet kan frodas och utveckla sig själv till den unika person den är.

Snöstjärna: Jag förstår det du säger och i sak håller jag med dig om att rätten till sitt ursprung är viktigt och där det är möjligt ska vi bejaka barnets rätt. Men äggdonation är inte mycket yngre företeelse än tex adoption och även vårt sätt att bli föräldrar på måste få tid på sig att hitta de rätta vägarna. Men naturligtvis tror jag att vi även ska lära oss av de "misstag" som skett tidigare inom tex adoption, DI, etc där det är relevant så att vi inte behöver uppfinna hjulet själva.

Ett annat intressant forskningsresultat jag har läst på nätet är att föräldrar till barn via äd gör ett riktigt bra jobb, se nedan. Lite skönt att höra i bland alla farhågor och rädslor som kommer upp i den här processes :
www.ivf.net/ivf/index.php&id=1961

Future: håller med dig fullt,självklart ska man int eflrneka eller neka barnets ursprung men som du säger så måste just donations-barn och föräldrar få tid på sig att komma fram till saker gällande det hela.

Min moster som nyss fått tvillingar via äggdonation kan jag tilägga,den ena flickan har hennes haka och den andra har pappans och det är inget jag fantiserar om utan det ÄR så.

FiaFlopp: Ja, det är ju fantastiskt om det eventuellt också kan bevisas vetenskaplig framöver, att det faktiskt är hennes haka!

Lycka till er alla därute som kämpar för att bli mammor och pappor. Ofrivillig barnlöshet är svårt nog som det är och jag är så tacksam för att jag har er att bolla idéer, glädjer och sorg med.

Fantastisk forsking, mycket av den forsking som inte kommit fram ännu i Sverige ligger efter tyvärr. Men snart kommer det fram nya rön.

snöstjärna71 skrev 2007-08-21 18:10:24 följande:
Öh, nu börjar det bli RIKTIGT vetenskapligt.... Man ärver 50% av sitt genetiska material från sin (genetiska) mamma och 50% från sin (genetiska) pappa. Punkt slut. Om mamman röker, super, äter fosterskadande läkemedel osv under graviditeten kan det hända att man inte når upp till det man genetiskt har potential för, t ex att man får sämre IQ. När jag var gravid brukade min man, som är molekylärbiolog, kalla min mage för "min lilla inkubator". Stämmer nog rätt bra.

Snöstjärna71:
Vad ´har du för rätt att vara nedlåtande då allas åsikter är lika mycket värda!!!
Tror du verkligen att DU sitter inne med alla sanningar då detta är så komplext och ganska nytt???
Bara undrar........
I vilket fall verkar det vara väldigt oroande för DIG att vi inte tycker samma här alltid.

Du sätter en punkt här som Fiaflopp säger och betraktar oss tydligen som fåniga idioter som inget kan om vetenskap.
Var försiktig då du uttalar dig på det sättet.Du har inte en aning om vilka som sitter här i sina profiler.
Vad vi kan och vet, liksom du trampar ner på.

Låt var och en tycka vad den vill ur sitt eget perpektiv.
Generaliseringar är ju inte heller bra, då allt utgår från varje individ och utifrån varje kvinna som väljer anonym ÄD för att det inte finns något annat val för oss över 40+.
Vi kommer att göra det allra bästa för vårt efterlängtande barn som kommer att bli såå önskat och älskat.

Alltså, _generna, DNA-t, det genetiska materialet_ kommer till 50% från mamman och 50% från pappan, det kan aldrig komma från den som fått ett donerat ägg. Jag såg inlägget som jag svarade på som ett nytt sätt att argumentera för att barnet inte behöver kunna få veta vem donatorn är. Om generna bara till en liten del kommer från donatorn blir det ju liksom mindre intressant, hänger ni med?

Sen finns det ett nytt forskningsfält som heter epigenetik som handlar om hur DNA-t kan påverkas av miljöfaktorer under livet, att det kan slå på och av gener. Detta skulle kunna inkludera fosterlivet. Tvillingstudier talar dock för att generna som sådana som står för den avgjort största delen av arvet. Om man påverkades så mycket av vilken livmoder man legat i skulle det ju innebära att man "fick mycket mer" av sin mamma än av sin pappa.

Personligen tycker jag det där med vems gener man har och vems mage man legat i har nån betydelse för möjligheten att knyta varma band mellan föräldrar och barn, för möjligheten att bli en familj. Se bara på adoptivfamiljer, de är ju lika mkt familjer som andra. Om man kommit till genom donation eller är adopterad kan man dock ha en nyfikenhet på sitt genetiska ursprung, en nyfikenhet som absolut inte beror på att ens familj skulle funka dåligt.

För övrigt kan jag förstå att man väljer anonym ÄD som en sista utväg om det är ens enda sätt att få barn, för längtan efter barn kan vara en oerhörd kraft. Och jag tror säkert ni gör allt för era barn. Men för den skull tycker jag inte man behöver jamsa med och hitta på kvasiargument för att anonyma donatorer är BRA. För jag håller fast vid att målet bör vara att alla donationer ska vara ickeanonyma. Så tycker ju även den svenska lagstiftaren.

www.storkklinik.dk/index.php

Länken funkade inte...

? StorkKlinik har sedan 1999 deltagit i debatten och kampen för mångfaldiga familjeformer som skiljer sig från den biologiska kärnfamiljen.

? Jag, Nina Stork, har under alla år lagt ned resurser på att tydliggöra den hållning vi har, både på StorkKlinik och i media, nämligen att säddonatorer enligt vår inställning ALDRIG bör kallas ?barnets pappa?, utan den benämning vi alltid använder är ?barnets säddonator?.

? Vi menar att det ska mycket mera till än en portion donatorsäd för att få titeln förälder eller pappa. Föräldrar, mammor som pappor, får - enligt vår inställning - dessa benämningar därför att det är de som finns i barnets liv. De tar hand om, påverkar och formar barnet på gott och ont.

? Vår grundinställning till begreppet familj är att det är sociala band och påverkningar som gör dig till den du är. Det leder alltså inte till den uppfattningen att det faktum att du har valt en anonym donator som hjälp till att skapa en familj, skulle innebära att det alltid kommer att finnas något som ?fattas? i ditt eller barnets liv.

? Vi underkänner inte genetikens betydelse. Självklart betyder det du ärver från far- och morfäder något. Men genernas vägar är outgrundliga och oförutsägbara.

? Sett ur det perspektivet så blir det tydligt att även om du känner den man - kanske även hans släkt - du får barn med, kommer du aldrig att kunna förutspå eller planera ditt barns egenskaper, intressen eller utseende.

? Det kan härröra kvaliteter och svagheter från gener eller kombinationer av gener som vi inte har vetskap om endast genom att känna till barnets säddonator eller pappa. Det röda håret kan komma från mormors mormor, utstående öron från en farfars bror, intresset för klassisk violin från... ja, kanske från barnet själv ... eller för att barnets icke-biologiska förälder dirigerar en stråkorkester. ☺

? Det går inte att veta om vi blir de vi är utifrån gener från en nära källa eller från en mer avlägsen form av ?kollektiv genmassa?.

? Och betyder det egentligen något för oss att veta exakt varifrån vilken gen vi härstammar? Och i sådana fall varför? Vad ligger bakom de värden vi tillskriver de olika genetiska formerna? Vilket värde tycker vi att det genetiska ska ha för våra barn?

? De krokiga tårna, utstående öronen eller intresset för botanik som vi inte förstår vad det kommer från och kanske tillskriver säddonatorn, kan kanske också leda sitt ursprung till din egen mormors faster. Du kanske bara inte har träffat henne.

? Hade vi den eventuella genetiska förklaringen på en speciell egenskap hos barnet, vore det då en essentiell och livsviktig vetskap för dig och barnet? Eller bara kul och underhållande att veta?

? Det är stora frågor, och alla kvinnor som har fått barn med anonym donatorsäd har förmodligen haft många tankar runt detta i övervägningsfasen innan de till sist fattat sitt slutgiltiga beslut.

? Vi på StorkKlinik har försökt att göra vårt bästa i form av skriftlig och muntlig rådgivning för att alla kvinnor och par som vi inseminerar, ska ta ett mycket medvetet och överlagt ställningstagande inför beslutet att nyttja en okänd säddonator. Detta eftersträvar vi därför att:

? Vi vill till varje pris att beslutet inte ska tas utifrån en trist negativ aspekt; ?näst bästa lösningen? eller ?vi ville ha en pappa, för det är ju det bästa för barnet?. Vår uppfattning är att den blivande mamman påverkar barnets identitetsutveckling bl a utifrån hennes egna medvetna eller omedvetna förhållningssätt till barnets uppkomst. Alltså - att de känslor som föräldrarna har för den spännande och unika skapelseberättelsen som många barn har behov att veta och få berättat för sig - präglar barnet.

? Utgångspunkten för att kunna vidarebefordra ett positivt förhållningssätt till barnets tillkomst, menar vi, är ett väl övervägt beslut taget utifrån ett mänskligt och känslomässigt överflöd. Vår avsikt är att kvinnor som vi har inseminerat med stolthet ska kunna berätta för barnet om hur det blev till och vilka tankar, känslor och överväganden som låg bakom. Förhoppningsvis utan skuld-, skamkänslor eller dåligt samvete över att inte kunna stå upp för hur familjebilden ser ut.

StorkKlinik anser att de personer som lever med barnet och utgör dess familj är viktigare än genetik och traditionella familjeformer. Det är bl.a det vi vill fira och ta tillfället att inspirera varandra på den årliga Storkträffen, samt genom alla de samtal vi har med kvinnor som önskar att få barn på ett annorlunda och nytänkande sätt.

? Vi tror på att vara en bra förälder, att känna sig tillfreds i sin familj, att tycka om sina fina/irriterande syskon och vi tror att ha nära band kors och tvärs handlar om mycket mer än genetik.

? Därför har vi beslutat oss för att sluta med att upprätthålla arkivet för de enskilda kvinnor som önskar att möta andra kvinnor som har barn av samma donator. Vi har på grund av ovanstående aldrig kallat arkivet för ?syskon?-match.

? Vi har inget emot om det upplevs som ett behov för någon, föräldrar som barn. Det är helt okej att några ser det som något positivt.

? Vi vill hellre lägga energi på att fortsätta jobba med nytänkande och omdefinitioner av begreppet familj. Vi väljer att se i den riktningen där familjeförhållanden och mänskliga relationer tar avstamp i en gemenskap som bygger på vänskap, ansvar och kärlek framför genetik.

? Vi medger att barnen kan ha andra hållningssätt och andra önskemål. På StorkKlinik gör vi oss ingen föreställning om att vi sitter inne med sanningen eller att vi vet vad som är det bästa för er. Det gör vi inte. Vi ägnar mycket tid åt att diskutera och undersöka vilka inställningar och attityder vi har och vilken livssyn som ligger bakom ett ställningstagande. Den ena livssynen är nödvändigtvis inte bättre än den andra. Vi vill självklart utmanas, som vi ju faktiskt har blivit i detta ämne. Och vi vill gärna dela, inte mästra eller pådyvla andra våra ställningstaganden.

Källan är alltså: www.storkklinik.dk

Finns ingen kvasi som jag talar om, utan det är forsking som är så modern så att det inte har kommit fram i alla led.

Tack för länken och inklippet Kajsa. Det fanns mycket som fångade mina tankar kring äd, och en del tankar som utmanade mig. Men det är ju så det ska vara! Annars står man ju still i utvecklingen. Tack för att du delade med dig.

Tack för länken Kajsa.
Den kändes rätt hela vägen.

Jätte bra länk Kajsa!!!!
Nu VET vi vad du tycker snöstjärna 71.
och hoppas på en mer ödmjuk instälning till att vi tycker olika som du visade i sista inlägget.Tack!

Tack själv, tjejer för att ni återkopplar! Ja, den texten har hjälpt mig att vidga mina tankegångar och den sätter ord på en del som jag själv tycker men inte kunnat formulera.

Kajsa